Bokomaten

Festlig Fredag

2012-01-27T10:54:00.002+01:00

Äntligen ännu en fredag! Ute gnistrar snön och det känns verkligen som vinter. Gärna för min del. Hellre det än bara slask, eller? Även om jag gärna ser vårens inträde något tidigare i år än förra året…

Den gångna veckan har inneburit enormt mycket arbete men också en del roliga diskussioner på jobbet och på twitter..;) Det känns också som att jag toppat önskeläsningen rejält med efterlängtade böcker av både Amanda Hellberg och Elly Griffiths. Nu är det endast jobbrelaterad läsning som gäller för ett tag. Vi har miljötema på skolan och vi behöver massor med klimatsmarta böcker i undervisningen. Jag läser så mycket jag hinner för att kunna tipsa ute i klasserna och även till pedagogerna. Funderar förresten även på att köra en temavecka här så småningom. Tipsa här om allt möjligt jag läst och annat. Vad tror ni om det?

Förra helgen bjöd på musik och fest och denna helg blir inte sämre. Ska på kammarkoncert bl a. I övrigt planerar jag framför allt att ta det lugnt, läsa och vara ute så mycket som möjligt. Känner behovet av solljus nu… Även om det börjar bli ljusare så är det fortfarande kolmörkt på morgonen när jag går till jobbet och lika mörkt när jag slutar och tar mig hemåt. Jag behöver visserligen jobba en del också men det väljer jag att ignorera just idag i alla fall..

Vad läser vi denna sista helg i årets första månad? Och vad hittar ni på?

Confessions of a Bookaholic

2012-01-26T08:51:00.006+01:00

Hittade den här underbara stripen hos Stringhyllan och tänkte att jag bara måste dela den vidare.=) Tror att vi är rätt många som skulle kunna skriva under på det här... Jag känner ett styng av skam och skuldkänsla när jag ser det för att det faktiskt finns ett stort och äkta korn sanning här. Jag kan mycket väl på fredageftermiddagen känna för att gå och browsa lite på något antikvariat fast jag har tooonvis med böcker hemma som jag verkligen vill läsa. Klicka på bilden så blir den förhoppningsvis större.

Jag kan dock försäkra er om att bibliotekspersonalen här inte kommer att gå bärsärk över några övertidsavgifter dock. Kanske mer troligt att man dör under kaoset vid ett författarbesök på bokmässan, speciellt för bokbloggare. Kan ni se det? Tumultet som utbryter när 200 personer försöker tränga sin in i ett rum för 15 pers?:) Bokbloggarmaffian slår till igen!

Tistelblomman av Amanda Hellberg

2012-01-25T09:55:00.004+01:00

Jag vet ingen som är så bra på att bygga upp spänning som Amanda Hellberg. Jag kan i alla fall inte komma på någon just nu. Man sugs in i historien och sedan dras alla skruvar runt hjärtat åt så man inte vet om man vågar fortsätta läsa för att det helt enkelt är för spännande. Samtidigt kan man inte sluta. Hon är verkligen oerhört skicklig.

Tistelblomman är den tredje boken om Maja Grå. Man kan läsa den fristående men jag tycker samtidigt att den här boken bygger mer på tidigare händelser än vad Döden på en blek häst, den förra boken, gjorde. Under konststudierna i Oxford träffade Maja den talangfulle Jack som hon nu flyttat till Skottland med. Jack har tagit sig an ett gammalt fallfärdigt ruckel som han får låna gratis av en gammal vän mot att han rustar upp det efter hand. På det viset håller han sig också sysselsatt när han inte kan koncentrera sig på att måla. Huset kallas för Tistelblomman och har stått tomt i många år. Ingen har vågat sig in i huset och än mindre velat köpa det och flytta dit på grund av alla historier som går. Alla i byn verkar vara rädda för huset och ingen vill hjälpa Jack eller ens köra honom och Maja hela vägen när de varit i byn för något ärende. Det är mycket som är outtalat och folket i byn är till och med rädda för att prata om huset så varken Maja eller Jack lyckas få reda på vad det egentligen är som sägs och vad som ska ha hänt. Är huset besatt? Bor det en osalig ande i huset? Vad är det de ska akta sig för?

Det är oerhört frustrerande att läsa alla hintar och att ingen verkar vilja säga B när de väl har sagt A. Man vill verkligen bara att Maja ska ilskna till och skaka om folk lite. ”Berätta för i hel-ike vad problemet är någon gång eller sluta med allt hintande”.

Det är heller inte lika bra mellan Maja och Jack som det varit tidigare. Vad det beror på är svårt att säga. Maja är sluten, Jack är lättretlig på grund av brist på inspiration. Maja har inte vågat berätta om sina speciella gåvor och samtidigt utövar huset i sig ett tryck på dem. För att inte tala om allt skvaller och prat i byn. Vad är det som driver dem isär? Är det huset? Är det något annat? Det känns som att de är tre huvudpersoner där ute utanför byn. Maja, Jack och huset självt. Klassiskt i litteratursammanhang. Att låta huset själv spela en roll.

Maja blir i alla fall allt mer medveten om att det ÄR något i huset som är fel. Där finns en närvaro som hon inte kan ta på. Och Jack kan hon inte berätta något för, han som blir tvärilsk vid tanken på prat om övernaturliga gåvor och kontakter med den andra sidan. Det finns dock en till person som känner av närvaron. Jacks vänner Fergus och Annie, som de hyr av, har en son. Adrian. Adrian har alltid varit speciell men det är egentligen bara Maja som förstår exakt hur speciell. Han är som hon. Han kan se sådant andra inte kan se.

Och det ÄR ju bara så spännande! Och bra! Det kniper i hjärtat på mig samtidigt som jag egentligen tycker att det här är den minst läskiga av böckerna om Maja. Både Döden på en blek häst och Styggelsen är mer otäcka och blodiga men det är inte desto mindre spännande för det. Här är spänningen mer psykologisk och ligger under ytan. Man kan läsa både Styggelsen och Döden på en blek häst fristående men den här tycker jag nog att man åtminstone ska ha läst ”Döden..” innan man tar sig an. Den är nog egentligen också min favorit av de här tre böckerna även om Styggelsen är oändligt mycket mer otäck. Hur som helst, Tistelblomman, läs den! Jag får ångest bara jag tänker på den, men på ett mycket, mycket bra sätt.

A room full of bones av Elly Griffiths

2012-01-24T12:40:00.000+01:00

Ja, det här är alltså den fjärde boken om arkeologen Ruth Galloway som allt som oftast hjälper polisen med den ena otäcka mordutredningen efter den andra. Ruth firar sin dotter Kates 1-årsdag och har ingen kontakt med Nelson, Kates far. Nelsons fru Michelle har förstått hur det hela ligger till och har förbjudit honom att någonsin träffa vare sig Kate eller Ruth igen. Annat än i jobbet förstås.

Ruth jobbar och står i mer än någonsin. Nyligen har en kista upptäckts som skulle kunna innehålla resterna av en sedan länge död biskop, biskop Augustine. Under pompa och ståt ska man öppna kistan på det lokala museet och Ruth är inbjuden. När hon dyker upp, lite för tidigt till evenemanget går hon ändå in för att ta sig en titt och vänta på de andra. Men hon är inte först. Museets föreståndare är redan där. Fast död. Och sedan rullar det igång igen. Även Cathbad dras in i mordhistorien som vanligt eftersom museet även har ett antal gamla ben från Australien i sin samling. Ben som tillhört aboriginer och som det finns en stor organisation som arbetar för att få utlämnade tillbaka till hemlandet. Ovanpå detta sprider sig mörka makter. En förbannelse vilar förstås över Biskop Augustines kvarlevor och även en del av medlemmarna i den organisation som kämpar för att få tillbaka de aboriginska benen sysslar med otäcka saker. Kan man ta livet av någon genom att kasta en förbannelse över dem?

Jag gillar fortfarande karaktärerna här och Ruth och jag kommer att fortsätta umgås. Däremot tycker jag faktiskt att det kanske är lite för mycket koncentration på religion, tro och övernaturliga förmågor och livsåskådningar här. Ruth är visserligen en skeptisk person som inte gillar sina föräldrars kristna tro, men Nelson är uppfostrad katolik och Cathbad… ja, han är ju druid med ett öppet sinne skulle man kunna säga. Jag vet att religionen spelar en mycket större roll i England än den gör i Sverige men jag har ändå lite svårt att köpa en del delar här. Framför allt tycker jag att det blir lite för mycket ”samlas runt elden och be till gudarna”.

Men i övrigt trivs jag fortfarande. Historien är spännande och engagerande och jag räknar inte alls ut hur det ska gå. Jag misstänker dessutom att vi kanske får träffa en del personer här som kan tänkas återkomma i de följande böckerna. För att inte tala om Max som åter dyker upp i Ruths liv. Det känns lite tråkigt att det förmodligen dröjer rätt länge till nästa del i serien nu, men samtidigt blev jag lite mätt av den här så det gör mig inte jättemycket. Jag finns dock kvar här och väntar på henne när hon behagar dyka upp nästa gång, dr Ruth Galloway.

The dead girls´ dance av Rachel Caine

2012-01-23T10:20:00.001+01:00

Nästa del i serien om vampyrerna I Morganville är inte mindre läskig än den första. Claire har övertalat sina föräldrar att stanna på högskolan i Morganville och få bo kvar i huset tillsammans med Shane, Eve och Michael som är fast i huset som spöke. I slutet av bok ett blev Michael huggen av Shanes pappa som anlänt till staden med ett mordbegär utan dess like. Då vampyrerna är ansvariga för Shanes mammas död så brinner han av hämndbegär. Tillsammans med sitt motorcykelgäng har han anlänt till Morganville i syfte att döda så många vampyrer de bara kan, vilket ställer till problem för Shane, Eve, Michael och Claire som just slutit fred med vampyrerna efter en enorm uppgörelse.

Det tar hus i hel-e skulle man kunna säga för de vampyrer som bor i Morganville är inte några man vill göra sig till ovän med i första taget. Ungdomarna vet att motorcykelgänget inte har en chans att vinna i slutändan och de riskerar döden allihop om de samarbetar med dem, men om de går emot motorcykelgänget är deras dagar också räknade, något Michael får erfara direkt.

Min förälskelse i Morganville börjar avta lite nu efter två böcker men det är fortfarande bra och jag kommer definitivt ge mig på bok tre också, men kanske ta en liten paus nu. Det är verkligen kamp på liv och död hela vägen genom den här boken och ungdomarna blir ofta tvungna att spela dubbelspel för att överleva och ibland även gå emot varandra. Mitt i allt detta helvete går vanliga ungdomar fortfarande å collage, intet ont anande, anordnar fester och oroar sig för kurser. Och mobbar varandra nästan in till döden. För borgmästarens dotter, Monica, är fortfarande kvar och inte alls förtjust i hur Claire förödmjukat henne inför folk då hon inte direkt kommer att vinna några stipendier för framstående studieresultat.. Det har också framkommit att Monica är den som är ansvarig för Shanes lillasysters död, något hon enbart ser som en tråkig incident men inget att hänga upp sig på. Monica drar sig inte för mod, våld och att anordna fällor för Claire i hopp om att hon ska bli våldtaget, men trots att hon är borgmästarens dotter går inte ens hon säker när det totalt bindgalna gänget motorcykelknuttar nu drar in i stan i jakt på blod.

Jag gillar det här så himla mycket. Det är rappt, kul och rejält blodigt och ändå med så väldigt mycket känsla. Väldigt mycket Buffy faktiskt. Även om historien segar till sig en del när det helt enkelt blir för mycket actionjakt utan att man egentligen får veta så mycket mer intrig. Något många säkert gillar i och för sig. Dessutom blir det nästan lite för invecklat när man aldrig riktigt vet vem man kan hålla i handen när det blåser. Även om jag egentligen gillar det. Bara det inte vänder för snabbt så gillar jag att man aldrig riktigt kan lita på någon och inte vet vem man kan komma att dra nytta av.

Oerhört smart vampyr-chic-lit för tonåringar men som håller även om man är dryga 30..

Denna bok har även precis kommit ut på svenska och heter då "Döda flickors dans".

Festlig Fredag

2012-01-20T11:46:00.005+01:00

Halleluja! Vi tog oss hit den här veckan också! Att det ska vara så svårt att ta sig upp på morgonen… I helgen får i alla fall jag dock sova ut. Underbart. Tänker spendera minst en timme extra i sängen och gosa med katterna imorgon, lördag. Sedan blir det partaj med vänner som förr i den här bloggens historia och förhoppningsvis rätt mycket lästid. Har utökat att-läsa-hyllan rejält på sistone och har så mycket som jag verkligen längtar efter att få sätta tänderna i. Dock ganska mycket läsning till jobbet också i och för sig, men förhoppningsvis är en del av det intressant också.

Förra helgen gick i konstens tecken och jag hann med två väldigt intressanta konstutställningar, den här helgen blir det förhoppningsvis mer jazzmusik.:) Kulturell januari eller vad? Man skulle kunna tro att jag avlagt nyårslöfte eller något.. Hyllvärmarna däremot står kvar i hyllan och mina inlägg har inte kortats ner nämnvärt även om jag försökt.;)

Elly Griffiths är utläst, förhoppningsvis får jag ihop något om den till nästa vecka. Naturligtvis är jag över lag positiv dock, det är kanske inget stort avslöjande. Nu blir det lite barnböcker för jobbet och sedan är frågan om Jag ska ta Amanda Hellbergs nya, Tistelblomman, eller en miljödeckare av Åsa Schwarz för jobbet. Vad läser ni?

Glashuset av Rachel Caine – Vampyrerna i Morganville bok 1

2012-01-19T09:24:00.001+01:00

Hurra, äntligen lite bra ungdomsböcker med vampyrer, precis så här ska det vara i min mening. Om det mot för modan skulle finnas någon där ute som inte minns eller sett Buffy så kanske ni inte förstår vad jag menar, men det här är rätt mycket Buffy-feeling. Och förresten, om nu någon inte sett så gör det också, rota fram en dvd-box någonstans ifrån, det håller fortfarande.

16-åriga Claire är överbegåvad och har redan fått börja på universitetet. Helst skulle hon vilja gå på Cal Tech eller något annat prestigefyllt lärosäte men hennes föräldrar tycker det är svårt nog att släppa henne hemifrån så istället får hon flytta till närbelägna Morganville för att plugga ett par år innan hon får flytta länge. Om hennes föräldrar hade vetat vad Morganville var för ett ställe hade hon troligtvis aldrig fåt flytta någonstans dock. Här är inte den största faran äldre killar och fester med öl utan det faktum att hela stan styrs av vampyrer.

Claire flyttar in på ett elevhem för bara flickor och redan från början blir hon mobbad och utsatt av de äldre eleverna. När hon blåslagen och desperat efter annat boende ser en annons om ett rum i ett hus i utkanten av staden nappar hon direkt. Hon flyttar in hos Eve som är gothare, Shane som är farligt snygg och Michael som bara är vaken på natten och försvinner mystiskt varje morgon. De fyra bildar ett gäng men frågan är om de kan stå emot både vampyrerna som härjar i staden varje natt, och den populära och våldsamma Monica som styr i skolan och som inte drar sig för att mörda då hon har vampyrernas beskydd.

Vampyr-chic-litt för tonåringar och kanske inte direkt Nobelprismaterial, men vad gör det. Det är rapp dialog, underhållande, oväntade vändingar och karaktärer man gillar. Intelligent chic-litt helt enkelt och jag gillar det skarpt.

Morganvielle vampires-böckerna har blivit väldigt stora i USA och eftersom det redan har kommit ut 11 (tror jag?) böcker i serien så lär det kunna gå snabbt att få ut dem översatta i Sverige. Detta är första boken i serien och del två, Döda flickors dans, har precis kommit ut.

Hållbar utveckling!

2012-01-18T08:48:00.000+01:00

Nä, hör ni. När man har en blogg som handlar om böcker så får man väl helt skamlöst utnyttja den även för sitt jobb ibland, om man tror att det skulle kunna vara till nytta? Skolan jag arbetar på skall arbeta med tema miljö nu ett tag. Tanken är att eleverna ska läsa böcker som på något sätt tangerar miljö, miljöförstöring, miljöarbete, återvinning och hållbar utveckling osv. Vad som kan hända i världen om vi fortsätter misshandla vår jord? Kanske böcker om människor som engagerar sig i miljöarbete på ena eller andra sättet? Jag kan spontant komma på lite olika titlar, främst barnböcker men behöver MERA! Har ni några tips? Barnböcker, ungdomsböcker, vuxenlitteratur? Vi behöver allt man kan tänkas komma på så tipsa på bara! Vore jättetecksam för all hjälp!

Nigellas kök av Nigella Lawson

2012-01-17T10:56:00.001+01:00

Ja, det är ingen enorm hemlighet att jag är väldigt förtjust i den här brittiska chokladälskaren trots att hon även är väldigt förtjust i rött kött. Det här är inte den enda av Nigellas kokböcker som står i hyllan här hemma, och det är heller inte den jag kommer att använda mig mest av. Det kommer nog för alltid hennes julkokbok att vara.

Ett helt avsnitt ägnar Nigella år kyckling som för henne smakar barndom (och jodå, även lite bittert av dåligt samvete om den inte åtminstone är frigående och ekologisk). Det är överhuvudtaget väldigt mycket kötträtter här, precis som det brukar i Nigellas kokböcker, men en hel del rätt udda sådana som är lätta att kopiera i sojavariant om man skulle vilja. Korvar i bröd t ex. Alltså en hel limpa.
Och efterrätterna och godiset är nästan lika rikliga. Vaniljpudding, Cheesecake med choklad och jordnötssmör, Marmeladsockerkaka och förstås mer med choklad.

Det finns gott om både snabba och mer tidskrävande rätter för både vardag och fest. Musslor i cider är superenkelt men kanske inget man äter en tisdag. BBQ-köttfärssås i bulle är å andra sidan nog inget för nyår. En salig blandning alltså men det är definitivt inte en kokbok jag skulle ge till en vegetarian. Även om det finns en del vegetariska och veganska recept här också. Nej, behållningen för mig är texterna. Visserligen känns den emellanåt lite uppstyltat översatt, men Nigella är ändå en matskribent av rang. Det lyser så tydligt igenom hur roligt hon har i köket och ofta är hon ganska spontan och vardaglig i sina beskrivningar. Som när hon lägger till ”strunta i att rengöra kannan innan du häller mjölk i den, det behövs inte” om det varit mjölblandning i innan t ex.

Det är kul att läsa och vi är fortfarande vänner, Nigella och jag, även om jag hade tyckt att det var roligare att läsa om mer än 1% av hennes matrecept var vegetariska. Det kan ju dock vara så att det kommer i nästa del för Modernista har valt att ge ut den här kokboken i två delar. Nästa del kommer i slutet av april.

Recex från Modernista

I am half-sick of Shadows av Alan Bradley

2012-01-16T10:08:00.000+01:00

Visst är det skönt när man har läst ut en bok som man bara tyckte så mycket om och då star fortsättningen redan I hyllan och bara väntar på en!? I am half-sick of shadows kom ut strax innan jul och jag hade sådan tur att jag fick den lagom till dess också. Titeln är hämtad från Tennysons dikt om The Lady of Shalott. ”She hath no loyal knight and true, the Lady of Shalott” står det också I dikten. Något som delvis är sant både om Miss Flavia de Luce, bokens 11-åriga hjältinna, och den här bokens andra huvudperson, filmstjärnan Phyllis Wyvern, som står ensam i världen utan familj men med miljoner beundrare. Mordet sker faktiskt inte förrän halvvägs in i boken, men mystiken och spänningen byggs upp långt innan dess. Jag måste säga att jag gillar den här boken ännu bättre än den förra i serien om Flavia de Luce. Här har hennes pappa fått svälja stoltheten och erkänna att familjens ekonomiska bekymmer är så stora att något drastiskt behöver göras. Han annonserar att han tänker hyra ut det enorma godset till ett filmteam under julen för att på så sätt hålla de värsta vargarna från dörren. Ingen av döttrarna har dock något emot det hela när de hör vilka det är som ska komma. Det är inte vem som helst utan världens största nu levande filmstjärna Phyllis Wyvern och hela det team som sedan några år tillbaka är de enda Miss Wyvern arbetar med. Den enormt känna regissören Val Lampman och den attraktiva unga manliga skådespelaren Desmond Duncan. Framför allt Flavias äldsta syster Ofelia blir förstås eld och lågor och hoppas på en liten roll i filmen.

Dessutom får vi åter stifta bekantskap med några karaktärer från en de tidigare böckerna om Flavia, nämligen dockteaterskådespelaren Nialla och faster Felicity. Jag som verkligen gillade båda blir stormförtjust. Jag gillar att det har gått så pass många böcker in i serien nu att Bradley kan börja göra referenser bakåt samtidigt som han utvecklar en del av karaktärerna. Båda systrarna mjuknar i den här boken och man anar att det ligger mer bakom eras hat mot Flavia än bara syskonrivalitet. Även pappan tar ett steg fram här och börjar gradvis komma ur sitt skal. Och en PERFEKT bok att läsa uner julen är det också då den utspelar sig precis under dagarna före och efter julhelgen. Naturligtvis blir det snöstorm. Naturligtvis visar sig en del av karaktärerna inte vara dem som de utger sig för att vara och kanske kommer även tomten till Buckshaw den här gången. Och i så fall är Flavia redo för honom. Den vetenskapsintresserade tjejen som framför allt har ett stort intresse för kemi har nämligen gillrat en fälla för honom. Och jag gillar verkligen hur barnsligt naiv hon är på vissa områden, som att hon fortfarande tror på tomten, samtidigt som hon löser mordgåtor bättre än polisen med hjälp av sin klurighet.

Läs också om

The Sweetness at the Bottom of the Pie
The Weed that Strings the Hangman's Bag
A red herring without mustard

(o)Farlig Fredag?

2012-01-13T11:19:00.003+01:00

Himmel och pannkaka. Vissa veckor är lugna och sköna och vissa veckor går allt i flygande fläng känns det som. Att det skulle vara fredagen den 13:e har jag inte märkt något av minsann, inte än i alla fall, men så har jag å andra sidan sprungit från möte till bokprat till möte så har inte riktigt funnits tid för att något ska hända. Än.:) Gissa vad jag ska göra i helgen förresten? Liksom många andra som var lediga några dagar förra veckan har jag ackumulerad sömnbrist så här ska sovas. You bet ya. Dessutom ska jag ta tag i kulturtanten i mig och gå på konstutställning, läsa efterlängtade fjärde boken om Ruth Galloway av Elly Griffiths och avlägga djurparksbesök! En riktig helhelg med andra ord. Och kanske, kanske att granen åker ut också.. det är ju även tjugonda Knut.. Men att kombinera det med fredagen den 13:e… Nja, kanske anledning för att behålla den en dag till.=) Den är ju fortfarande fin som snus där den står!

Vad hittar ni på?

(Bilden är från en av Mumien-filmerna men det är faktiskt rätt likt Bokomaten idag, dock inte Bokomatens bibliotek)

Spökriddaren och hans väpnare av Cornelia Funke

2012-01-12T11:51:00.000+01:00

När jag läste Reckless förra året innan Funkes besök på bokmässan så fick jag tipset om att läsa hennes senaste bok på svenska också som skulle vara ännu bättre. Sagt och gjort, jag plockade med mig Spökriddaren och hans väpnare hem under julen och åååh, håller med! En riktigt bra och stämningsfull spökhistoria är precis vad det är!

Jon Witcroft blir skickad till ett internat i Salisbury, alldeles bredvid den berömda katedralen. Anledningen är att han har svårt att komma överens med sin nya styvpappa. Lärarna är stränga och föreståndarna för elevhemmet är ännu värre. Jon blir kompis med några killar som han får dela rum med även om han helst hade velat ha ett eget rum förstås. En natt visar sig nämligen vålnaden av en rik man på en häst och hans underhuggare. Spökena ger sig efter Jon så småningom får Jon veta att spökena visar sig var gång en Hartgill kommer till skolan då de svurit en ed på att döda alla Hartgills de stöter på. Hartgill var Jons mammas namn innan hon gifte sig med Jons pappa. På skolan går även en del elever som bor i byn även om de inte bor på själva internatet och Jon blir kompis med en av dem, Ella. Ellas mormor håller i spökvandringarna i byn och Ella är den enda som tror på Jon när han berättar om spökena. Tillsammans bestämmer de sig för att bekämpa vålnaderna och ta reda på vad det är som gör att de är ute efter just Jon egentligen. Till sin hjälp tar de anden från en sedan länge begravd riddare i katedralen, Longspee.

Jag måste erkänna att det tog en liten stund innan jag kom in i den här berättelsen men när jag väl gjorde det så svalde jag det med hull och hår. Det är ju spännande det här! Det är en modern berättelse och man märker att Funke har influerats en del av Harry Potter när hon skriver. Hon refererar även till Potter flera gånger under berättelsens gång. Men där Potter är fantasy så går Funke här åt ett annat håll och närmar sig snarare den klassiska gamla spökhistorian. Och samtidigt känns det rätt mycket som en gammeldags saga. Det ska bli roligt att höra vad mina elever tycker om det här. Om de tycker inledningen är lite långsam eller om de bara köper det rätt av. Jag tror att jag förväntade mig mer av en fantasyberättelse efter att ha läst annat av Funke. Hade jag bara tänkt spökhistoria direkt så hade jag nog inte ens tänkt på att inledningen var lite seg.

Bokkonst!

2012-01-11T11:24:00.002+01:00

Vilket vackert julklappstips till boknörden det här hade varit, va? Varför inte lite bokkonst? Det finns flera liknande tavlor/skulpturer, men det här är en av mina favoriter. Gillar den lille figuren som har somnat i boken. Nog för att man har gjort det många gånger, men aldrig på det här viset, eller hur..?

Finns på etzy.com

A red herring without mustard av Alan Bradley

2012-01-10T10:22:00.000+01:00

Tredje boken om Flavia de Luce, 11 år gammal 1950 och som älskar allt som har med kemi att göra. Ja, hon är ju inte så lite otrolig som karaktär med tanke på att hon verkligen är ett snille på kemi och brådmogen och smart så det förslår. Hon lyckas ju dra polisen vid näsan när det gäller att lösa alla mord som ständigt tycks poppa upp runt omkring henne. Och jodå, hon har själv blivit misstänkt mer än en gång.

Den här gången är det en zigenarkvinna som blir överfallen på De Luce ägor. Efter att Fenella Fays spåtält brunnit ner på den lokala marknaden så bjuder Flavia henne att parkera sin husvagn på deras ägor ett tag för att vila upp sig. På natten blir Fenella överfallen och Flavia hittar henne, badande i blod, i husvagnen sent en natt. Naturligtvis borde inte 11-åriga flickor vara ute och ränna så sent på natten, men Flavia ville titta till sin nyfunna vän vilket var tur då hon knappast överlevt natten om inte Flavia hämtat hjälp. Fenella har ingen familj, men hon har en dotterdotter, Porcelain, som kommer ner från London för att ta hand om sin mormor. Porcelain och Falvia formar en udda vänskap och det dröjer inte länge innan ett nytt överfall på de Luces ägor upptäcks. Den här gången med dödlig utgång.. En ung man med inte alltför gott rykte i byn hittas död, uppkastad i famnen på en staty av Poseidon med en hummerkrok uppstoppad i ena näsborren.

Flavia bestämmer sig naturligtvis för att ta reda på vad som hänt. Hur hänger de båda överfallen samman? Har det någonting med familjen de Luce att göra? Hummerkroken var en del av familjesilvret som förresten verkar decimeras allt mer.. Och vart har familjens porslinshundar som stod framför eldstaden tagit vägen? Polisen motarbetar Flavia som vanligt då de tycker hon är alldeles för ung för att lägga näsan i blöt. Som om inte det vore tillräckligt så är Flavias båda systrar, Daphne och Ofelia ännu värre än vanligt. De stänger in henne i källaren och torterar henne med sparkar och slag och berättar om och om igen hur illa deras mamma tyckte om Flavia.

Jag tycker nog att den här boken var aningens för lång egentligen med sina 400 sidor. Det hann bli lite segt emellanåt även om jag verkligen, verkligen gillar Flavia, miljöerna och flera av karaktärerna här. Jag hoppas verkligen att vi får läsa med om Porcelain i kommande böcker då hon är en riktigt skön tjej om än en rätt farlig sådan emellanåt.

Tro inte att det här är barnböcker bara för att det handlar om en 11-årig tjej, nej, charmen med henne är att hon är klipsk långt bortom sina år men samtidigt ganska godtrogen i andra sammanhang. Hon förstår sig inte riktigt på vuxnas förhållanden men hon kan de kemiska sammansättningarna i nästan vad som helst.

Förutom själva mysteriet så kommer man även närmare karaktärerna och familjemysterierna nystas upp ännu lite mer. Flavias mamma Harriet god i en klättringsolycka när Flavia var liten och de som har lättast för att umgås i familjen numera är Flavias båda systrar. Pappan sitter oftast instängd med sina frimärken el i garaget och pratar helst inte med sina barn om han kan undvika det.

Även om den stora behållningen av de här böckerna är just karaktärerna, miljöerna och stämningen så blir det verkligen nagelbitande spännande emellanåt dessutom. Speciellt mot slutet när jag kryper upp i soffan och shhhar på mannen att jag vill vara i fred. Jag önskar så att jag hade haft en vän som Flavia när jag var barn och är himla glad att jag har henne som vän nu.

Läs också om The Sweetness at the Bottom of the Pie och The Weed that Strings the Hangman's Bag

Bröd hemma: Bakrecept som fungerar i ditt kök av Mette Ankarloo

2012-01-09T10:25:00.000+01:00

Jag tycker vi kickstartar året med en kokbok, eller vad säger ni!? För ett nytt, hälsosamt liv! Det är väldigt många i min bekantskapskrets som börjat baka surdegsbröd och gärna gör det rätt ofta. Mest män men även en och annan tjej. Jag tror att de verkligen skulle gilla den här boken för lite inspiration. Merparten av recepten är nämligen faktiskt på surdegsbröd känns det som. Jag som inte riktigt har hoppat på suredegstrenden (annat än att jag mer än gärna äter) hittar färre recept men fullt tillräckligt. Bl a ett mumsigt på råg- och sesambaguetter och ett riktigt gott med salvia och chili. Roligt tycker jag det är, att hitta recept på smörgåstårtebröd (och sedan även på smörgåstårtan), flera pizzarecept och på slutet lite goda tillbehör. Rekommenderar den röda aubergineröran. Men så är jag också löjligt svag för aubergine...

Boken inleds med lite råd och tips. Bla annat att det inte alls behövs så mycket jäst i brödbak som man kanske skulle kunna tro. Bara några små ”ärtor”. Vissa bröd ska man heller inte dömma ut om de inte smakar super när de är nybakade. Vissa bröd blir nämligen godare om de får ligga till sig lite. Super tycker jag som ofta har bröd liggande en vecka innan det blir uppätet.
Som vanligt när det gäller kokböcker från Kakao är den väldigt snygg med matta sidor och stora färgbilder med närbilder på bröden. Eftersom det faktiskt är en kokbok som bara handlar om en sak (bröd) så känns den också lagom omfattande med sina 50 recept.

Tror surdegskillen skulle gilla att få den här som sagt, men även den som vill börja baka mer eget bröd istället för att köpa. Det är roligare att äta egenbakat och man slipper fundera på tillsatser. Även om det det en stund att baka förstås så det är inget jag gör två gånger i veckan direkt.

Farlig Fredag

2012-01-06T12:29:00.004+01:00

...och det var fredag den trettonde dagen. Och även årets första fredag. Undrar om det är dubbel otur att det är trettondagen när det är fredag eller om det helt enkelt inte räknas. Hoppas på det senare då det ju faktiskt är fredagen den trettonde även nästa fredag... Hittills har det varit en ganska ofarlig fredag dock. Solen lyser och katterna är mer keliga än någonsin hemma. Igår var det värre, då hade jag sönder i princip allt jag rörde vid så därför har jag fattaat beslutet att för att vara på den säkra sidan så ska den här dagen spenderas på ett så garanterat ofarligt sätt som möjligt. Inget städande, tvättande eller någon mer avanserad mat än tacos. Sveriges nationalrätt på fredagar verkar det som.

Jag ska inte ut och springa, jag ska inte spendera pengar eller ut och åka men om man ska tro twitter så är detta dagen då man spottar då man ser en granne, kastar julbockar över axeln och skyr pyntade stegar som pesten.

Vad jag tänker göra däremot är att skämma bort mig själv med en läststund utomhus. Är inne på fjärde boken om den lilla kemisten Flavia de Luce. En riktig liten Sherlock i vardande är vad hon är. Vad hittar nio på denna lediga långhelg?

2011 års bästa...

2011-12-28T11:12:00.010+01:00

Ja, ett år är till ända och snart stundar ett nytt, fyllt av snackisar, skandaler, blogghändelser och personliga upplevelser. Men innan vi börjar fokusera på 2012 är det dags att sammanfatta året som gått. Så här är den. Listan över

2011 Års bästa...

Barn- och ungdomsbok: Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling. Lite synd att sätta här för jag tycker verkligen man bör läsa även om man passerat tonåren! Se så, iväg till biblioteket nu!

Biografi: Auto da Fay av Fay Weldon. Även om typ alla andra lär använda initialerna KOK här... Kvinnan har verkligen humor. Och har levt ett så otroligt spännande liv!

Bokhylla: Den här…

Blogghändelse: Ja, alla underbara träffar i all ära, men 2011 var året då bokbloggarna gifte sig. Bokbabbel, Bokhora-Jessica, Miss E, Lingonhjärta och flera andra knöt hymnens band. Med tanke på att jag vet att även ett antal bokbloggarförlovningar outades så misstänker jag att vi kan komma att se en del bröllopsbloggande även under 2012.

Bokrelaterade pryl: Kindle. Även om jag skaffade mig en Ipad så är Kindlekramarna i bloggvärlden MÅNGA och det är NÄSTAN så jag känner att min padda inte är nog..!

Debutant: Elin Grelsson med Du hasar av trygghet. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men inte det här i alla fall.

Fackbok: Äta djur av Jonathan Safran Foer. Minns ni Kött-Babel..?

Filmatisering: Ja, både En dag och The Help blev film under 2001, men ärligt talat har de inte en chans för DET BLIR INTE FLER HARRY POTTER-FILMER! Vi grät floder och Harry Potter and the Deathly Hollows II är således årets mest klockrena filmatisering av en bok.

Fredag: Min första fredag som fru! Heja #brud2011!!

Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Vem hade någonsin kunnat tro att mannen bakom "Jaktsäsong" och "Bekantas bekanta" skulle bli Augustprisnominerad för en witch-litt för tonåringar??

Förlag: Printz publishing som nästan kvalade in under årets snackis också. Vilken Energikanin hon är, Pia! Hoppas det blir fler bestsellers 2012.

Grafiska roman: Ja, det har ju inte blivit många men The Night Book Mobile av Audrey Niffenegger rullade ju runt i bloggvärlden i början av året.

Kokbok: Systrarna Eisenmans mingelmat tog bara nästan hem priset. För den kokbok JAG anävnt mest är mycket oväntade Stora Soppboken! Även om den inte kom iår så köpte jag den i våras.

Litterära upplevelse: Hemmingways hus (tveklöst med alla de katterna) med Louisa May Alcotts hus som bubblare. Blev förresten många hus, besökte även Dantes födelsehem.

Nya upptäckt: Elly Griffiths. Svårt att förstå att jag inte läst hennes deckare tidigare. Nu väntar jag med spänning på bok 4.

Ord: Boblmaf. Samlingsord för bokbloggarmaffian. Kan sätta skräck i vem som helst i grupp, men är oftast en väldigt kramgo och trevlig samling som gärna kärleksbombar varandra och inte skäms för ocensurerade hyllningar av favoriter. Bubblare: Boksmälla och aka-porr. Boksmällan kan drabba dig med full kraf efter ex bokmässan och aka-porr är ett namn på alla de där böckerna i skolmiljö som så många av oss älskar. Se årets utländska bok.

Pressutskick: Döden på en blek häst av Amanda Hellberg Liljekonvaljedoften hänger fortfarande kvar i min garderob. SUPERbra böcker också, del tre om Maja Grå kommer i januari och jag har förhandsbeställt. PEPPEN!

Resa: Niagarafallen, är det bröllopsresa så är det.

Snackis: Ja, här kommer han, Knausgård. Ett enormt egoprojekt som visserligen startade 2010 men som präglat 2011 som bara den. Även om man inte läst.

Svenska bok: Outsider av Torbjörn Flykt om bok som kom i år. Ladies av Hakelius om bok jag läst i år men som publicerats tidigare.

TV-händelse: Daniel Sjölin avgår! Och frågan på allas läppar är förstås vem som tar över som programledare för Babel..

Twittrare: The Queen of twitter, skulle kunna vara @QueenOfelia (som även hon gjort en underbar lista över årets händelser, kolla in den) men är naturligtvis ginhaggan nummer 1, Englands Drottning.. av twitter. Elizabeth Windsor @Queen_UK som 2011 även gav ut boken Gin O´Clock.

Utländska bok: Svåååååååårt! Ingen given vinnare faktiskt. Själv läste jag bl a Den hemliga historien av Donna Tartt så även om det inte är en bok som är ny för 2011 så får jag nog välja den ändå.

Överraskning: Tomas Tranströmer får Nobelpriset i litteratur. Det förväntade jag mig verkligen inte!

Nyårslöfte: Att skriva kortare inlägg. Jag har så oooerhört svårt för att fatta mig kort men 2012 ska bli året då Bokomaten skräder orden. Få se om jag lyckas hålla det bättre än de senaste årens löfte om att läsa mer hyllvärmare.. Det blev en del 2011, men definitivt fler nya böcker.

Det var mitt 2011, hur var ditt?

Fryntlig Fredag

2011-12-23T10:04:00.006+01:00

Jul hos Bokomaten

Dan före dan… Vad kan man säga? Även om den gångna veckan har varit lugn på jobbet så har Bokomaten dragit på sig en förkylning som gör att det ändå har varit en relativt tung vecka. Så fredag och lillejulafton är verkligen efterlängtat! Ikväll blir det glögg och massor med lillejulaftonstök. Det ska städas, pyntas gran och förberedas mat. Även om vi har en liten jul så vill man ju ändå ha det mysigt, eller hur? Samtidigt är det ju fredag. När alla andra sitter på vägarna till sina släktingar så sätter jag mig i tågkupén tillsammans med Fredrik Lindström och Kristian Luuk och käkar juliga tacos med rödkål och senapssås. Och sedan är det jul.. I flera dagar ska jag bara äta julmat, se på film och läsa och gosa med katterna. Lovely.:) Just nu har jag påbörjat den juliga chic-litten ”Miracle on Regent Street” av Ali Harris men tror jag kommer gå över till något mer mordiskt under juldagarna. Kanske omläsning av Langs ”Tragedi på en lantkyrkogård”? Igen... Eller Hercule Poirots jul… Vad läser ni under julhelgen? Och hur firar ni? Hemma? Med bara de närmsta eller med stort släktkalas?

Bokomaten funderar på att ta jullov och återkomma i januari men kommer troligtvis inte kunna hålla mig ifrån bloggen så länge.. Oavsett vilket så önskar jag er alla en RIKTIGT GOD JUL!

Jan-Boris Möllers modifierade vegbullar

2011-12-22T13:38:00.000+01:00

Vi kör ett recept till tycker jag. Det här receptet är en klassiker här på bloggen. Kollade bakår och insåg att jag publicerade 2007, 2008, 2009 men inte 2010 då jag gjorde ett litet uppehåll. I år blir det en modifierad variant. Jag upptäckte nämligen till min stora lycka att om jag bytte ut äggen i det här receptet mot 2-3 kokta mosade potatisar så blev de inte bara veganska, de blev dessutom oerhört mycket enklare att göra. Då slipper man nämligen mellanmomentet med att KOKA dem innan de steks som det står i originalreceptet. Nu kan man rulla och steka direkt istället. Vilken effektivisering! Så här är det;

Jan-Boris Möllers modifierade vegbullar

Mitt recept är för storkok så jag omvandlar lite för att få ner volymerna. Reserverar mig för att proportionerna kan bli lite udda. Du märker själv hur kladdigt eller torrt det blir när du arbetar med dem så det är bara att anpassa.

Ca 40-45 bullar

125 g skorpmjöl (ca 1/4 paket)
1,5 dl vetemjöl
2-4 kokta potatisar, beroende storlek
salt
peppar
¼ tub tomatpuré
¼ tub slottssenap
¼ burk herbes de provance
1 gul lök

Blanda alltihop i en stor bunke. Det skall vara ganska mycket salt och peppar i. Rulla ”degen” till bollar och lägg i stekpanna. Stek som vanliga köttbullar tills de får färg och lägg sedan upp på ett fat med lite hushållspapper som får suga upp det värsta flottet. Går att äta direkt eller förvara i frysen i flera månader.:) Då är det bara att värma upp i ugn så smakar de mums igen.=)

Pintos julrecept

2011-12-22T10:18:00.004+01:00

Ett litet tips till alla villrådiga där ute som får veganer på besök i jul och inte har en aning mo vad deska bjuda på. Naturligtvis finns det massa bloggar man kan surfa in på, googla eller leta på annat sätt men en enkel sak om man inte orkar leta runt är att gå in på Pintomagasins hemsida. De har samlat ett gäng recept i en PDF-kokbok som heter Pintos julrecept. Enkel att skriva ut och så har man en samling att kika i. Kanske inga enorma nyheter men garanterar att de flesta blir glada över ansträngningen ändå. En finsk morotslåda kanske eller bara en kikärtssallad. Jag gör min medsaffran men här finns en med senap som verkar god som tillbehör.

Saffranslängd och bloggkärlek

2011-12-21T10:57:00.005+01:00

Förra veckan, på bloggträffen, diskuterade vi bl a det här receptet på saffranslängd. Eftersm jag publicerat det en gång tidigare tänke jag att jag bara kunde återpublicera det för de som var nyfikna och även för er andra som kanske är sugna på att göra något annat med saffran är lussekatter.

Jag fick det här fantastiska receptet av Calliope som hittat det i Buffé en gång för flera år sedan. Vilken succé! Jag är inte särskilt förtjust i vit choklad men de smakar knappt alls av chokladen, dock väldigt sött och gott av saffran. Tror att chokladen sötar upp dem lite och gör dem lite saftiga, snarare än ger smak själv. Vill man så kan man naturligtvis ha i mer choklad också om man vill att det ska smaka mer.

Saffranslängd med vit choklad

Två längder:

200 g smör
5 dl mjölk
50 g jäst
2 kuvert saffran à 1/2 g
salt
2 dl socker
13-14 dl vetemjöl

Fyllning:

75 g smör
200 g vit choklad
1/2 dl socker
1 ägg och socker till garnering

Gör så här:

Smält smöret i en kastrull och blanda ner mjölken. Värm blandningen tills vätskan är fingervarm.

Smula jästen i en bunke och blanda ner vätskeblandningen tillsammans med saffran, socker och salt. Rör runt tills jästen helt löst upp sig.

Tillsätt därefter mjölet, lite i taget, och knåda ihop till en deg. Låt jäsa under duk i 30 minuter.

Dela degen i två delar och baka ut dem tillstora fyrkanter, ca 30x40 eller så stort du känner för. Bre hälften av det rumsvarma smöret på varje fyrkant.

Strö över 100 g hackad choklad på varje tillsammans med sockret.

Vik dem två gånger båda två, till två längder. Först ena sidan in mot mitten och sedan över den första. Lägg längderna på bakpappersklädda plåtar (ev får du dela på dem för att de ska få plats) och låt jäsa under bakduk i 30 minuter.

Sätt ugnen på 175° C när du låter dem börja jäsa så att ugnen är varm när de ska in i ugnen. Pensla längderna med uppvispat ägg och strö över socker. (Pärlsocker i orginalreceptet men jag hade bara socker hemma och det blev gott det med.)

Grädda i ca 30 minuter.

Låt svalna, skär upp och ät!

A Christmas Visitor av Anne Perry

2011-12-20T10:46:00.001+01:00

När vi var i stugan förra helgen tittade jag runt lite i bokhyllan med gamla böcker där. Lite förvånad hittade jag en deckare som utspelar sig just under julen och jag tyckte jag kände igen namnet. Eftersom jag kände för något lite mindre… gosigt.. så började jag läsa och när jag kom kollade jag upp namnet. Anne Perry. Nu vet jag varför jag känner igen det och det är inte för att jag läst någon novell av henne som jag trodde utan för en helt annan sak.

Kommer ni ihåg en film som kom 1994 och som hette Svarta Änglar? Heavenly Creatures? Med Kate Winslet? Peter Jackson (ja, den Peter Jackson) regisserade? Den handlade om ett bestialiskt mord på Nya Zeeland där två tonårsflickor planerade och tog livet av den ena flickans mamma genom att slå ihjäl henne. Den ena av dem var Anne Perry som sedan flyttade till England och skapade sig ett nytt liv och under ett nytt namn. Det har debatterats om huruvida man egentligen är reformerad och om det är moraliskt okej att skaffa sig en karriär som bygger på att man planerar och genomför mord litterärt istället för i verkligheten.

Jag har ingen aning om Perrys psykiska tillstånd, men skriva böcker, det kan hon. Mest har hon skrivit mysdeckare, gärna i viktoriansk miljö, men den här utspelar sig på 50-talet i England.

Henry Rathbone anländer till sina vänners stora hus på landet för att fira jul men möts av den fruktansvärda nyheten att han äldsta vän, Judah Dreghorn, har halkat i en bäck och drunknat. Allt verkar dock inte stå rätt till och Henry bestämmer sig för att undersöka fallet.

Det intressanta är egentligen inte vem som mördat Dreghorm utan omständigheterna runt om kring. Huset de bor i, är det verkligen deras? De köpte det lagligt av en man som nyligen ärvt det, men var testamentet äkta? Och hela tiden känner man hur snön, mörkret och kylan omsluter hela historien. Det blir aldrig särskilt blodigt och även upplösningen är lite av ett antiklimax men samtidigt ganska ovanligt. Det känns som att Perry hellre ville skriva en mysig julhistoria med ett moralist budskap/dilemma på slutet än en läskig thriller. Jag gillar det. Inte så långt, lagom spännande, juligt och inte för slibbigt. En lagom trevlig historia kring jul.

Kokboksmåndag: Allt om mat: Julkokboken

2011-12-19T09:54:00.000+01:00

Jag hör till dem som har flera kokböcker, bara med julmat och julgodis. Om jag inte hade haft det så hde det nog räckt med att köpa den här. Här finns klassikerna, som de flesta har. Julskinka och vörtbröd och olika sorters sill. Här finnns efterrätter, godis och nyårslyx men också lite nytt och grönt som kryddkokta bönor med mandel och dadlar.

Hela boken är uppdelad efter de olika högtiderna i december. Adventsmys, Lucia, Jul, Mellandagana, Nyår osv men sedan har varje kapitel flera underkapitel. Julafonens är t ex Julaftonsfrukost, Stora julbordet, Grönare jul, Enkla julen för två och julmaten från Europa. I ärlighetens namn finns det nog bättre kokböcker om man äter vegetariskt/veganskt, men det finns ändå en del recept här ändå och jag gillar förslagen för den lilla julen och nyårsaftonen. Även där finns nämligen förslag för2-mansfirande. Kan inte annat än gilla att de förslår afternoon tea på juldagen också. Perfekt ju!
På slutet finns en kalender för när man kan göra (och äta) allt och registret är överskådligt och bra.

På det stora hela gillar jag det här. Vackra bilder med mycket stämning, det snålas inte på recepten och det ärvarierat. Om något så hade det gärna kunnat få finnas fler gröna recept och kanske ett alternativt register på slutet där man samlat liknande recept under olika rubriker. Alla godis- och kakrecept under en t ex, men man hittar relativt lätt ändå. Boken är också så stor att man behöver rejält med plats för den på bordet, något jag i alla fall inte har när jag bakar. Då behövs all avställningsyta. Men den känns å andra sidan lite lyxigare med sin stora storlek.

Fräsig fredag

2011-12-16T11:14:00.007+01:00

Inte för att jag känner mig så jättefräsig, men jag gör ett ärligt försök. Det är trots allt sista helgen innan jul! Nu kör vi så det ryker! Julfilmer, julböcker, julstök, och julbök. Den senaste veckan börjar ta ut sin rätt, med julfest på jobbet och en OERHÖRT trevlig bloggträff igår. Gud, vad härliga ni är hela bunten! Jag kom hem med det stort leende på läpparna.

The Book Pond, Calliope Books, Madeleines bokhylla, Spetsig, En full bokhylla, Scitzo-Cookie, Om böcker jag hunnit läsa och Zachan the writer pratade som sig bör om böcker, jul, brandväggar, fester, Harry Potter, bebisar och jo, det tog kanske 5-10 minuter innan vi kom in på ämnet katter... En rejäl hög med böcker bytte vi med varandra också. Jag gick minus och är mycket glad för det. Jag fick med mig Neverwere av Gaiman, Adonis på lån av Calliope och en engelsk deckare jag inte hört talas om. Roligt är att jag och Zachan upptäckte att båda våra respektive är dyslektiker och således inte har jättestor glädje av tjocka böcker på engelska... Även om de säkert skulle klara det, Bokomaken gör det i alla fall, men varför försöka när man kan ladda ner ljudböcker på ett kick och det går så mycket snabbare att ta till sig. Min man läser mer än jag gör på det viset.

Anywho, ska ägna kvällen åt att åka ut och resa med På spåret, liksom halva Sverige skulle jag tro. Julstöka och lyssna på musik. Här med delger jag er Bokomatens allra egnaste julmysiklista. En lite relaxad lista att ha på i bakgrunden. Jobbar på lite fler listor som ev kommer att komma på twitter under helgen. Eller kanske som ett eget inlägg. Om jag hinner för allt pepperkaksbakande och pysslande. Vad hittar ni på i helgen? Och har ni någon favoritmusik till jul?

Bilden överst är ett julkort till Bokbabbel som tack för hennes fina till mig häromdagen med instruktioner om hur jag skulle göra denna eminenta bokbuss.=) En model att själva klippa ut och klistra ihop hittar ni här.

The Christmas Cookie Club av Ann Pearlman

2011-12-15T09:36:00.000+01:00

När jag köpte den här boken visste jag inte vilket fenomen den tydligen blivit I USA. Överallt har det startats kakklubbar och Ann Pearlman har kommit ut med en cookie club cookbook också. Handlingen är relativt enkel. Varje år träffas tolv kvinnor den första måndagen i december för att byta kakor med varandra. I år är två av medlemmarna bortresta, men har bidragit med sina kakor och historier ändå. Varje kvinna måste berätta en historia kring sin kaka. Varför man valde att göra just den kakan, hur det gick till, om man fick hjälp av barnen osv. Det förvandlas till historier om kvinnornas liv. Någon har valt en hälsosam kaka efter att ha börjat tänka på hälsofrågor då hon just adopterat ett barn efter åratal av sorg över sin barnlöshet. Någon tänker på fred och bakar kakor som knyter an till andra religioner och kulturer osv. Varje kvinna berättar sin historia om rasade äktenskap, förlorade barn, jobbutsikter som inte gått som planerat och kvinnorna knyts samman.

Reglerna för klubben är enkla. Alla tar med kakpaket till alla + ett extra till välgörenhet. Alla tar även med en bufférätt till kvällen och en flaska vin. Kvinnorna dricker, dansar, tjoar och gråter över varandras lycka och olycka och mot slutet känner jag mig rätt full av Operah och amerikansk feel good… I princip byggs boken upp så att varje kvinna får ett kapitel då vi får ta del av hennes liv, men de vävs också ihop eftersom de är vänner, som umgås annars också.

Till en början tycker jag det känns lite för ytligt men historien djupnar faktiskt och blir inte fullt så slibbig som jag misstänkte att det skulle kunna bli. Det är realistiska kvinnor som fått hantera mer än sin beskärda del av livet. Åldersspannet sträcker från unga kvinnor i starten att bilda familj till de som väntar sina första barnbarn. Konceptet blir dock lite tjatigt och mot slutet är jag så trött på allt ältande och hur fina de är som tar hand om varandra. Recepten som medföljer är ett roligt inslag, men vanligt i den här typen av böcker. Eller Bake Litt, för att citera en annan bloggare. Ett lite anorlunda inslag är dock att varje kapitel avslutas med en text om någon av ingredienserna. Vanilj, kanel, choklad, ingefära, mjöl, smör osv avhandlas. Både historia och lite om karaktären i kapitlets förhållande till ingrediensen. De kanske minns hur de som barn fick vara med i köket och hur det alltid luktade kanel.

Njae, det är mycket julmys för pengarna visserligen, men lite för mycket för mig. Jag står inte ut med för mycket systerskap, ens i juletid. Det är inte dåligt, men jag blir sugen på en rejäl mordgåta som motvikt. Jag kan uppskatta sådana här filmer, men då varar de oftast inte mer än två timmar. Att spendera en vecka i kakklubbens sällskap blev lite sockeröverdos, som sagt. Däremot blir jag väldigt sugen på att baka. Jag brukar alltid testa något recept i alla fall när jag läser böcker med receptbilaga, men inte gjort det den här gången. Mycket tips till julbaket dock så kanske blir en nötkaka eller två till helgen.

Boken har förresten kommit ut med hela tre olika omslag trots att den ändå är ganska ny. Vilket tycker ni är finast?

Vad är väl en bokhandel på nätet...?

2011-12-14T11:00:00.000+01:00

Jag misstänker att många redan har eller kommer att beställa sina julklappar på nätet i år. I alla fall en del av dem. Jag blandar lite och köper både i den fysiska handeln och i nätshoppar. Om man tänker köpa böcker på nätet så kan det vara roligt att kolla in två andra bokhandlare istället för de två stora dominerande som man kanske normalt brukar sköta sina beställningar ifrån…

Fritz Ståhl kör en lite annorlunda approach med personliga boktips, författarporträtt och stöder dessutom läsprojektet ALEF som hjälper fattiga, mestadels kvinnor, i Togo och Benin att lära sig läsa. Köp en bok och ange koden ALEF i kassas så hjälper du också till att stödja projektet med en liten slant.

Billiga Boken är precis vad det låter som. Billiga böcker. De köper upp restlager och liknande och säljer till mycket billigare priser än många andra bokhandlare. Och det är absolut inte bara torra och tråkiga böcker som ingen vill läsa. Jag hittar massor med fynd här, främst barnböcker som ju kanske kan vara dyrt annars. En hel del Börja Läsa-böcker och bilderböcker, men även ungdomsböcker som Philip Reeves serie De vandrande städerna som går för vrakpriset 20 kronor styck. En riktigt fin utgåva av Skattkammarön och Nalle Puh finns också bland godbitarna.

Om man vill vara lite extra miljövänlig kan man ju shoppa begagnade böcker. Tänk på Bokbörsen. Där finns även böcker som kanske inte längre går att få tag i någon annanstans då de inte längre finns i tryck.

Dash och Lilys utmaningsbok av Rachel Cohn och David Leviathan

2011-12-13T11:42:00.000+01:00

Jul och nyår i New York. Två ungdomar hänger på Strand bokhandel. Visst är det upplagt för julmys och boknördig läsning?

Dash och Lily känner inte varandra men brukar hänga på Strands bokhandel i New York. Lilys föräldrar har åkt till Fiji över jul och nyår för att fira sin 25 bröllopsdag. Lily är alltså ensam hemma med sin storebror som är allt annat än en ansvarsfull tonåring och tycker Lily gott kan släppa loss lite under lovet. Lily som alltid hänger med näsan i en bok och är lagkapten för skolans fotbollslag.

Dash föräldrar firar jul med sina nya respektive. Till mamma har han sagt att han är hos pappa, till pappa att han är hos sin mamma. I själva verket är han jätteglad att få slippa allt julfirande och tänker ägna helgen åt att sitta hemma och läsa och inte beblanda sig med en levande själv.

När han browsar mellan hyllorna på Strand ser han så en anteckningsbok (moleskine) ligga där mellan hyllorna. Inget namn, ingen titel, bara en liten text inuti som utmanar honom att leta rätt på några ledtrådar och tyda meddelandet i boken. Dash kan inte motstå och så är äventyret igång.

Det är förstås Lily som skrivit i boken för att ha något att göra när hon uttråkad sitter hemma och önskar att hon fick fira jul som vanligt. Allt eftersom utmanar de varandra och gömmer eller lämnar över anteckningsboken till olika personer som i sin tur lämnar vidare till dem själva. Allt eftersom lär de känna varandra utan att träffas och i anteckningsboken vågar de vara mer personliga än de kanske skulle annars. Den enda mer idiotiska grejen efter varandra utsätter de varandra för. Lily går på kletzmerdisco mitt i natten, något hon aldrig skulle ha gjort annars. Dash tvingas sitta i tomtens knä på Macys och be om en ledtråd..

Det är lättsamt, gulligt och jag VET att det är banalt men naturligtvis hoppas jag att de ska få ihop det på slutet trots att de är så otroligt olika. Lily älskar julen och Dash hatar den. Dash är dryg och pretentiös men har många vänner och flera fd flickvänner ändå. Lily är udda och har egentligen inga vänner i skolan men båda sticker de ut och gillar att hänga i bokhandeln.. Karaktärerna i sig är väl inte rätt igenom trovärdiga, men jag antar att det är meningen att det ska vara lite extra skruvat för den komiska effektens skull. Det gör dock att man inte kommer dem särskilt nära. Tillräckligt nära dock för att man ska önska ihop dem..;) Och NY-porren!

Jag gillar det. Förmodligen mycket för att det är jul och det är en stämningshöjare det här. Och för en som nyss var i NY blir längtet tillbaka än större. Om än kanske inte under just julen… Blinkande tomtar, trängsel och hysteriska mammor och barn. Njae.. men väldigt, väldigt gärna någon annan gång. Så all in all en charmig historia som får extra skjuts av julhelgen och som nog mår bäst av att läsas nu när acceptansen för lite mer banala historier är lite högre..

Cohn och Leviathan har även skrivit ”Naomi & Elys kyssförbudslista” som kom på svenska förra året, och ”Nick & Norahs oändliga låtlista” som blivit film.

Kokboksmåndag: Hemlagad skräpmat

2011-12-12T13:29:00.004+01:00

De senaste veckorna har jag ätit en förfärlig massa skräpmat faktiskt. Anledningen? Den här oerhört fina kokboken, Junk Food av Liselotte Forslin. I ärlighetens namn är det nästan uteslutande köttrecept här, men som inspiration funkar den ändå utmärkt. Och alla tillbehör funkar ju ändå. Jag har gjort Pommes Frites, ham(bön)burgare, falafel, en ruggig massa pizza och tacos varje fredag. I det fallet är jag knappast unik, men det har varit oerhört kul att piffa upp tacosen lite och bryta ingrodda vanor. Inte så svårt men det är inspirationen man är ute efter här. Och riktigt roligt har det varit att laga den mat som man annars ser på som skräpig snabbmat när man inte hinner med något annat. Att göra sin egen pommes är faktiskt att rekommendera. Gott, enkelt och nyttigare än köpt pommes frites. Dessutom känner man sig lite lagom syndig så där som käkar burgare med dressing. Men man kan ju välja hur nyttigt/onyttigt man gör rätterna också när man gör dem själv hemma. Mörkt bröd funkar också till burgare om man så vill, tex.

Bilderna här i är fullkomligt underbara och man blir verkligen inspirerad att sätta på lite 50-talsrock i bakgrunden och ställa sig vid spisen. Det är också de kokböckerna jag brukar gilla och använda mest. De som inspirerar mig och som är roliga att bläddra i, även om man inte ska laga till något just då. En riktigt snyggt designad kokbok med rätter och recept som man kanske inte brukar tänka på som hemlagat. Tror många skulle uppskatta att bläddra i den här i jul. Kanske något för Amerika-resenären också eftersom bilder och design är uppenbart inspirerat av amerikanskt 50-tal. Det känns som att kliva in i en amerikansk diner när man öppnar den här kokboken. Till helgen tänkte jag testa att göra både tortillabröd och pitabröd och käka falaffel kan jag meddela. Lätt att göra juligt med rödkål och kanske lite grönkål också om man skulle vilja det. Det LÄR ju bli godare än färdigköpt, även om det inte direkt går lika snabbt..

Tack till Kakao för recex.

En bok att stoppa sin älskade i..

2011-12-12T11:17:00.005+01:00

Kokboksmåndag låter vänta lite på sig. Ny skräpig kokbok kommer ikväll (ev kokbokstisdag). I väntan på det inlägget tänkte jag tipsa om en finfin julklapp på etzy.com. Nördstället nummer ett där man kan förlora timmar på att browsa fina smycken och andra saker. Är inte detta världens finaste halsband som är en liten fotoramsberlock? Jag har visserligen redan ett bokhalsband, men inte ett med plats för bild på Bokomaken eller katterna i.. Ett annat tips är ju att ta favoritcitaten och stoppa i boken så att man alltid har dem med sig.

Frysig Fredag

2011-12-09T09:44:00.005+01:00

Jag känner mig lurad på min julstämning! Radion basunerar ut snökaos och i tidningen kunde jag läsa att i Skåne skulle det bli en decimeter snö som skulle ligga kvar ett tag också. Jag kan meddela att där jag sitter är det inte någon decimeter snö, här är det bara blött och blåsigt.

Nåja, det är i alla fall FREDAG! Jösses, vad jag har längtat den här veckan även om det inte har varit en speciellt jobbig vecka. Men TRÖTT blir man ju av det här vädret och så här mot slutet av terminen är energinivån också lite låg. Imorgon kan jag meddela att det ska sovas!

I övrigt blir det en väldans mysig helg på landet den här gången. Promenader vid havet (om det inte är storm), grilla äpplen i öppna spisen och läsa och laga till grönkål inför julen. Blir kanske något bak också, men troligtvis mest vilande. Det där jag drömde om och längtade efter igår, ni vet… kisse under täcket och mysig bok och regnet mot rutan (lär det bli)… Jag packar ner jultéet, lussebullarna, paddan och böckerna för att vara säker på att klara mig i 2 dagar. Vad hittar ni på? Och vad läser ni för tillfället?

Idag...

2011-12-08T10:22:00.006+01:00

Idag vill jag bara ligga i sängen och läsa med en gigantisk kopp té, tre katter under täcket och titta på ovädret utanför fönstret. Tänk att höra hur vinden viner där ute och veta att man inte behöver gå ut? Och skulle man frysa till kan man trycka minsta katten lite närmare kroppen, som en varmvattenflaska, och tänka på ödsliga heder med dimma och ljudet av hundar som skäller lite avlägset så där.

Istället sitter jag vid datorn på jobbet och bråkar med folk om datorsladdar, bokningssystem och annat oromantiskt. Tänk om det kunde skutta förbi en liten kanin med klocka i handen och stressa på mig istället…

För att muntra upp mig delar jag här med mig av dagens roligaste sökord hit:

Magnus Nordin ”tystnadens hus” varför skrev han den?

Ja, du, ska fråga honom när jag träffar honom, men har tyvärr ingen aning. Osäker på om han hade något speciellt motiv…

Foto från flickr

Kärlek och intriger i 1700-talets Stockholm

2011-12-07T10:35:00.000+01:00

Charlotte Hassel av Frida Skybäck

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när jag började läsa Charlotte Hassel. Inte så mycket egentligen tror jag. Jag menar, en historisk kärleksroman skulle kunna vara precis hur slibbig som helst, men samtidigt så brukar jag gilla historiska böcker annars, och äventyrsromaner är jag verkligen inte främmande för. Det var alltså med en liten gnutta skepsis, en liten smula förväntan jag började läsa Charlotte Hassel med det tog faktiskt inte lång stund innan jag var helt inne i intrigerna.

Jag kan vara ärlig och säga att jag först var lite skeptisk mot språket som är lite uppstyltat emellanåt för att skapa illusionen av att befinna sig på 1700-talets, men man vänjer sig snabbt och sedan rycks man liksom bara med! Eller jag gjorde i alla fall.

För det är inte bara en vanlig kärleksroman det här. Grundhistorien är att något hemskt hände Charlotte när hon som 16-åring blev tvungen att lämna Sverige och ta sin flykt till England där hon nu, 15 år senare är förlovad med en välbärgad skotte och bor på ett stort gods. Som 16-åring lämnade hon inte bara sin familj och sitt hemland utan även den man hon älskade men nu tvingar ödet henne tillbaka till Stockholm. Hennes lillasyster är förlovad med en man som vi förstår att Charlotte vet är ett ytterst olämpligt parti för systern och hon tänker göra vad som helst för att förhindra bröllopet. Ja, ok, det låter lite smörigt, det medger jag, men det blir faktiskt riktigt spännande. För parallellt med den här historien får vi även små återblickar tillbaka till vad det var som egentligen hände den där natten för 15 år sedan och varför Charlotte inte kunnat återvända till sitt hemland på alla dessa år. En mordgåta, förlorad kärlek, spioner och politik blandas ihop i ett myller av intriger. Den största behållningen är dock Charlotte Hassel själv. Hon är liksom rätt kul att hänga med. Hon faller inte riktigt in i någon stereotyp kategori. Hon är självständig men ändå färgad av sin tids konventionella åsikter om äktenskap och kvinnans ställning. Och har humor. Kort och gott, jag gillar henne.

Att skriva historiska romaner är dock ett otyg. Även om Frida Skybäck är historielärare och säkerligen oerhört insatt i såväl tidsanda som politik så känns det emellanåt lite.. svävande.. Lite enkelt? Utan att gå in för mycket på handlingen så funderar jag en smula över de andra intriger som sker i boken, Rysslands påtryckningar, att kungen är i Frankrike, spioner och de fyra ständerna. Är det här verkligen riktigt trovärdigt? I en ungdomsroman hade jag köpt det för att det då lite enklare historier fungerar bra där. Och även nu tycker jag egentligen också att det fungerar. Det är en kärleksroman, inte en bok av Peter Englund, liksom. Och svenska äventyrsberättelser och historiska kärleksromaner kryllar det väl inte av direkt, va?

Det finns också en annan sak jag har lite svårt för och det är de ganska långdragna sexscenerna. Jag förstår inte varför man alltid måste klämma in heta, våta långa sexscener i böcker som på något sätt behandlar romantik. Det är jättevanligt i Paranormal Romance-träsket t ex och det ska till en riktigt bra författare för att klara av att beskriva en sexscen utan att det blir plumpt eller pinsamt. Skybäck klarar det någorlunda, jag lyckas läsa en bit innan jag bestämmer mig för att hoppa vidare till nästa scen, men jag har ändå lite svårt för det.

Annars skulle jag gärna läsa mer. Hoppas Skybäck får till fler böcker så småningom för jag gillar det här! Jag har förstått att hon har en ny på gång för hennes blogg ligger nere till i januari till förmån för annat skrivande…

Katter, jul och brittiskt 30-tal..

2011-12-06T10:43:00.000+01:00

Julkatten av Robert Westhall

När jag förra veckan höll på att plocka ihop julböcker att prata om i en klass 11-åringar så fick jag den här lilla boken rekommenderad av en bibliotekariekollega. En julbok som utspelar sig i England på 30-talet och som handlar om en katt? Jag misstänker starkt att jag inte är den enda bokbloggare som blir nyfiken av en beskrivningen, eller hur?
Och det är verkligen en söt, ganska lättläst liten pärla det här. En välbeställd men ensam ficka (Caroline) skickas till sin farbror Simon över julen, trots att hon egentligen inte alls vill. Farbrodern är präst och bor ensam med sin synnerligen elaka och snåla hushållerska. Rätt snart förstår man att farbrodern är minst lika ensam som Caroline. De flesta i byn fruktar honom, eller snarare hsna hushållerska, och Caroline tillåts inte lämna huset mer än för att gå ut i trädgården och få frisk luft. Där träffar hon en dag den fattige pojken Bobbie som sitter på muren och tillsammans tar de hand om en övergiven katt som Bobbie ser väntar kattungar.

Caroline stjäl smulor från frukosttallriken för att ge till katten och de inreder ett litet bo åt den i ladugården. Tillsammans smider de också planer på hur de ska övervinna hushållerskan, hur katten ska klara sig och hur farbror Simon ska få folk att komma till församlingen igen.

Så himla sött. Det blir som historian om Josef och Maria och det lilla Jesusbarnet i stallet även om det är en katt i det här fallet och en pojke och en flicka. Väldigt mycket stämning för pengarna även om det är en barnbok. Boken har en 20 år på nacken men julböcker brukar ha lite längre livslängd på biblioteken så letar man finns den säkert på något bibliotek i alla fall i närheten. Passar utmärkt att läsa om man är en 9-12 år men även som vuxen och säkert allra bäst som högläsning.

Kokboksmåndag: Djurens rätts bästa recept

2011-12-05T09:40:00.000+01:00

Som nybliven medlem i Djurens rätt fick jag välja en premie och jag valde, naturligt nog kanske, ”Djurens rätts bästa recept”, deras egen kokbok. Nog för att jag har många kokböcker, men så många med vegansk inriktning har jag inte.

Här finns inte de inledande texterna om varför man ska välja veganskt och argument man kan lägga fram när man blir ifrågasatt. Jag tycker faktiskt att det är intressant att i de flesta kokböcker med vegansk eller vegetarisk inriktning finns så mycket info om vad man kan säga när någon hoppar på en. Det är så självklart och allmänt utbrett att det är något man får stå ut med som vegetarian.

Inte i denna receptsamling dock, men det finns massor med tips på slutet om hemsidor, bloggar, andra kokböcker och lite tips på vad man kan äta istället för olika animaliska produkter. Väldigt enkelt dock, typ havremjölk istället för komjölk osv.

Redan i förordet står att samlingen riktar sig till nybörjaren, som fattat beslutet utan att riktigt ha tänkt efter vad/han hon ska äta istället. All heder och äta åt det men någon som varit vegetarian eller vegan länge kanske snarare skulle leta efter någon annan kokbok.

Jag hittar dock en hel del recept som är nya för mig och jag som fortfarande är väldigt ovan vid att baka utan ägg får bra med hjälp. Jag kommer nog att fortsätta att känna mig som nybörjare i många år än också, om man ska fortsätta äta till stor del veganskt. Jag tycker dock det är roligt. Lite som att börja experimentera i köket. ”hmm… undrar hur man skulle göra det här om det inte fanns ägg”. Och jag blir fortfarande förvånad över hur mycket som går att göra, ganska enkelt, utan ägg och mjölkprodukter. Jag hade ingen ANING, och det trots att jag varit vegetarian i 20 år och även lagat mat åt veganer i många sammanhang. Det kanske låter urfånigt och oerhört naivt och obildat, men bara sådant som pannkakor utan ägg är lite revolutionerande för mig att det går prima även utan ägg. Även om et smakar lite annorlunda.

Man lär så länge man lever och tur är väl det. Tror det här kan vara kul för nybörjaren som vill lära sig att tänka lite annorlunda och byta ut korv och mos mot veggokorv med mos och samtidigt få lite pepp. Ingen är expert i början och det ÄR svårt att ställa om sig..

120 pix hos Djurens rätt

Festlig Fredag

2011-12-02T11:19:00.003+01:00

Idag är ingen vanlig dag för idag är det den andra advent! I alla fall om man jobbar på en skola som sagt var. Här firar man på fredagar. Hej, vad det går undan. Jag kommer aldrig hinna läsa alla böcker jag hade ambition att läsa innan jul, haha, men strunt samma. Det viktigaste är att man har trevligt och mår bra i magen. Det där sistnämnda har jag försökt råda bot på hela veckan genom diverse bakprojekt, men inte fått till alls så mycket som jag tänkt där heller. Fattas lite för mycket ingredienser hemma så får nog bli ett storbesök i ica-butiken i helgen. Dessutom ska det stöpas ljus! Jo men, riktigt mycket julstämning ska vi nog kunna få till med stearin och vekar! Det har jag inte gjort sedan jag var barn så det ska bli jättekul! Dessutom är det hög tid att få till julkakan om den ska vara lagom och redo till julafton. Behöver ju stå några veckor och gärna matas med lite sherry eller konjak i omgångar… Kan jag inte åka till England så får jag väl fixa min anglofila jul själv…

Älskar julen! Har pratat julböcker med barnen på jobbet hela veckan (jo, lite tips kanske kommer här också eventuellt) och förutom julstök och ljus så tänkte Bokomaken och jag även ta en tur till Köpenhamn och en vända på julmarknad för att komma i riktig stämning. Så mycket läst blir det nog inte däremot. Får jag någon stund över så kommer jag nog mest trilla ihop och sova… Har just börjat läsa Dash & Lilys utmaningsbok som utspelar sig i New York under julhelgen. Än så länge verkar den väldigt lovande. Jag menar, inledningen utspelar sig i bokhandeln Strand, där boknörden Dash alltid hänger… Måste vara bra… Förutom den fortsätter jag parallell-läsa Dickens julsaga på min padda. Men den vill jag ha ljud till när jag läser så den funkar inte på bussen på morgonen.

Vad hittar ni på i helgen? Julbak? Julklappsshopping? Läser ni Tomtemaskinen eller bojkottar ni julen helt och hållet?

PS. Tack till Marias bokliv för bilden.

Knockad av en outsider

2011-12-01T11:39:00.006+01:00

Outsider av Torbjörn Flykt

För 10 år sedan läste jag en bok som jag hade fått rekommenderad. Jag hade hört att den hade vunnit både Augustpriset och att den utspelade sig mycket i Malmö så jag blev väldigt nyfiken. Jag älskade den. Den boken var naturligtvis Underdog och trots att Flykt är äldre än jag och att den utspelade sig i en helt annan tid än min så fick Flykt mig att identifiera mig väldigt mycket med huvudpersonen Johan Kraft. Den boken slutade någonstans där mitt eget liv tog vid. Boken handlar ju om Johans uppväxtår och jag hade själv bara precis börjat plugga sedan ett par år tillbaka.

Outsider handlar för mig om åren som följer. Studietiden, att bli vuxen, skapa sig ett eget liv och en egen identitet. Det är som att läsa om mina egna senaste 10 år. Visst, allt stämmer inte. Jag har inte pluggat juridik, som Johan Kraft gör, men det är inte detaljerna som gör det, samtidigt som det är just dem som får mig att fnissa och nicka igenkännande. Studentlivet har inte förändrats mycket sedan 80-talet. Även om jag inte alltid känner igen mig själv så kommer jag ofta tänka på folk jag träffat i olika sammanhang.

Dessutom drar Flykt ofta paralleller framåt i tiden. Det är en Johan i nuet som tänker tillbaka och berättar om sina år som ung student, som nyutexaminerad jurist och kärlekssökande ung man. Det är med dagens ögon han ser tillbaka och han refererar ofta till aktuella händelser som han finner likheter med i sitt förflutna och det gör det ännu mer verkligt. 30 november-demonstrationerna på 90-talet finner likheter i dagens rasistiska strömningar och Ny Demokrati liknas vid Jimmy Åkessons framfart.

Hans familj förändras också. Den alltid så smarta systern Monika blir med barn och dumpar studierna och plötsligt får de en fostersyrra på halsen då en av deras vilda kusiner flyttar in i hemmet i Malmö för att hon ska komma hemifrån och få en nystart i skolan.

Jag blev helt golvad av Outsider. För min del hade Flykt gärna kunnat få Augustpriset en gång till. Jag kunde inte sluta läsa och bara gapade av igenkänning emellanåt. Förmodligen beror det på att jag själv bara nätt och jämnt avslutat min studietid och bott i Malmö och därför känner igen gatunamn mm, men också pga de nutida referenserna. Och jag hoppas att många andra kan läsa och känna identifikation med Johan Kraft ändå. För väldigt mycket skiljer sig som sagt från mitt liv, men Flykt får mig ändå att liksom känna igen mig. Jag lever Johan Krafts liv när jag läser det. Det är så levande beskrivet.

Jag undrar om Flykt kommer att komma med en ny bok om 10-15 år som handlar om Johans karriärs- och familjeliv ända in i medelåldern. Kanske kommer Johan 55+ se tillbaka på sitt liv och sina val ännu en gång. Inte mig emot.

En bokbeställning med jultema

2011-11-30T10:31:00.001+01:00

Så var årets julböcker beställda också. Jag älskar att temaläsa och som julnörd brukar jag tycka om att läsa något för att komma i stämning. Förra året läste jag om Tragedi på en lantkyrkogård av Maria Lang och The Adventure of the Christmas Pudding av Agatha Christie (som jag dock verkar ha missat att skriva om!). I år hittade jag inga sådana direkta klassiker mer än en steampunk version av Dickens julsaga till Ipaden. Snacka om att jag älskar den. Redan djupt försjunken..:) Kolla in trailern liksom.

Förutom ovanstående fantastiska digitala bok så har jag beställt Dash och Lilys utmaningsbok av Rachel Cohn, David Levithan. Ni vet de som skrev Nick & Noras oändliga låtlista? Den verkar helt underbart perfekt. New York, jul och dessutom en hel el boknörderi!

Sedan har vi Miracle on Regent Street av Ali Harris som jag först såg hos Book Depository och senast hos Helena på Dark Places som hoppas att det ska bli årets stora julläsning. Hur kan man stå emot det liksom? Dessutom verkar det vara en riktigt julig ”Livet är underbart”-historia om en tjej som har tre veckor på sig att vända affären där hon jobbar från konkursmässig till en succé.

För att vara säker på att inte få slut på julböcker gjorde jag en snabbsökning på nätet och hittade The Christmas Cookie Club av Ann Pearlman. Jag har ingen aning om i fall den är något bra, men när det gäller julmys kan jag tänka mig att sänka garden något och nöja mig med ok.. En samling kvinnor träffas varje år innan jul och bjuder varandra på julkakor och berättar historier om vad som hänt i deras liv det gångna året och hur kakorna blivit till. Förmodligen smörigt, men den som läser får se.

Slutligen beställde jag även Christmas at Tiffanys av Karen Swan. Hinner jag inte läsa i år så kan den ju stå till nästa jul. Nydumpad och eländig tar Cassie ett år då hon besöker sina tre bästa väninor i New York, London och Paris för att hitta tillbaka till sig själv. Inte hört någonting om alls, men titeln gör att jag hoppas på lite mer New York-jul…

Är det någon som har läst någon av dessa titlar? Hiss eller diss? Någon som beställt samma? Eller har ni planer på att läsa något annat julrelaterat nu i advent eller tröttnade ni på julen redan i oktober?

Hoppas av Åsa Anderberg Strollo

2011-11-29T09:57:00.000+01:00

Utan att ens ha läst den här boken så var jag tvärsäker på att den skulle Augustprisnomineras till årets bästa barn- och ungdomsbok, men så blev inte fallet. Det är ett oerhört viktigt ämne och det känns som att Anderberg Strollo har gjort det till sin litterära grej, att ta sig an angelägna ämnen som inte får så mycket uppmärksamhet i ungdomsböcker annars. I Bryta om var det psykisk sjukdom i familjen och i Blod var det frågan om biologiska föräldrar vs de som uppfostrar en.

Hoppas handlar om hemlöshet bland unga. Jonna bestämmer sig en kall vintermorgon för att det får vara nog. Hennes mamma har för en gångs skull lovat att de ska fira jul ihop och hon har till och med tagit ut semester i fyra dagar för att kunna umgås med Jonna. Några dagar innan jul kommer mamma ändå lycklig insvepande hos mormor och berättar att hon ska åka på semester med sina nya kille över jul! Precis vad hon behöver nu efter den jobbiga hösten med Jonna och Jonna går sönder inuti. Jul ensam med mormor, som inte märker om Jonna är där ens utom när hon behöver någon att skälla på.

Jonna struntar i skolavslutningen, hon ändå inga vänner i skolan, och tar sina sparpengar och drar till Stockholm. Nu börjar ett nytt liv. Hon ska minsann visa att hon klarar sig själv. Hon ska hitta ett jobb och skaffa sig någonstans att bo, helt själv, i Stockholm kryllar det ju av jobb, speciellt nu i julhandeln. Men det går förstås inte som Jonna tänkt. Inget jobb får hon och ingenstans att bo heller och första natten spenderar hon på en buss. Och pengarna tar snabbt slut.

Jonna blir allt mer luttrad, lär känna andra hemslösa unga tjejer som kommer från långt mycket värre förhållanden än Jonna och här någonstans stör jag mig faktiskt en smula. För det är precis som hennes tjejkompis frågar henne någon gång, varför åker hon inte hem?? Nej, hon har inga vänner, en mamma som inte bryr sig och en mormor som knappt märkt att hon är borta över julen, men det måste vara bättre att stå ut ett år till än att utsätta sig för brott, våld och våldtäktsförsök. Och att ständigt gå hungrig och frysa.. Bara tills hon går ut skolan.. Varför åker hon inte hem direkt? Även om det är skit att vara oälskad så måste det ändå vara bättre.
Jag antar dock att poängen är att man ska ha lättare att identifiera sig med Jonna som läsare. Att ”det kan hända vem som helst”. Det kan vara din kompis som hamnar där. Jag har lite svårare att köpa det dock, men det är fortfarande tragiskt det som händer både Jonna och hennes nya vänner. Och hon finner en gemenskap som hon inte känt hemma.

Det är engagerande att läsa om Jonna och ett rejält äventyr samtidigt också för hon råkar ut för en hel del skit rent ut sagt där i Stockholm. Det blir faktiskt spännande också och inte bara tragiskt även om det är hemskt. Det känns dock lite som att historien om Jonna aldrig riktigt går på djupet och jag känner fortfarande inte riktigt att jag lärt känna Jonna när jag läst ut boken. Kanske för att hon känns lite för naiv? Hon är visserligen bara 16 och kommer från en liten ort, men hon känns yngre på något sätt.

Visst är det engagerande men det är ingen ny Bryta om. Det är det å andra sidan inte mycket som är.

Kokboksmåndag: Grönt – välja, hantera, tillaga

2011-11-28T10:39:00.005+01:00

Av Herman Rasmuson, Nina Westerlind, Gunnar Netz, Pelle Bosta och Isabella Vikberg

Snacka om en kokbok med mycket att läsa! Eller egentligen är väl inte det här en regelrätt kokbok, snarare en bok för aspirerande matnördar. Nog finns här massor med recept, och en hel del med kött och fisk, men det är inte det som är huvudpoängen med boken. Snarare låter den en nörda loss bland rotfrukter och kål och grönt, snöa in på olika sorters potatis, vad som passar till vad, textur, redskap, vad som är bra och sjuka knölar mm.

Det är mycket text och TUNGT! Den tar sin lilla plats i knäet om man ska sitta och bläddra och det är nog så man får läsa den här. För det är mycket information för pengarna. Nästan så man blir lite matt, men samtidigt är det ju jätteintressant och kul, i alla fall om man tycker det är roligt med matlagning och även delarna runt själva tillagningen. Det krävs nästan att man har satt sig ner ordentligt några eftermiddagar och läst den här för att man sedan riktigt ska kunna uppskatta och använda den. För sedan kan man gå tillbaka och kolla upp lite närmare vad man ska göra med sin Bimi (typ av kål, lik broccoli) och vad det egentligen var för något..

Här finns texter om historia, medicinska egenskaper och kuriosa. Man ska ha bra mycket tid för händerna för att verkligen dyka ner i den här boken, men jag vet å andra sidan en hel del som skulle tycka att det var jätteroligt. Om de fick tiden.

Naturligtvis går det att använda den lite som en uppslagsbok redan från början också. ”Ok, lite kul bönrecept som jag inte redan gjort 100 ggr tack.” För ALLT finns med här, och många recept på det mesta också faktiskt.

Det här känns som ett standardreferensverk. Något som bör stå i kokbokshyllan hos de flesta, som man kan vända sig till och slå upp saker i lite då och då. En ”Vår kokbok” med mer info. Har dessutom testat ett par recept som jag verkligen gillade. Inga av ed mer avancerade, som Boston baked beans som tar ett dygn mer eller mindre, men stuvade bönor, vinägretter och jag blev väldigt sugen på att göra egen granskottssnaps till jul trots att jag inte ens dricker snaps.

En annan sak jag tar med mig från den här boken är att jag ska försöka bli mindre trångsynt vad gäller vad som går att äta. Det finns ett helt avsnitt med vildväxande sorter. Granskotten ovan till exempel. Eller varför inte ta tillvara på ormbunkarna eller röllekan? Fast om jag ska vara helt ärlig stannar det nog mest i teorin för min del, men det är roligt att läsa om att det går i alla fall. Att faktiskt ge mig ut i skogssnåret och likt en svampkännare se skillnad på olika sorters ormbunkar för att inte råka få i mig den cancerframkallande… nja, jag har lite svårt att se det för egen del. Men det är roligt att läsa om och något man kan briljera med på nästa middagsbjudning kanske..:)

Hur som helst, Grön är en bok som jag tror passar alla faktiskt. Framför allt grönsaks och matlagningsnörden förstås, men som referensverk i hyllan för de flesta andra också även om de kanske inte skulle bli lika glada över att få den i present.

Recex från natur & Kultur

En pinsam jul på mellanstadiet

2011-11-27T14:42:00.000+01:00

Eva & Adam –jul, jul, pinsamma jul av Måns Gahrton

Eva och Adam ser inte alls fram emot jul, någon av dem. Adam ska åka till Polen med sina föräldrar och hälsa på farmor och sina kusiner som bor där och det kommer inte alls bli som julen BRUKAR vara. Ingen julgröt och ingen Kalle på TV och ingen Eva…. Eva å andra sidan ska till fjällen med hela sin störig familj och åka skidor så hon får inte heller någon vanlig jul. Förhoppningsvis har de i alla fall TV där uppe, men där finns ju ingen Adam. Och hennes storebrorsa Tobbe är skitstörig och är på henne hela tiden och till råga på allt läser han i hennes dagbok om Adam!! Guud, så pinsamt, tycker Eva. Hon kommer aldrig förlåta honom och hon vill absolut inte åka till fjällen, i alla fall inte om inte Adam får följa med.. När hon väl har sagt det så känns det inte alls omöjligt. Plötsligt blir det bestämt att Adam inte alls ska till Polen utan till fjällen med Evas familj och åka skidor och det blir inte alls någon vanlig jul. Evas familj är otroligt pinsam hela tiden men samtidigt får Adam och Eva ju vara tillsammans så lite bra är det ju. Om de inte bråkade så himla mycket bara.

Jag tror att Eva och Adam går i 5:an ungefär, mellanstadiet är det i alla fall. Jag tror också att det är den åldern de här böckerna går allra bäst i. Kanske redan från 3:an upp till 6:an men de är lite tjockare så kanske 4:an/5:an ändå. För de där som börjat fundera lite på att det skulle vara spännande att pussas någon gång i framtiden och kanske ha en pojkvän eller flickvän men inte riktigt kommit så långt själva än.. Och väldigt juligt är det också.

Majken, den 19 december av Margaretha Strömstedt

2011-11-26T11:24:00.002+01:00

När jag höll på att samla ihop julböcker till ett av mina bokprat snubblade jag även över den här boken och kastades säkert 25 år bakåt i tiden för som jag äälskade Majken! Jag hade helt glömt bort böckerna om henne! Jag ville till och med heta just Majken ett tag, även om jag har ändrat mig på den fronten nu.. Ändå kom jag inte ihåg ett smack när jag nu läste om den. Majken som är 8 år gammal och äldsta barnet i sin familj, år 1944 under kriget.

Eftersom pappa jobbar på skrädderi och mamma har blivit deprimerad och sjuk så är det upp till Majken att ta hand om hemmet men det är inte så lätt när det är mycket annat som lockar. Snön där ute t ex.. När Majken är ute i snön och går får hon se en stor röd fläck på marken. Genast far tankarna iväg och innan hon vet ordet av har hon ljugit ihop värsta historien om ett påkört barn inför sina kompisar och sen tar det fart… Barnen berättar vidare och sedan får Majkens föräldrar veta hur hon har ljugit och hittat på.. för inte var det något barn som dött där i snön.

Majken vågar inte träffa alla så hon rymmer hemifrån illa kvickt men det är kallt ute och hungrig är hon också. Hon gömmer sig i skrädderiet och där träffar hon på Tage som också är skräddare och han hjälper henne klara av mamma och pappa och otäcka syster Anna som vill skälla ut Majken för allt påhitt.

Margareta Strömstedt skrev flera böcker om Majken och när jag var liten så trodde jag att hon var samma person som Viveca Lärn Sundvall som skrev böckerna om Mimmi. Jag tyckte de var så lika. Och humorn och det där fina lågmälda tilltalet är faktiskt det samma. Det tycker jag nog. Vet inte om det fortfarande håller men det tror jag faktiskt. Texten är inte särskilt svår och den här boken är i alla fall inte så lång, bara ca 90 sidor med luftig text. Får se vad mina elever säger om jag tipsar om den.

Festlig Fredag

2011-11-25T09:47:00.002+01:00

Så var det äntligen fredag igen. Jag har de senaste veckorna gått och längtat efter att något kul ska hända på helgen men när den väl har kommit så har jag mest varit sugen på att somna i soffan. Den här veckan har jag längtat mig blå efter en lugn helg med katterna men istället blir det festligheter deluxe ikväll med gamla studentkompisar och i helgen blir det massor med adventsfirande. Mycket socialt och mycket juligt. På söndag blir det julmarknad och julstök och massor med ekfatslagrad julmust, clementiner och lussekatter. Jag har på mycket kort tid utvecklat ett smärre beroende av julmust och clementiner. Åh, en kväll då man inte gör någonting annat än fördjupar sig i Charlotte Hassels öden på 1700-talet och trycker i sig godis. Vad härligt det hade varit…

Och vilken vecka det har varit, eller hur? Stora journalistpriset är utdelat och Augustprisvinnarna presenterade! Allt så samma vecka! Av Augustprisvinnarna har jag bara läst Pojkarna av Schiefauer men den är väl värd att läsa. De andra är jag faktiskt inte jättesugen på, vad känner ni?

Men nej, idag blir det inget läsande av, bara umgåsande, glitter och glamour. Kommer bli hårt att samla ihop energi men det är ju tur att det finns hjälp i flytande form.. Koffeinist, ja visst! Vad hittar ni på? Och vad läser ni i helgen?

Playing with Books

2011-11-24T09:27:00.000+01:00

I våras gjorde jag rosor av gamla boksidor men vet ni att det finns en hel BOK med pyssel med gamla böcker? Egentligen är det ganska enkelt, origami fast med boksidor istället för vanligt papper. Nu är jag inte jättesugen på att trasa sönder mina böcker men man har ju en del gammalt som ändå skulle behöva slängas.. Visst HADE det varit roligt att göra en klänning av några gamla böcker?

Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper

2011-11-23T10:20:00.001+01:00

Jag anslöt mig till Tropper-evangeliet redan för ett år sedan när ”Hur man talar med en änkling” kom ut och jag fullkomligt älskade den. Det är så skönt att läsa rapp, underhållande och smart litteratur som verkligen är rolig också. Inte bara så att jag sitter och småler utan faktiskt skrattar högt, vilket väldigt sällan händer kan jag tala om. Inte när jag läser i alla fall. Annars skrattar jag tack och lov alldeles förfärligt mycket.

Som tur är så tycker jag verkligen inte sämre om ”Sju djävligt långa dagar”. Att man bara kan skriva så bra och samtidigt så roligt. Det är cyniskt och svart och för mig är det den absolut bästa sortens humor. Skratta åt eländet helt enkelt. Att av igenkänning fnissa samtidigt som man ser den i det här fallet oerhört tragiska historien bakom.

En stor och bullrig judisk familj träffas för att sitta shiva över den döde pappan i familjen. Huvudpersonen och den man vi får följa, Judd, har just separerat från sin fru då han kom hem tidigare en dag och överraskade henne i säng med Judds egen chef. Till råga på allt får han veta att hon är gravid och ja, behålla jobbet är ju inte något alternativ i röran. Så, nydumpad och arbetslös anländer han till sin pappas begravning. Det låter kanske inte som årets roligaste bok direkt. Bästa upplägget tycker jag. Judds familj är också en brokig skara och att tvingas umgås en hel vecka är inget något av dem direkt längtar efter, men i slutändan kommer de varandra mycket närmare än de trott. Och Judd kommer en bit på vägen för att läka sina sår.

Jag älskar det här. Det är verkligen svart och förfärligt sorgligt emellanåt, men jag blir så imponerad av Tropper som lyckas skriva om riktigt svåra ämnen utan att det blir löjligt när han skämtar till det och inte heller bara slap-stick.

Hans syskon och mamma är en rolig samling. Speciellt kul tycker jag att det är att mamman är barnpsykolog med en bästsäljare i bagaget som gör att alla barnen dels har fått finna sig i att figurera som exempel i media (när min son Judd hade problem med att han kissade i sängen så..) men också så att mamman inte tror sig kunna göra några fel i sin barnuppfostran. Jag gillar alla syskonen, men mest kanske jag gillar den lite anonyma grannen. Hon som alltid varit där och lite i bakgrunden uppfostrat barnen när Judds föräldrar varit för upptagna.

En annan sak jag verkligen gillar med Tropper är att trots att det hade varit lätt att skriva ganska svart-vitt för att hämta komiska poänger så får alla karaktärer ett djup som gör att man ändå kan förstå dem. Till och med Judds förfärliga chef och ännu mer hans fru får kött och blod och jag kan verkligen sympatisera med Judds stackars fru också.

Visst finns här klichén om den bullriga judiska familjen där ingen lyssnar på någon annan än sig själv, men jag tycker också att Tropper driver rätt ordentligt med den fördomen och ställer den på kant då man lär känna karaktärerna. Visst är alla mer eller mindre självupptagna, men herregud, är vi inte det allihop? Och det betyder inte att de inte ser och bryr sig om andra.

Ja, om något kan jag säga att jag nästan tyckte ännu bättre om ”Att tala med en änkling” men det är skönt att se att Tropper inte direkt tacklar av. Jag hoppas på att få läsa mycket mer av honom. Gärna nästa november när man verkligen kan behöva lite smart och samtidigt djupsinnig underhålling.

Resex från Gilla Böcker

The Clash: Strummer, Jones, Simonon, Headon

2011-11-22T09:44:00.000+01:00

Det finns biografier som är roliga att läsa oavsett om man är ett fan eller ens känner till personen boken handlar om. Detta är inte en sådan biografi. Om man å andra sidan gillar the Clash kan man här få en hel del roliga anekdoter och kuriosa men jag tror att man måste vara ett hard core-fan för att verkligen uppskatta. Det här är ganska spretigt men har ändå någon sorts kronologisk ordning som tar sin början i bandets begynnelse och slutar när de splittras. Det är inte direkt skön läsning, men roligt att läsa en del har hur medlemmarna själva så här i efterhand tänker på olika tider i bandets historia. Speciellt kul är det förstås när det berör låtar jag själv gillar väldigt mycket.

Men någon vidare bra biografi är det verkligen inte. Det är rörigt, samtidigt som det är väldigt mycket upprepningar då det ibland känns som att medlemmarna har fått formulär att fylla i och skrivit ungefär samma sak som sedan tryckts som om det var en intervju.

Ja, är man ett stort Clash-fan är det här nog roligt att ha då det är medlemmarna själva som har varit med och gjort mycket av den, men är man mer allmänt intresserad av Clash måste det finnas bättre biografier. Vill man läsa en bra bok kan man också vända sig någon annanstans. Många roliga bilder dock och är man ett stort fan är turnéplanerna t ex säkert också kul att ha.

Recex från Modernista

Kokboksmåndag: Vego deluxe av Daniel Rolke

2011-11-21T10:02:00.002+01:00

Lyxiga och oumbärliga veganrecept för fest och vardag

En otroligt omfattande kokbok med recept på lite av varje, allt veganskt dock. Den inleds med lite obligatoriska texter innan recepten. Tips på redskap i köket, vad man kan ersätta animaliska produkter med och varför man bör välja veggo. Det kan tyckas tråkigt att alltid ha e här texterna i alla kokböcker, men det är rätt bra att bli påmind om alla argument ibland för man glömmer bort och det är ju trots allt ofta man får försvara sig om man äter vegetariskt. Dessutom tycker jag det är lite trevligt att man får en inledning till sin kokbok, att man liksom lär känna den innan man dyker ner i recepten och börjar testa och bläddra.

Därefter är kokboken indelad i 9 kapitel med 10 olika kockar som tipsar om sina egna favoriter. Det ger boken ett lite annorlunda upplägg och blir lite svårare att hitta i om man vill använda den som ett referensverk, en kokbok att slå i i något speciellt syfte, men som inspiration funkar den desto bättre eftersom varje avsnitt inleds med en intervju med personen som står bakom recepten och det blir rätt trevlig läsning. Det är inget jag plockar ram en tisdag när jag tänker att jag ”ska göra något med blomkål” men gärna när jag har en stund på soffan och vill han något kul att läsa och fundera över vad jag ska göra för något kul veckan därpå eller vill ha inspiration till någon god efterrätt.

Jag hade gärna sett lite fler register. Att man i slutet kanske hade listat alla efterrättsrecept för sig eller bara alla recept i bokstavsordning också, men annars är den enkelt uppbyggd med ingredienserna i marginalen och instruktionerna i löpande text mitt på sidan.

Vego deluxe gör nog inte anspråk på att vala heltäckande å något vis men som inspiration funkarden utmärkt och här finns massor med recept jag inte hunnit testa än, men jättegärna vill ta mig för. Speciellt tårtorna kanske men även en hel del annat. Det är inte enbart enkla recept här i ska man också tänka på, men det är kul att ha något annat att testa på lördagen också. Och jag kommer definitivt göra en el fler gånger. Den enkla smörgåstårtbakelsen med rödbetssallad och avokado t ex och jordnötsgrytan med pumpa.

Passar nog nyblivna veganer bäst eller folk som vill få inspiration till att laga mer veganskt eller få tips på vad de kan göra istället till de där obekväma människorna som kommer på middag.;)

Kokboken köper du hos Djurrättsalliansen för 159 pix.

Tangshan Tigers: Den stulna skatten av Dan Lee

2011-11-20T11:13:00.001+01:00

Första boken om Tangshan tigrarna, ett gäng ungdomar på den prestigefyllda skolan Bejings internationella kampsportsakademi.

Matt flyttar till Beijing med sina föräldrar och får börja på kampsportsskolan. Det är ett internat så alla elever bor på skolan och tränar kampsport och har vanliga lektioner också varje dag. Han blir kompis med Olivier, Catarina och Shawn som alla tränat olika typer av kamsport. Judo, Karate och Capoeira t ex. Matts specialitet är taekwondo. De får träna hårt för tränaren Chang som är en mycket berömd mästare och snart är skolans första tävling. Mot Shanghai-akademin som har vunnit den tävlingen 6 år i rad. Chang har okonventionella metoder som inte alla gillar. Priset är en kopia av en berömd och mycket gammal skiva av jade. Originalet finns i ett gammalt museum i Förbjudna staden i Bejing och när skolklassen är på studiebesök där en dag upptäcker Matt ngt konstigt. Det är damm på alla montrar utom den.. och skivan.. den ser annorlunda ut i jämförelse med bilderna han sett på internet.. Kan det vara en förfalskning? Barnen bestämmer sig för att ta reda på hur det verkligen ligger till.

Det är väldigt mycket kampsport, termer, träningar osv i den här boken. Tror den kan vara jätterolig att läsa om man själv tränar kampsport men det är samtidigt en deckare så det finns ett spänningsmoment också. Tror att barn som gillar att träna nog får ut mest av de här böckerna, men samtidigt är det en barndeckare man säkert kan tycka är spännande annars också.

Festlig lördag

2011-11-19T11:57:00.004+01:00

Ja, inte blev det någon Festlig fredag igår. Dagen gick i ett i ett med möten mm och när jag väl kom hem var det bara att däcka i soffan och slumra till. Bokomatens jobbbibliotek ska byggas om minsann och nu är det snabba beslut som gäller hur man vill ha det.

Överhuvudtaget har det varit en vecka full av aktiviteter på jobbet och annat roligt. Det absolut roligaste måste ändå vara den träff vi var några stycken som hade i Bokbloggarmaffians södra sektion i tisdags. Té, kaffe och fikabröd inmundigades samtidigt som vi avhandlade de vanliga trevliga ämnena katter och husdjur, bokklubbar, bloggkommentarer, recex, Harry Potter, cosy crime, hemmabibliotek (eller drömmarna om dem) och förstås bokbyte! Jag som inte hade några böcker med mig att bli av med tog heller inte med mig några hem. Nästa gång ska jag försöka att ta med mig en kasse också.:) Stort tack till Unga böcker, The Book Pond, Flickan och böckerna, Schitzo-Cookie, Spetsig och Zachan the writer som förgyllde min tisdagkväll!!

Istället för att dra ut på festligheter så tänker jag spendera även denna helg i soffan då jag fortfarande faktiskt är sjuk. Bara bra att vila upp sig inför nästa vecka och de kommande helgerna som kommer att vara fulla av inför-julen-aktiviteter. Äntligen, äntligen är det snart jul! Tror jag skulle kunna bli julknarkare så det är tur att Halloween finns och håller en i schack till november när man kan börja släppa loss julcirkusen istället. Idag ska det bakas såväl lussekatter som pepparkakor om orken infinner sig. Måste ju ha fika till 1:a advent nästa helg ju!

Dessutom tänkte jag läsa vidare i en av bokbloggarvärldens kanske mest omkramade och hajpade böcker. Helena på Dark Places har till och med döpt sin blogg efter den.. Tror faktiskt jag börjar eftermiddagen med det.

Älskaren av Marguerite Duras

2011-11-17T10:32:00.006+01:00

Det finns böcker som överlever tidens tand och förmodligen kommer att göra det många, många år än. Älskaren är inte mer än 120 sidor lång, nästan mer av en lång novell. Det finns inga kapitel, men många stycken. Idag hade boken troligtvis tagits emot helt annorlunda då flickan den handlar om endast är 15 och ett halt år gammal. Boken har självbiografiska drag, hur mycket vet jag inte, och egentligen tycker jag inte det är särskilt relevant heller för berättelsen.

Den 15-åriga flickan vi får träffa reser över Mekongfloden i mellankrigstidens Indokina. Hon har redan upplevt hur det är att få ta mycket ansvar i familjen, hur det är att vända på kronorna trots att de är från den koloniala klassen. På resan möter hon en ung kinesisk man. Ung, men dock mycket äldre än hon är. Han kör henne vidare till den flickskola hon går i och snart har de inlett ett förhållande. Hon inbillar sig att det är enbart fysiskt, de träffas, utforskar varandra och han förälskar sig. Hans far vill inte veta av förbindelsen. Han har redan bestämt vem sonen ska gifta sig med. Relationen som är både en räddning och en skam för flickans familj, då mannen är mycket rik, är dömd att ta slut så småningom. Hon intalar sig att hon bara älskat honom för pengarnas skull, men många år senare minns hon honom än och hon vacklar. I beskedet om en stupad bror rämnar livet för henne och hon tillåter sig så att sörja även den man hon inser att hon faktiskt älskade.
Det är fler karaktärer inblandade förstås. Bröderna, både den yngre och en äldre som svindlar bort familjens pengar och utnyttjar alla som kommer i hans väg. Vad man idag skulle kalla en riktig loser. Han lyckas förstöra för alla som kommer i hans väg. Modern, som försöker bevara ansiktet inför kollegor, grannar, trots att de har det knapert. Hon vill desperat att flickan ska läsa matematik fast hon helt uppenbart har talang och större vilja för att skriva romaner. Hon vill väl, hon älskar sin familj, men det är svårt att stå emot omgivningen. Alla älskar dem och blir älskade på sitt sätt. T o m den förskräckliga äldre brodern tas emot med öppna armar när han många år senare begär hjälp av sin syster, trots att hon vet att han kommer att göra henne besviken och sticka med hushållskassan.

Kärlek är svårt och kommer i många former vilket är summan av den här berättelsen. Vi kan försöka förneka den men den finns lik förbannat ändå där om den har bestämt sig för det. En verklig klassiker som håller än idag även om jag tror att jag hade reagerat helt annorlunda om den faktiskt kommit ut idag och varit mer kritisk till de med pedofila inslagen.

Tack till Bonniers för recex! Som så många andra visat på har Bonniers släppt fyra nya klassiker i pocket i höst och satsat lite extra på omslagen. Det här är nog ett av de finare tycker jag själv då jag är svag för lite 30-talsinspirerade mönster.

Hett tips till aspirerande barnbokförfattare

2011-11-16T09:25:00.003+01:00

Det kommer en uppsjö med bra och roliga barnböcker varje år, men nästan varje dag står jag där i biblioteket och tänker at jag lika gärna kunde stå i min egen garderob inför en fest en lördag eftermiddag. Fullt, fullt, fullt men här FINNS JU INGA BÖCKER!? Jämnt kommer barnen och frågar efter saker som jag inte kan leverera till dem eller kanske bara några få böcker och sedan är det tömt på böcker inom deras intresseområden. Därför tänkte jag här med skicka ut en liten lista på vad MINA elever i alla fall önskar sig och som det helt klart inte finns tillräckligt av på biblioteket. Snälla författare, här har ni manualen till en rejäl framgångssaga så bara sätt er och skriv på!

1. Läskiga böcker som inte är för tjocka.
Jo, visst skrivs det böcker som aldrig förr om varulvar och vampyrer och en hel del som är bra men mycket som är alldeles för svårt eller helt enkelt inte läskigt nog. För att ge några exempel så har vi föredömligt tunna ”Allhelgonaoffret” av Petter Lidbeck som går som smör till alla möjliga elever här på skolan. Lite nyare ”Ingen ser dig” av Anna Knutsson går också hem. Barn går inte ihop, de vill ha ”den läskigaste boken jag har, som man får mardrömmar av” men den ska inte vara tjockare än max hundra sidor, ha stor luftig text och gärna bilder.

2. Böcker om fritidsintressen.
-Hej, har du någon bok om friidrott?
..eller, handboll, hockey, hundar.. ja, vad eleverna nu har för fritidsintressen så vill de gärna läsa om det också när det ska välja lådbok. Taekwondo-böckerna av Lise Blomquist är föredömligt bra på att tydligt annonsera ut vad de har för inriktning. Gunnar Nordströms hockey-böcker hos Wahlströms är också prima, men vad ger jag fotbollskillen i 6:an som inte vill läsa något alls om det inte är fotboll i? Glenn Ringtved är snabbt avverkade liksom.

3. Lättläst fantasy och äventyr
Jo Salmson är ju en gudagåva till småbarnen, men oj, det räcker inte på långt när för hennes böcker om Tam och Almandrarnas återkomst läses här av alla möjliga mellan 8 och 12 hos oss. Framför allt skulle det behövas det som är ännu lättare. Jag förstår att det är svårt att skriva börja-läsa-böcker med fantasy- eller äventyrsinriktning men jo, tack, redan där behövs det faktiskt jättemycket.

Massa fina bra böcker om trasiga familjer och ensamma barn och tjocka fantasyböcker kommer det årligen. Och många riktigt bra läskiga böcker också förstås och böcker som både jag och barnen älskar, men det finns hål att fylla och behov som tycks omättliga. Skriv på för det behövs!!

Och till förlagen. Många böcker hittar nog inte fram för att de inte är formgivna tillräckligt tilltalande. Stor text tilltalar långt upp i åren och snygga omslag finns det väl inte någon som inte gillar? I´m only saying..

En liten smula underbar av Dawn French

2011-11-15T09:33:00.000+01:00

Till att början med vill jag bara tala om att jag verkligen gillar böcker med lite extramaterial i boken. En låtlista eller som i den här; recept på diverse kak- och pajfavoriter som karaktärerna i boken glatt mumsar i sig i boken. Det gör det dessutom extremt lätt att veta vad man ska bjuda på om man bokcirklar kring boken, eller baka och käka medan man läser. Jag gjorde en vegansk, tokmumsig version av Oscars/Peters Banoffeepaj som är ett av recepten man får i slutet av boken.

Efter att ha läst ett antal eländesskildringar, böcker om barnarov, självmord mm så varj ag helt enkelt esperat efter något lättsamt och roligt utan att det behövde få vara ytligt för det. Jag tycker faktiskt att roliga böcker är grymt underskattade och behovet av att bara bli lite underhållen finns ju där lika mycket som något annat. Jag menar, man ser en halvkass sitcom på TV lika ofta som tunga, maffiga filmer. Samma gäller böcker för min del.

Inte för att detta är halvkasst, men heller inte suveränt. Jag har gillat Dawn French i många, många år. När Helt Hysteriskt gick på TV, men Joanna Lumley och Jennifer Saunders, så kollade jag upp de båda liter mer och upptäckte då att Saunders samarbetat väldigt mycket med en Dawn French, framför allt i en TV-serie som hette French & Saunders som jag genast kollade upp och gillade även den. Därför såg jag verkligen fram emot den här boken, att få skratta lite och det uppfyller den också rätt väl.

DÄREMOT vill jag ändå säga att jag har lite invändningar. Det kan ha att göra med att jag läst så mycket elände som sagt, men när jag börjar läsa den här boken så förstår jag inte helt vad det är meningen att jag ska tycka är roligt. Jag tycker familjen verkar rätt tragisk och tycker mest synd om dem allihop. Snart börjar jag dock skratta åt eländet, men den där inledande känslan finns kvar ett tag. Jag har också väldigt svårt att köpa tonårsdottern Dora som karaktär, men det här är väl egentligen inte en bok där karaktärerna nödvändigtvis behöver vara trovärdiga. Hon är så över sig puckad att det är helt makalöst. En del av boken är ju skriven ur hennes perspektiv, men det är uppenbart att det är mamma Mo som är huvudkaraktär ändå.

Vi får alltså följa en familj med mamma, pappa, dotter, uppenbart gay son, mormor och vovve. Alla kapitel utom ett är skrivna ur antingen mammans, sonens eller dotterns perspektiv och jag saknar den tyste lugne pappan en hel del? Det blir ganska konstigt när en person i familjen är helt tyst.

Annars är de sådana original att man inte kan låta bli att skratta. Bäst gillar jag sonen i familjen som i sitt identitetssökande har bestämt sig för att byta namn och kalla sig Oscar efter den man som är hans störta idol, Oscar Wilde. Japp, gay as a picnic basket som man säger. Och extremt angolfil för att vara britt. Högsta drömmen är en rökrock… säger bara det. Underbar kille, får jag någon gång en son hoppas jag att han blir som Peter/Oscar.

Ja, det blir roligt, kaotiskt och faktiskt lite spännande också emellanåt. Inget otroligt minnesvärt men lagom avkoppling när man vill pigga upp sig själv lite.

Kokboksmåndag: Vego paradiso

2011-11-14T10:15:00.004+01:00

– en smak av det veganska köket” av Pia Hall

Här har vi en klassiker i det veganska köket. Pia Hall har skrivit flera veggokokböcker och just den här köpte jag på bokmässan för några veckor sedan så jag har inte haft den i min bokhylla tidigare.

Det är inte en stor kokbok det här, bara drygt 15 cm hög och inte en cm bred, men si det gör faktiskt inte så mycket. Boken inleds med texter om olika själ att äta vegetariskt, vitaminguide och helt ypperligt bra så tabeller med alternativ till smör, mjölk och framför allt ägg. Efter nästan 35 sidor börjar så receptdelen. Det är mest vardagsmat men lite roligare grytor och dolmar med nötter och spenat t ex finns också med. Det känns som en kokbok man skulle haft när man flyttade hemifrån får att få lite hjälp och inspiration till att bilda sig en grundsamling recept som man sedan kan utantill. Typ pasta- och tomatsoppa. Med det sagt hittar jag också en hel del inspiration här. Det är inte så fancy, men livet består ju trots allt mestadels av vardag. Och här finns verkligen rätter man både kan äta en torsdag och en fredag. Hirslåda med squash och aubergine t ex.

Jag tror dessutom det här kan vara rätt lagom att ge till någon som inte är särskilt van vid att laga vegetariskt, eller mat alls, och som inte vill bli överväldigad av alternativ utan bara 60 recept som fungerar bra att bjuda på när man får veganer på besök.

Jag tror att den här kom ut första gången för ca 30 år sedan (1980 om man ska tro Bokus) men den har kommit i nytryck några gånger. Just nu verkar den vara helt slut överallt, men lär finnas på diverse antikvariat om man vill få tag i den nu. Jag hade turen att hitta mitt ex för ett par tior hos Djurens rätt på bokmässan och det är den efinitivt värd.

Rida på Golden av Inger Frimansson (del 1 Kona-klubben)

2011-11-13T11:14:00.000+01:00

Frossan älskar hästar. Egentligen döpte hennes dumma mamma henne till Eufrosyne men det finns det ju ingen människa som heter så hon kallar sig för Frossan. Hon har faktiskt aldrig suttit på en häst eftersom mamma är rädd för hästar. Mamma var väldigt duktig på att rida en gång och tävlade och allt men när hon blev skadad så bestämde hon sig för att aldrig rida igen.

En dag börjar en ny tjej i Frossans klass. Ingeborg. Ännu en tjej med ett konstigt namn tycker klassen, men Ingeborg kallas för Bojan och hon och Frossan blir kompisar. Bojan har en egen häst, Golden, och är duktig på att rida. Och så himla glad Frossan blir när hennes mamma också låter henne börja rida! Men Bojan vet inte att Frossan bara är nybörjare och inte kan så mycket. Och inte vågar Frossan säga något till Bojan. Tänk om hon inte vill vara kompis med Frossan längre då, hon som är så duktig redan?

När jag läser det här så flyttas jag i ett svisch 20 år bakåt i tiden till mina egna ridlektioner. Det verkar gå till på precis samma sätt idag som då (om inte Frimansson skriver om hur det var när hon var lite förstås) och jag fascineras av hur mycket man lärde sig som liten egentligen. Vad alla delar på utrustningen heter, hur man håller i tömmar, hur man ryktar på rätt sätt osv. Nostalgi på hög nivå. Och det är så fint hur Frimansson skildrar Frossans tankar och känslor. Hur rädd hon är för att göra fel och göra bort sig och hur glad hon blir över att få vara i stallet och hur förälskad hon blir i sin första häst, Rabalder, som hon får rida på sin första ridlektion. Det är verkligen mitt i prick som hästbok räknat.

Pizza med svamp och ost

2011-11-12T14:44:00.000+01:00

av Gull Åkerblom

Moa går i 7:an och har sett fram emot sitt allra första högstadiedisko ända sedan terminen började! Fredagen den 13 september har hon skrivit upp i kalendern sedan fler veckor! Hon och hennes kompisar har förberett och planerat och hon har till och med sparat pengar för att köpa nya kläder. Men den 13 September visar sig vara en riktig otursdag. Moas mamma måste jobba kväll på sjukhuset och Moas pappa är bortrest så hon måste sitta barnvakt för sin störiga lillebrorsa Pelle. Hon som sett fram emot det här diskot jättemycket. Henrik i 9 c frågade ju speciellt om hon skulle komma.. MEN..

När Moa är ute och går med sin hund så brakar störiga Samuel från hennes skola in i henne på sin skateboard. Han ska alltid göra sig till och brakar jämnt in i folk med skateboarden. Men det ser rätt roligt ut tycker Moa.. Och på kvällen… när Moa sitter hemma med Pelle och tjurar.. då ringer det på dörren och där står Samuel med Pizza för att trösta henne och frågar om hon vill lära sig skatea…

Det är mycket skateboard i de här böckerna om Moa och Samuel. Visst är det en hel del kärlek också, men killarna som gillar skateboard gillar också att läsa det här. Dessutom är det lättläst, stor text och få sidor vilket också tilltalar de där motvilliga läsarna. Tydligen var det precis det Gull Åkerblom tänkte när hon började på den här serien. Hon frågade några killar i biblioteket där hon jobbade vad de skulle kunna tänka sig att läsa om de var tvungna och det blev de här böckerna om Moa och Samuel. Detta är första i serien men det har kommit sju böcker sammanlagt i serien och de funkar bra, framför allt på killar i 12-13-årsåldern. I 6:an så där.

Flunsig fredag

2011-11-11T10:11:00.002+01:00

Ja, Bokomaten sitter faktiskt på jobbet. Första dagen den här veckan. Lite ångrar jag att jag gick hit, samtidigt såg det ut som mo tåget farit igenom biblioteket när jag kom tillbaka i morse och blotta tanken på att ta detta nästa vecka när det väller in barngrupper som ska bli runt visade känns än mindre lockande än att ta det idag. Tänk om man kunde sätta arbetet på paus när man var borta. Eller idag, när jag är tillbaka. Jag skulle kunna ta hand om allt som ligger bara och inte dessutom låna ut nya böcker, hjälpa elever och sitta i möte. För att inte tala om alla mail som kommer in under dagen.

Trots att det är min första jobbdag den här veckan är det otroligt skönt att det är fredag. Kommer tillbringa helgen på ungefär samma sätt som jag tillbringat den senaste veckan, på soffan med Jonathan Tropper. Värre kan man ha det. Längtar dit redan nu…

Vad hittar ni på i helgen?

Mörk jord av Belinda Bauer

2011-11-10T09:57:00.000+01:00

Den här boken har redan fått ganska mycket uppmärksamhet då Modernista varit generös med att skicka ut recex till bloggare. I det här fallet tycker jag också att den förtjänar det. Jag minns när den här boken kom på engelska förra året och hur mycket uppmärksamhet den fick redan då. Bl a vann den ju The Golden Dagger Award. Jag hade faktiskt inte förstått att det här var samma bok förrän jag läste den engelska titeln, Blacklands, som jag egentligen tycker är bättre även om den också avslöjar mer av innehållet.

Till en början känns det lite stelt och ordinärt och jag undrar hur Bauer gjort för att knipa åt sig ett sådant prestigefyllt pris, men sedan, säger jag bara. Jag har bitit ner mina stackars naglar för my oh my, vad spännande det här blir.

12-åriga Stephen har alltid levt i skuggan av sin mördade morbror. För 18 år sedan kidnappades han av en seriemördare som sedan förgrep sig på pojken, misshandlade honom svårt och slutligen, mördade honom. Mannen, Arnold Avery, greps och dömdes för detta och även ett antal andra barnamord men morbroderns kropp hittades aldrig. Familjen har sedan dess helt fallit samman. Mormodern är en butter kvinna som sällan visar andra känslor än ilska och Stephens mamma Lottie har sina egna problem. Männen avlöser varandra i Stephens hem och mamma Lottie tycks aldrig riktigt kunna binda sig till någon. Stephen är desperat efter lite kärlek och uppmärksamhet och vill så förtvivlat gärna hela sin familj. Han ägnar dagar, veckor, månader, år åt att gräva upp heden där de andra barnen begravdes, i jakten på morbror Billys kropp. Tillslut bestämmer sig den desperate Stephen för att skriva till mördaren i fängelset och be om hjälp och det är nu det blir riktigt otäckt. En katt-och-råtta-lek som får i alla fall mig att nervöst lägga boken ifrån flera gånger mig är igång.

Jag läser i slutet av boken att Bauer egentligen inte tänkt sig att skriva just en deckare utan ville utforska tankarna, känslorna som kan uppstå när ett litet barn rycks från en familj alltför tidigt. Det blir så himla läskigt och så himla bra på slutet att jag får hjärtklappning. Det stela språket som jag till en början hade lite svårt för passar nu väldigt bra för att beskriva kylan, utsattheten och det karga landskapet på heden där Stephen spenderar all sin fritid. Även avsaknaden av varmare känslor eller förmågan att visa dem kommer också fram på ett ypperligt sätt.

Och framför allt, fasen vad otäckt det är.

Jag kommer definitivt hålla utkik efter Bauers nästa bok som kommer ut på Modernista nästa år. Om jag vågar.

Sömnpillret av Essie Fox

2011-11-08T10:00:00.000+01:00

Nej, förlåt, Sömngångerskan av Essie Fox

Det lovar så mycket det här. Mörka intriger, fraset av viktorianska kläder genom stora tomma hus, familjehemligheter och mordgåtor. En mordhistoria förlagd till 1800-talets England borde kunna bli så bra och har verkligen alla förutsättningar.. men… ja, jag vet inte jag, ja. Det är lite ojämnt det här.

Historien koncentreras kring tre kvinnor. Pheobe, som 17 år gammal bor tillsammans med sin mor, Maud, och moster Cissi. Maud och Cissi är varandras raka motsatser. Maud tillhör hallelujafolket, är strängt religiös och tycker allt Cissi gör i livet är syndigt. Cissi å andra sidan jobbar på teatern. Under många år var hon en firad sångerska som turnerade över hela världen, men har nu precis börjat arbeta igen efter många års uppehåll då hon hållit sig hemma hos sin syster. Pheobes far dog när hon var liten och i Pheobe bor motstridiga känslor. Hon är både rädd för det liv Cissi lever och lockas av det. Familjehemligheterna rullas sakta fram och man förstår snart att alla har något att dölja. Ja, nästan direkt inser man att det är Cissi som är Pheobes verkliga mamma så det tycker jag inte att jag spoilar för någon om jag berättar här. Hur det hela hänger ihop och hur det kom sig att Pheobe istället bor med Maud får man så smått veta efter hand och visst blir det spännande, så småningom…

Det finns tyvärr dock två saker med den här boken som jag har lite svårt för. Det ena är språket. Det är sådana enorma omskrivningar och målande liknelser hela tiden att jag tycker det blir lite uppstyltat. Dessutom går det inte logiskt ihop. Hur kan den så naiva och oskuldsfulla Pheobe tycka att en vindpust mot hennes kind känns som en älskares andetag? Detta släpper dock efter ungefär halva boken och Fox använder inte lika mycket liknelser längre, vilket jag tycker är skönt på ett sätt, men boken blir också mer ojämn i och med det. Historien blir dock mer spännande och Pheobe blir också lite mer människa och även mer vuxen. Det tar dock som sagt halva boken..

För det är det andra jag stör mig på. Karaktärerna går helt enkelt inte ihop alltid. Pheobe är faktiskt inte bara naiv, hon är rent ut sagt korkad i början av boken, men även det blir bättre efter hand som hon får blir mer erfaren. Hennes mor får jag aldrig grepp om, däremot, även om hennes karaktär är en av de roligare.

Även handlingen är lite ojämn. Till en början befinner de sig i det myllrande London, där fattigdomen är stor, teaterlivet rikt och farorna för en ung kvinna flera. Det är fullt av liv, Maud sliter med ekonomin och religionen spelar en stor roll för Pheobes uppfostran. När Maud inte får pengarna att räcka får Pheobe ge sig iväg ut på landet till det stora Dinwood Hall, för att arbeta som sällskapsdam och då tar historien en annan vändning. Från familjeintriger och färgglada teatrar saktas tempot ner och familjeintrigerna bli helt annorlunda. Ett drag av spökhistoria blir det också. Jag tycker nog att historien faktiskt får ett lyft här också även om det gör berättelsen ännu lite mer ojämn. Jag gillar inte riktigt den vändning boken får, jag gillar inte hur man konsekvent lägger skulden på kvinnorna i handlingen t ex, och jag gillar inte särskilt många av karaktärerna men det blir en mer spännande berättelse efter hand.

Nä, jag har svårt att bestämma mig för vad jag tycker om den här boken egentligen. Odelat negativ är jag inte även om det är mycket jag inte gillar med den här boken. Ojämn är så jag bäst kan beskriva den. Spännande emellanåt, seg ibland, ofta irriterande. Inget jag skulle rekommendera många, men kanske att Essie Fox hittat sin stil till nästa bok, för potential finns här ju och jag orkar ju i alla fall ta mig igenom boken så något finns här ju.

Kokboksmåndag: Systrarna Eisenmans Mingelmat

2011-11-07T10:04:00.005+01:00

-565 snittar, snacks & smårätter

Av Lisa Eisenman Frisk och Monica Eisenman

Låt mig säga som så här. Om du bara ska köpa en enda kokbok i år, se för guds skull då till att det blir den här! Jag säger bara: kantarellpesto, sötpotatis- och bönröra, trattkantarellsoppa med tryffelolja, kall vitlöks- & mandelsoppa, majsplättar med tomat och avokado.. Det är otroligt många recept i den här kokboken, och även om väldigt många innehåller kött, fisk eller ägg/ost så är flera av dem möjliga att göra vegetariska/veganska. Dessutom är det så många recept att det liksom ändå är tillräckligt mycket vegetariskt även om den huvudsakligen innehåller animaliska rätter. Och i ärlighetens namn nästan inga helt veganska rätter vilket ändå är ganska tråkigt.
De flesta recept är relativt enkla även om här finns mer avancerade också. Det mesta är festligt eftersom det är kokbokens själva idé och även om man inte ska bjuda vännerna på middag eller mingelparty så kan man använda den för att hotta upp fredagen lite genom att kanske göra ett litet tilltugg till fredagsvinet innan man sätter sig ner för att käka sina fredagstacos eller sin lasagne.

Boken är indelad ett antal olika avsnitt. Först lite förberedelse i form av planeringshjälp, råd och redskap och sedan kommer recepten.

Moderna klassiker
Pajer & plättar
Soppor, sallader & spett
Amuse bouche
Fisk & skaldjur
Norden
Tapas & Meze
USA & Mexico
Asien
Italien & Frankrike
Ostbricka
Bröd & röror
Afternoon tea & brunch
Snabba snittar
Drinkar & snacks
Desserter

Och slutligen menyförslag till diverse olika fester som ex påsk, vegetariskt och barnkalas och så ett receptregister. Det är enormt genomarbetat och väldigt snyggt förpackat. Enda smolket för mig att det finns få veganska recept, men många går att göra om och det finns ganska mycket vegetariskt så för de som äter ägg och ost är det här en guldgruva. Jag tycker nog ändå att så pass erfarna kokboksförfattare som systrarna Eisenman kanske kunde ha lagt lite extra tid på lite fler vegetariska och veganska alternativ om inte annat så efter den miljödebatt som har varit. Men man kan ju själv välja vad man vill här ur förstås också.

Här finns många fina, informativa och vackra bilder men de räds inte att klämma in 5-6 recept per uppslag så det är verkligen en bok som är packad med idéer och inspiration. Jag läser den delvis för att få regelrätta recept, den är enkel att slå i, och dels för att bara få inspiration till helgen.

Passar: Alla utom veganer som inte gillar att laga mat för det krävs lite fundering och ibland lite extra jobb för att göra om de recept som alls går att göra veganska.

Recex från Bonniers

Jag är jag av Emmas Adbåge

2011-11-05T09:41:00.000+01:00

Jag undrar om det ät så att systrarna Adbåde förtrollades av en god fé när de var små. Allt de rör vid verkar ju bli till guld! Jag har älskat Emma Adbåges bilderböcker och det är roligt att hon nu även börjat skriva kapitelböcker, för lite äldre barn.

Här får vi träffa Mickan som snart är 8 år och går i skolan. Hon är en ganska blyg tjej och har inte jättemånga kompisar, men det är precis så hon vill ha det. Hon har en bästis, Penny, och gillar att rita, kaniner och att vara hemma med mamma och pappa.

Här händer de vanliga sakerna som händer i skolan. Fröken bestämmer att de ska sätta upp en pjäs för föräldrarna, Snövit och de sju dvärgarna, och Mickan får spela Blyger. Hon gillar inte ALLS att stå på scenen, men det är inte så farligt som Richard som kräks mitt på scenen av scenskräck.

Det händer en hel del andra saker i Mickans klass. Det är klassfest, orientering men det mest mystiska som händer är nog att alla fiskarna i akvariet i klassen plötsligt är försvunna en dag! Vem själ en massa fiskar från ett klassrum!?

Naturligtvis är det här jättebra och inte alls speciellt. Inga ruggiga monster, inga fantasyvärldar. Bara en liten tjej som går i skolan och oroar sig för att våga prata inför klassen och om hon kommer få en kanin i födelsedagspresent. Det enda jag saknar är egentligen fler av Emmas fina bilder. Jag kommer nog alltid vara ett större fan av hennes bilderböcker, även för historierna som är fantasifullt vardagliga. Älskar ” Jag var superhjälte, säger vi!” t ex.” Ändå har jag absolut inget emot det här heller. Det funkar utmärkt som högläsning för de som inte riktigt lärt sig läsa själv än och prima att läsa själv också, kanske i 2:an? Stor text, luftigt mellan raderna, precis som bra ”läsa-mera-själv”-böcker. Dessutom har inte Emma skrivit ut precis vilken klass Mickan går i, bara att hon snart ska fylla 8 år. Med andra ord kan hon gå både i 1:an och 2:an. Jättebra när de i den åldern är på lite olika nivå i sin läsning.

Festlig Fredag

2011-11-04T10:09:00.002+01:00

Så var det fredag igen efter en lugn och alldeles för kort lovvecka på jobbet. Har inte hunnit tillnärmelsevis så mycket som jag tänkt och då har jag ändå hunnit med en hel del. Bl a planerat lite spännande projekt för framtiden på jobbet.

Jag vet inte om ni märkt det men den gångna veckan har mest bestått av barn- och ungdomsböcker här på bloggen. Tänkte fortsätta med det i helgen. När det är lov har man mer tid att läsa tänkte jag, därför tänkte jag.

För egen del kommer Allhelgonahelgen bestå av fest och glam och inte en endaste Gustav Adolf-bakelse men väl lite firande av bröllopsdag. Ja, ok, det är bara några månader, men alla ursäkter för en god middag kan man väl nappa på. Behöver ladda batterierna för de kommande veckorna som kommer vara rejält fyllda med aktiviteter på jobbet. Och imorgon blir det både matlagning till en glad skara på en 50-60 personer och sedan partaj delux, hoppas jag.

Men i eftermiddag tänkte jag lägga mig i soffan med lite avslappnande tonårsvampyrer. Helt lagom för min hjärna just nu. Dessutom är det jobb, vilket motiverar det lite bättre.:) Kan meddela att vampyrerna i Morganville inte bra är läskiga, de är rätt underhållande också.:)
Vad hittar ni på i helgen?

Rum 213 av Ingelin Angerborn

2011-11-03T10:56:00.000+01:00

Angerborn börjar skriva in sig rätt ordentligt i ett riktigt mysigt fack. För ett par år sedan kom rysliga ”För alltid…” och förra året ”Sorgfjäril” som kanske nästan var ännu bättre. Det här är en bok i samma anda men med kanske lite mer händelser och fler människor. De andra böckerna har handlat om ganska ensamma barn och den här börjar väl delvis likadant, men bokens huvudperson Elvira (12 år) får snabbt ett kompisgäng när hon åker på kollo en sommar.

På väg till kollot ser Elvira en rolig bil. Hon samlar på kul nummerplåtar och den här stavas RUM 213. Snacka om att hon blir förvånad och dessutom en smula skrämd när de kommer fram och hon sedan blir tilldelad just rum 213. Och sedan är intrigen igång. Hon och de två tjejer hon delar rum med, Meja och Bea, märker att det är något som inte stämmer på lägret. Saker försvinner från deras rum och Bea vaknar skrikande mitt in natten och tycker att hon ser en rödhårig flicka borta vid dörren till deras rum. En mystisk skugga skymtar på fotona i Mejas kamera, men konstigt nog bara på bilderna av Elvira. När en annan flicka på lägret sedan berätta en spökhistoria hon hört av sin mamma. Om att en flicka dog på lägret för länge sedan, ja då börjar det bli riktigt läskigt. För flickan som dog, hon var rödhårig.

En traditionell spökhistoria i en modern miljö, det är ju nästan den bästa sorten. Eleverna här älskar det. Personligen tycker jag nog bättre om både ”Sorgfjäril” och ”För alltid…”, men det är lagom läskigt och dessutom lite kärleksintriger mellan tjejerna och några killar på lägret. Perfekt att läsa själv i 11-12 års-åldern men också suveränt som högläsning.

De tusende av Petter Lidbeck och Max Elmberg Sjöholm

2011-11-02T08:56:00.000+01:00

Böcker som ligger i gränslandet mellan roman och seriealbum, s k grafiska romaner, blir allt mer populära och vanliga och jag kan verkligen förstå varför. Man kan förmedla en historia genom att ta hjälp av två olika uttryckssätt. Där orden sviker kan man ta hjälp av bilden. Dessutom är det ett ypperligt sätt att få personer som inte annars är så förtjusta i att läsa att läsa mer. Man lättar upp texten och allt behöver inte berättas med ord.

Det här kan vara en sådan där bok som jag kan sätta i händerna på dem som älskar Lidbecks bok ”Allhelgonaoffret”. En blodig historia på få sidor som många yngre barn gillar faktiskt även om jag som vuxen blir lite förfärad över att 10-11-åringar älskar böcker med folk som får halsen avskuren..

De tusende utspelar sig i en icke tidsbestämd framtid. En obotlig smitta har spridit sig som en löpeld över välden och dödar folk i stigande takt. Några få överlevare från smittan som blivit immuna lever isolerade på en ö i havet. Överlevarna är de som smittar värst. Till ön skickar man sjuka för att dö, de som överlever får stanna kvar och jobba med att bränna lik så att smittan inte sprids ytterligare. Det är ett förfärligt liv. Bland överlevarna på ön finns Gecko, en man som drömmer om ett annat liv. Han vill skynda på processen med att utrota mänskligheten och så att de, överlevarna, kan börja leva sitt liv. Helst med honom som ledare. De flesta på ön lockas av hans brinnande tal, men två killar står emot honom. De har sett hur gecko skyflat levande människor in i brännugnarna och vill inte medverka till massmord på hela mänskligheten. Men Gecko är en farlig man. Tillsammans med den unga flickan Gabrielle försöker de stoppa honom, men det blir inte utan blodspillan.

Det är blodigt, våldsamt och ganska otäckt emellanåt. Inte så mycket subtiliteter och historien blir ju automatiskt ganska tunn med ganska få ord, men som sagt, tror den är suverän för de motvilliga läsarna och här finns plats för både stora beslut, ångest, kärlek och rejält med våld utan att visa det för grafiskt. Snacka om att det här kommer att gå hem hos mina elever.

Den vita katten av Holly Black (första delen i serien Berörarna)

2011-11-01T09:34:00.002+01:00

För några år sedan kom en omåttligt populär fantasyserie för mindre barn som hette Spiderwick. Jag tycker fortfarande den är riktigt bra för barn i säg åldern 8-10 år och länge har jag gått och väntat på vad som skulle komma här näst från Holly Black och Tony DiTerlizzi som skrev de böckerna tillsammans. Innan de böckerna gav Holly Black själv ut en ungdomsfantasy som hette Mörkrets tjänare, som var mer av en urban fantasy för tonåringar och nu känner jag att jag nog måste leta reda på den boken också. Är det så här bra så vill jag veta vad jag missat.

"Berörarna" handlar om en värld precis lik vår, med den skillnaden att det finns något som kallas för ”Berörare”. Människor med speciella gåvor eller förbannelser, beroende på hur man ser på saken. Alla har det gemensamt att de genom att beröra en annan människa kan få olika saker at hända. Det finns dödsberörare, som dödar den de tar i, minnesberörare som kan stjäla eller plantera falska minnen och transformationsberörare, den mest ovanliga sorten. Transformationsberörare kan förvandla en människa till ett djur, eller till sten, bara genom att röra vid dem. Berörare har också genom århundraden utnyttjats för brottsliga syften. Liksom idag finns ett stort antal kriminella ligor, eller maffiaklaner som knyter duktiga berörare till sig och märker dem för att de aldrig ska kunna arbeta för andra.

Cassel Sharp går på High School i USA. Ett internat där eleverna bor över under terminerna. Hela Cassels familj är Berörare och inte direkt den hederliga sorten. Cassel däremot är den enda som inte besitter någon form av magi, men svindla det är han bra på, och det är trots allt det som är deras familjs huvudsyssla. Han driver en hemlig vadslagningsverksamhet på skolan och tjänar tillräckligt ganska bra på sin lilla sidoinkomst.

När han vaknar på skolans hustak en natt får han dock problem. Själv tror han att han måste ha gått i sömne men skolan vågar inte riskera några skandaler och självmord och stänger helt enkelt av Cassel tills han kan få intyg från läkare om att han gått i sömne och inte kommer att göra det igen. Cassel vill inte hem. Hans ena bror pluggar juridik i NY och den andra arbetar för en stor Maffiaboss. En maffiaboss vars dotter Cassel dödade när han var fjorton. Men det är en hemlighet som ingen får veta.

Jag tror att Holly Black sneglat en del på de senaste årens vampyrromantik för jag tycker det här påminner inte så lite om en hel del annat. Framför allt tänker jag på Vampire Academy-böckerna av Richelle Mead. Jag tycker dock riktigt bra om det och gillar tanken med fantasy som utspelar sig i vår värld, men med en liten twist. Hur skulle världen se ut om..

Det är inte alltid så himla välformulerat men det är actionfyllt och spännande och lite mer action behövs faktiskt på tonårshyllan. Dessutom funderar man hela tiden på vad som är sant och vad som är falskt, i en värld där minnen kan ersättas och mixtras med lite hur som helst så kan man inte riktigt lita på någon. Hur vet man att det man minns, faktiskt har hänt? Magi, sci-fi, action och förstås även en romantisk tråd gör att jag tror det här kommer att gå hem hos framför allt tjejer på högstadiet men även en del killar.

Kokboksmåndag: Vegania - din bästa vän i köket

2011-10-31T09:07:00.000+01:00

På bokmässan köpte jag ett antal kokböcker, främst med vegansk inriktning då jag behöver all hjälp och inspiration jag kan få, tänkte jag, då jag levt till 95 procent som vegan ett halvt år snart. Vardagsvegan, typ. Det är dock inte helt lätt att veta hur man ersätter ägg och mjölkprodukter alltid eller när man helt enkelt bara kan utesluta det. I alla fall inte o man inte är van.

Vegania, skriven av Nina Andersson är dock inte bara guld väld, den är en BIBEL! Man kan använda den som ett standardverk och slå upp diverse rätter eller bakverk man är sugen på och hitta varianter på det mesta. Jag har testat allt möjligt och ibland får man plussa lite vätska eller lägga till någon ingrediens för att få det som man vill, men det är enkelt och så jag brukar göra med de flesta recept.

Jag har hittat flera recept här som jag haft svårt att hitta någon annanstans. Den är enkel att hitta i, finns massa tips och förklaringar och är otroligt omfattande. Det enda är kanske att det märks att det är en hemmaprodukt. Den hade kunnat bli formgiven så mycket snyggare, men det gör egentligen inte särskilt mycket.

Överskådlig innehållsförteckning där man lätt hittar recept till fest eller vardag, bra register, omfattande, goda recept.. Ja, det finns ingen anledning till att inte köpa den här boken faktisk, framför allt som nybliven vegan eller till någon man känner som behöver hjälp med att laga veganskt (bästa vännen eller föräldern kanske?) så bara köp.

Jag kan önska att Nina Andersson fick en ordentlig formgivare och pr-människa för det borde sälja som smör det här. 700 Veganska standardrecept. Bara tummen upp!

Säljs bl a på Andersson egen hemsida Vegania.net som verkligen är värd mer än ett besök, den också!

Jonathan Franzenstein

2011-10-29T10:49:00.000+02:00

Hjälp, har du blivit inbjuden till spontan Halloween-fest och har ingen aning vad du ska klä ut dig till?? Fattar inte folk att inte alla vill klippa hål i sina lakan för att ha något att sörpla sina drinkar igenom!? Ingen fara, bloggen på BookorTreat.com har lösningen på alla problem. Vad sägs om denna finfina Jonathan Franzenstein-mask? På sidan finns en live-size version. Bara att printa ut och fästa över ansiktet! Hur bra är inte det på en skala, va, va?

En annan farlig freDag

2011-10-28T10:15:00.006+02:00

Äntligen fredag! Jag säger bara en sak: LOOOOV! Även om jag ska jobba så kommer det bli helt ofattbart skönt med en vecka lugn och ro på jobbet. Vilken vecka det här har varit. Bråk med barn, bråk med föräldrar och allmänt stök på skolan. Lite trevligheter också förstås. Bl a bra bokprat och ett URTREVLIGT biobesök med några bloggare igår, men generellt är jag glad att vecka 43 snart är till ända.

NU blir det Harry Potter-helg deluxe och troligtvis en eller annan Tim Burton-film inför årets roligaste högtid, Halloween. Jag vet att den är kommersiell, jag vet att den är importerad, jag vet att den inte är särskilt stor och att den överskuggar Alla helgons dag men jag ÄLSKAR att karva pumpor, häxor, spöken, vampyrer och rysligheter. Sedan går jag på kyrkogården också den 1:a november, men det ena utesluter inte det andra. Här ska göras godis och frossas i läskigheter. Gud, vad jag förtjänar det efter den här veckan.

Ett riktigt trevligt biobesök avverkades dock igår också, om än inte så läskigt kanske. Vi var ett gäng bloggare som slöt upp för att se En dag, filmatiseringen av Nicholls roman. Kanske inte behöver gå in så mycket på filmen (se Flickan och böckerna) som jag ändå tyckte blev ok (men så inte mer än så) efter inledande skepsis, men sällskapet var definitivt det bästa. Generellt kan jag väl rekommendera boken mer än filmen här.

I helgen läser jag ungdomsböcker med stark vampyrkoncentration när jag inte tittar på film eller käkar pumpapaj. Har upptäckt Morganville vampires, klar Buffy-feeling och lite lagom ofarligt så där när novembermörkret närmar sig. Dessutom behöver jag ta igen lite ungdomsläsning och att läsa och kunna kalla det jobb är alltid trevligt.

Vad hittar ni på denna kuuusliga sista helg i oktober?

PS. Den fullkomligt underbara bilden är hämtad härifrån. SÅ vill jag se ut på Halloween.

Huset du älskade av Tatiana de Rosnay

2011-10-27T13:01:00.003+02:00

En bok som handlar om 1800-talets Paris borde verkligen tilltala mig tänkte jag, men när jag läste Ann-Sofies rec på Breakfast book club blev jag en smula avskräckt. Jag har ju dock ändå varit sugen på att läsa den här boken tidigare så jag hoppade ändå på när hon frågade om någon annan ville ha hennes bok. Och tur var väl det.:) De är inte alltid vi tycker liks, vi bokbloggare, för i det här fallet blev jag istället nu positivt överraskad.

Vi får lära känna Rose, som bott i samma kvarter i Paris i hela sitt liv. Som mycket ung förälskade hon sig i och gifte sig med en man i samma kvarter och flyttade så in i det hus där både han och hans far före honom fötts och vuxit upp.

Nu ska huset och hela kvarteret rivas och Rose ser tillbaka på sitt liv. Hennes make är död sedan många år och hon skriver brev till honom för att lätta sitt hjärta om en hemlighet hon dolt för honom och alla i alla år. Hon vägrar också lämna huset trots rivningshot och hon ser hur alla, en efter en, lämnar området med prefekturens mutpengar i hand. Rose kämpar in i det sista i hopp om att huset ska få stå kvar, men inget hjälper. Och hon skäms inför sin döde make. Skäms för att hon inte lyckas ta hand om huset som hon lovade och skäms också för den hemlighet som vi småningom anar vad det kan vara.

Det är inte stor dramatik, men vilsamt, avkopplande och väldigt skönt att läsa på något sätt. Handlingen flyter på i ett lugnt och avslappnat tempo och vi får genom Rose lära känna flera personer i kvarteret och eras levnadsöden. Fokus ligger dock på Rose och hur hon levt sitt liv. Hur hon alltid varit folk till lags och gjort sitt bästa för att alla runt henne ska trivas och må bra. Mjäkig och mesig, säger hennes 8-åriga dotter vid något tillfälle. Ju äldre Rose blir desto mer bestämd blir hon dock, och även om hon aldrig gjort mycket väsen av sig, alltid försökt vara trevlig så förstår man ju ändå mot slutet att hon har sina väldigt starka principer som hon faktiskt är beredd att dö för.

Avkoppling var precis vad jag behövde nu efter en del feel bad-litteratur och stress på jobbet så mig passade det här utmärkt. Tack Ann-Sofie!

Kulturnytt i P1 om skolbibliotek

2011-10-26T14:26:00.008+02:00

Är det fler än jag som har sett det här? ”Jag har deponerat min egen samling till biblan” säger rektorn och fortsätter med att alla så klart inte kan göra så, det tar tid och ork och kräver ett stort intresse. ”Det är något man måste göra på fritiden om det ska gå”.

Boyohboy, Lena Runsten, du har verkligen inte förstått vad ett skolbibliotek är, va? Hon nämner också det orimliga i att lagstifta om skolbibliotek på alla skolor utan att skjuta till pengar. Jag kan hålla med om att man kanske borde göra en riktad insats i form av ex bidrag att söka för att starta en verksamhet, men det beror sannerligen inte på att det kan kosta upp till så mycket som 50 000 kronor för att bygga upp en verksamhet. Lägg en nolla på det så kan vi börja diskutera.

För att FAKTISKT bygga upp ett skolbibliotek, med ett bestånd, bokhyllor, katalogsystem mm krävs bra mycket mer än 50 000 kronor och det är definitivt inget man gör på fritiden. Det är ett heltidsarbete för någon, gärna flera, under en ganska lång period. Att sedan underhålla ett bestånd och entusiasmera elever till att läsa, prata om böcker, hjälpa till med att leta fakta, ha koll på beståndet (in- utlån, bokuppsättning, påminnelser osv) kräver troligtvis en heltidsanställd bibliotekarie och en årsbudget på dubbelt så mycket som 50 000 kronor. Naturligtvis lite beroende på hur många elever skolan har och i vilka åldrar, men det är absolut inte att ta i i överkant, snarare ett bra medeltal.

Om man räknar med att en bok kostar ca 150 kronor att köpa in. Tänk även på utrustning så som plast, streckkod osv för böcker i biliotek slits. Om man köper en bok/elev och år blir det 75 000 kronor och då är inte kostnaden för elektronisk media som databaser, datorer, katalogsystem, tidskrifter, författarbesök mm inräknat. Definitivt inte kostnaden för någon som sköter om det hela. Dessutom tycker jag att en bok/barn och år faktiskt är ett minimum, knappt ens det. Och inte bara 30 år gamla böcker utan nya fina böcker som barnen faktiskt blir sugna på att läsa så att det inte blir ett tvång.

Jag ska inte gå in så mycket på min egen arbetsplats då jag gärna vill försöka hålla mig lite anonym här på bloggen. Jag kan dock berätta att jag arbetar som skolbibliotekarie på en grundskola. Jag jobbar heltid och periodvis är jag stressad för att jag faktiskt inte hinner med min egen verksamhet. Vissa dagar är förstås lugnare, men det finns alltid utrymme för mer. Jag skulle alltid kunna bokprata mer, hitta på projekt, skylta mer om det fanns tid eller bara helt enkelt vara med barnen och hjälpa dem hitta böcker som de vill läsa, när de vill läsa. Både för att öka deras läskunnighet, empati och kunskap om omvärlden, men också för att ge dem de där läsupplevelserna som kan vara helt avgörande för ens personlighet och välbefinnande.

Jag kan inte nog trycka på hur många vänner jag fått genom att läsa. En av mina bästa vänner när jag var liten hade rött hår, fräknar och hette Anne med E. Jag minns en jul när jag gick in i min morbrors garderob och kom ut i ett snötäckt landskap för att vara med om äventyr jag inte visste existerade. Jag har bott i antikens Grekland tillsammans med Jason och Herkules, jag har löst mysterier tillsammans med min kompis George och hennes hund. Jag har vandrat genom filosofins historia med en tjej som hette Sofie.

Jag hade turen att ha en mamma som älskade barnböcker, för något skolbibliotek hade vi egentligen inte. Vet ni vad vi hade? Vi hade ett rum, som oftast var låst, där det stod uråldriga böcker som ingen ville läsa... Det innebär att jag fick de där läsupplevelserna tack vare min mamma men mina klasskompisar fick det inte. Faktiskt så krasst. Alla föräldrar är inte superengagerade i allt och just läsning måste väl ändå skolan ha ett rätt stort ansvar för!? Eller?

Uppdatering 20111027:

Tyvärr har jag förstått att inlägget i P1 var starkt klippt och tyvärr vinklat på ett väldigt konstigt sätt. Det framkom inte att skolan Runsten är rektor på bara har 40 elever och att hon arbetat som skolbibliotekarie och även har tid avsatt för det i sin tjänst. I tjänsten är hon tydligen både lärare, rektor och bibliotekarie, vilket jag tycker låter oerhört splittrat, men uppenbarligen finns det mer bottnar. Det gör dock inte att grundproblemet försvinner. Och att man valde att vinkla programmet så här. Jag tycker inte man kan bygga upp en bra verksamhet genom att gå runt och leta böcker i antikvariat, hur nya och fina de än är. Man sparar INTE tid och beståndet blir vinklat till att omfatta vad man hittar lite på måfå. Sedan köper jag också böcker på antikvariat ibland, men oftast när ett exemplar ex har utgått ur produktion. För att böckerna ska hålla vill man ju gärna ha em utrustade också. I alla fall delar av beståndet. Och det är farligt att förlita sig på eldsjälar som i det här fallet. När glöden tar slut, försvinner biblioteksverksamheten då också?

Klappa händer små av Dan Rhodes

2011-10-25T09:45:00.002+02:00

Det bor en sjuk, sjuk hjärna i Dan Rhodes. Det tar ett bra tag innan jag kommer in i den här boken, men när historien sedan tar en mycket sjuk vändning läser jag fascinerat vidare av ren och skär förskräckelse Det liknar inte mycket jag har läst det här, och baksidestexten om att historien skulle vara lite av bröderna Grimm möter Tim Burton vet jag inte riktigt om jag håller med om. Fast jag vet inte vad jag skulle likna det vid annars.

Det är flera parallella historier som går in i varandra på olika sätt. Dels är det historien om ett självmordmuseum i Tyskland, vakten, föreståndaren och hennes man som är förvillande lik Pavarotti. Dels är det en sagolik kärlekshistoria om en flicka och en pojke som är så vackra att de verkar förutbestämda att vara tillsammans. Men någon är alltid vackrast och för eller senare kommer det smolk i bägaren.

Det är också historien om en läkare, hans patienter och hans hund Hans. Och framför allt läkarens chockerande intressen och böjelser.

Självmordsmuseet är en historia i sig. Istället för att vara den uppbyggliga tröst som föreståndaren tänkt sig så lockar det till sig deprimerade människor som istället finner att de inte är ensamma och därmed drivs över gränsen. Bilder på kändisar som alla tagit livet av sig på olika sätt och ”tips” på populära metoder fyller rummen i det makabra museet.

Jag vet inte om det här är bra, men det är definitivt annorlunda. Mest lockas jag att läsa om det unga kärleksparet och deras problem, kanske för att det är så mycket saga och samtidigt något jag känner igen. Kärlekshistorier har man ju läst förut liksom. Berättelsen om läkaren är dock det som först driver mig till att läsa vidare. Det är så att jag måste fortsätta för att se om det inte bara är ett enda stort påhitt. Jag undrar hela tiden hur det ska sluta och det blir bara värre och värre. Absurt är så jag bäst skulle beskriva det här.

Jag vet som sagt inte om jag faktiskt gillar det här, men jag vet att jag inte kunde sluta prata om boken med maken under tiden jag läste. Ungefär så här kunde det låta:

Jag: Hör här, det är helt sjukt..
Maken: Vad är det du läser egentligen?
Jag: Ja, jag vet inte riktigt, faktiskt..

Annorlunda är det definitivt.

Så till något helt annat. I pressutskicket för den här boken står det att Rhodes vunnit E. M. Foster Award vilket gjorde mig en smula fundersam. Kan det finnas både en E.M. Foster och en E.M. Forster? Efter lite googling förstår jag ju att det alltså är E.M. Forster Award han vunnit, 2010. Nåja, det kan ju bli fel ibland. När jag öppnar boken inser jag dock att det står likadant på fliken på omslagets insida. Pinsamt tycker jag som ju faktiskt är ett stort fan av just E.M Forster. Både Kate Atkinson och Nick Hornby har vunnit tidigare kan jag se dessutom. Vad man har för kiterier för detta pris har jag ingen aning om, men ett resestipendium till staterna är vad man får i alla fall. Säkert nog så trevligt.

Andra som läst är bl a Eli. Recex från Basil förlag.

Festligt runt bordet

2011-10-24T09:22:00.000+02:00

14 härliga menyer och bufféer av Bitte E:son Forsberg

Jag brukar verkligen gilla kakao förlags kokböcker. De brukar vara snygga, väl formgivna även praktiska och Veggovänliga. Man kan säga att den här kokboken uppfyller två av tre av de kriterierna, vilket kanske inte är så dåligt men jag har blivit bortskämd med att förvänta mig mer av kakao förlag.

Det är en riktigt fin kokbok det här. Fina bilder, lagom storlek och jag gillar de matta sidorna inuti. En sak ligger dock den här boken i fatet och det är att den är lite svår att hitta i.

Tanken är att plocka fram lite vardagshögtider. Boken är uppdelad i kapitel som trädgårdsfest, adventsfest o picknick. Jag som är väldigt förtjsut i teman, även till vardags, gillar det skarpt. Då är problemet att det saknas en översikt. En innehållsförteckning.

Längst bak finns ett register över alla recept. Där kan se vilken sida den där goda äppelsalladen var på, men man kan inte se vilka kapitel som finns i boken eller vilka teman den innehåller. Väldigt synd då den ändå är indelad efter olika, ja, kapitel. Om man inte som jag har lite problem med det så är det här däremot en utmärkt kokbok. Den är trevlig att bläddra i. Jag får mycket inspiration och allt jag testat har varit gott, såväl drinkar som tilltugg, rätter mm. För här finns onekligen lite av varje. Därför hade det varit extra roligt med lite olika index och register. Kanske dels en kapitelindelning i början där även recepten finns listade, dels i slutet kanske på "plockmat", "efterrätter" osv.

Det är dock väldigt roligt att bläddra och läsa och man får inspiration, men mer när man bläddrar lite förbehållslöst för att hitta ngt gott att testa. Kanske inte om man letar efter mat till en strandfest, gårdsfest eller cocktailparty då den är ett steg för svår att hitta i. Däremot, tror jag att om man väl testat några recept så återvänder man gärna och återanvänder i flera sammanhang.

Jag tror att det här är en kokbok som passar att ge bort till någon som kanske inte har så mycket kokböcker tidigare, eller ngn som jag, som har ganska många. Inte personer där emellan dock. Jag tycker det är synd att man slarvar bort vad jag tycker är ganska roliga teman för recepten (spontanfest någon?) eftersom det är lite det den bygger på. Det är ju inte en kokbok man går och slår upp i, om man letar efter något speciellt. Då går man till något standadverk. Det här är en kokbok man läser för inspiration.

Förstå mig rätt, det är fortfarande trevliga recept och fina bilder, men den hade kunnat vara ÄNNU bättre.

Kokboksmåndag

2011-10-24T08:42:00.002+02:00

Efter att ha testlagat, läst och fingrat på ett antal nya kokböcker i höst så tänkte jag att jag skulle skriva ihop lite omdömen och funderingar kring dem. Om jag lyckas hålla mig till måndagar får vi se, men tänkte att det kunde vara en bra start på veckan att fundera lite kring vad man ska servera till helgen eller pigga up sig med på kvällen efter en lång jobbdag. Först ut blir en ny kokbok från Bitte E:son Forsberg. Kommer upp alldeles strax.

Festlig Fredag

2011-10-21T07:52:00.003+02:00

Goood morgon där ute i kylan! Den här fredagen är betydligt bättre än den förra måste jag säga. Den här veckan har varit oerhört krävande då jag har hållit i ett antal lektioner om fantasy och bokpratat till tungan blivit helt uttorkad. Men roligt har det varit. Känner dock att helgen inte kommer en dag för tidigt. Hade gärna tagit fredag redan igår.

I helgen blir det mer fantasy. Ikväll fortsätter nämligen Harry Potter-tittandet för Bokomaten men först är det en hel fredag att ta sig igenom. Sitter i skrivande stund och laddar med kaffe och musik innan morgonmöte. Vad jag lyssnar på? Jo, Tori AMOS! För i helgen blir det även konsert och utflykt till Köpenhamn må ni tro! Himmel och pannkaka vad roligt det ska bli. Tori Amos var ganska mycket av en idol för den tonåriga Bokomaten så det här är lite av en tonårsdröm som går i uppfyllelse.

I helgen tänker jag heller inte jobba ett skvatt. Eller väldigt lite i så fall.. Hur tidigt jag än går och lägger mig så är jag död som en inlagd sill på mornarna just nu. Tänk att ha sovmorgon och faktiskt sova ut. I två dagar! Snacka lyx! Planen är att läsa lite i Belinda Bauers hyllade mörk jord ikväll, men risken är väl stor att man gör en fredagsvariant och somnar i soffan.
Ni då? Vad tänkte ni somna över i soffan ikväll?

Bilden är hämtad härifrån. Surfa gärna in och kolla arkivet. People sleeping in Libraries. Riktigt roligt.

Säg det med boktitlar

2011-10-20T10:50:00.005+02:00

Förra veckan gjorde Bokstävlarna en lista att fylla i där poängen är att svaren ska vara boktitlar. Eftersom jag för stunden är på biblan har jag en rätt stor bredd av böcker att plocka av då titlarna dessutom ska stå just i ens bokhylla.;) Den har cirkulerat lite här och där i en vecka och eftersom den är ganska rolig att läsa så tänkte jag okcså hoppa på.

Hej! Hej Nostradamus!
Vem är du? Ich bin ein bibliothekar
Hur önskar du att du kunde vara? Underbar och älskad av alla
Vad gör du helst en ledig dag? Blod & choklad
Beskriv ditt favoritdjur? Mysteriet med den siamesiska katten
Hur ser du ut? Hemligt ansikte
Beskriv ditt humör i dag. Stormvarning
Vad är viktigast i ditt liv? Älskaren
Vad är helt oviktigt för dig? Resan till NHL
Beskriv en plats du trivs på. Ett rum med utsikt
Beskriv något du tycker är vackert. Den underbara trädgården
Vad längtar du mest efter just nu? Hjärtedjur
Vad längtar du inte alls efter? En helvetes vinter

Fallen

2011-10-19T10:17:00.001+02:00

Fallet yr så mycket att det ser ut att försvinna in i molnen.

Jag älskade verkligen New England. Trots det tyckte jag nog kanske ändå att Niagarafallen var det absolut bästa på vår resa i somras. Definitivt något av det häftigaste i alla fall. Idag får ni bara njuta av lite bilder och den uppenbara litterära ursäkten är naturligtvis Joyce Carol Oates.

Vips så blev det liv

2011-10-18T09:27:00.000+02:00

...eller en hyllning till blågrönalgen av Bob Hansson

Jag har alltid haft den uppfattningen om Bob Hansson att han är en dryg liten typ som tycker väldigt mycket om sig själv och sina egna åsikter. Aldrig att jag hade föreställt mig att han kunde vara rolig. I alla fall inte att JAG skulle kunna tycka att han var rolig. Jag hade aldrig gett den här en chans om jag inte hade fått den i pressutskicket i somras, det med kuddfodralen. Som det var nu så märkte jag att jag faktiskt hade roligt när jag läste. Jag gav den några sidor, några till och satt och småfnissade åt dråpliga situationer. Killen har ju humor!? Och självdistans? Visst, han har skrivit en hel tjock bok om sig själv och hur han blev till. Eller rättare sagt, hans dotter. Det måste man ju säga är ganska självupptaget, men det är verkligen inte en traditionell självbiografi. Snarare en släktkrönika med inslag av Populärmusik från Vittula. Faktiskt, känner jag till och med igen mig själv i en del situationer. Gud, vad jag fnissade när den världsmedvetne Bob Hansson, som inte vågar avslöja att han inte vet om man måste ha visum eller inte till Indien, sätter sig på flyget med ett slitet pass och hoppas komma in ändå... Vilket han naturligtvis inte gör. Istället blir han placerad i ett litet fyrkantigt bås på flygplatsen tillsammans med sin nye bäste vän, en man från Bangladesh, och en massa cigaretter. Äta får de inte, men röka går bra. Det är faktiskt det enda stället på hela flygplatsen där man får röka.

Naturligtvis är detta lika mycket dikt som verklighet, texten flörtar en hel med läsaren och vem som helst inser ju att Hansson omöjligt kan veta vad hans gamle farfar och sagt och tänkt en gång i tiden och det gör att man tar resten av historien med en nypa salt den också. Roligt att läsa är det ändå lika fullt. Eller kanske just därför. Jag är mycket positivt överraskad av Vips så blev det liv, det var verkligen inte alls vad jag förväntade mig.

Boken är ett recex från Pocketförlaget

Örngott o böcker..

2011-10-17T09:24:00.000+02:00

Vet ni vad det här är? Jo, det är sommarens roligaste pressutskick som jag är övertygad om att fler skrivt om långt, långt före mig. Hängde inte riktigt med bland bloggarna medan vi var borta i somras. Hur som helst är det Pocketförlaget som lanserar två väldigt olika böcker på samma tema, i pocket.

Den ena är Ann Söderlunds "Vi knullar ju ändå inte". En samling texter och krönikor. Det andra är Bob Hansons "Vips så blev det liv". Jag har nästan läst ut Hanssons bok och Söderlunds läste jag på bussen för ett tag sedan.

Vid första anblicken tänker jag att det är väldigt roligt att man hittat så väldigt olika böcker men efter att ha läst lite har jag upptäckt att de har mer gemensamt än man kan tro. Båda böckerna är väldigt pratiga, nästan pladdriga i språket. Jag tycker nog att det är lite orättvist kanske att jämföra Hansson och Söderlund språkligt för Hansson är trots allt bra mycket mer litterär i sina texter.

"Vi knullar ju ändå inte" är en samling texter om livet som småbarnmorsa, storfamilj och kvinna i Sverige. Jag måste säga att många av texterna går mig helt förbi då igenkänningen är lika med noll som ensambarn och utan några egna. En del av texterna där Söderlund gör lite tillbakablickar, kategoriserar sin omgivning och de män hon och hennes väninnor träffat är däremot lättare att ta till sig. Om det inte vore för språket. Det är faktiskt alldeles för pratigt för mig. Jag inser att det säkert är meningen. Att texterna ska vara skrivna på vardagligt talspråk men det passar inte mig alls och är inte mitt vardagliga talspråk. Dessutom är hon så grov i mun många gånger att jag rodnar på bussen....

Nej, det är roligt att kvinnor allt mer tillåts vara lite grova och fula i munnen och skämta och svära men det passar fortfarande inte mig. Dessutom är det alldeles för pladdrigt och osammanhängande.

Kuddfodralen i det här utskicket däremot passar mig utmärkt. Det står alltså ett rungande JA! på ena sidan och ett barskt Nej! på den andra. Så att man, så här som nygift, kan signalera vilket humör man är på när man går och lägger sig..

Frysig Fedag

2011-10-14T09:01:00.012+02:00

Vilken vecka det här har varit. Mestadels tråkigheter tyvärr. Bl a fick vi ställa in vårt stora projekt om skräcklitteratur p g a sjukdom. Det har varit en oerhört prövande vecka på många sätt men nu är det äntligen helg. Som jag ska sova må ni tro. Nästa vecka bjuder nämligen på nya utmaningar. Massa bokprat om Fantasy och de nominerade till Augustpriset presenteras ju på måndag! Spännande ska det bli! Har flera jag hoppas på men avvaktar till dess.

I helgen blir det familjemys. På lördag med några föräldrar och på söndag med andra. Visst ska det bli trevligt, men just nu skulle jag hellre dra täcket hårt om kring mig till skydd mot den obeskrivliga kylan som gjorde entré i morse med buller och bång och dricka té. EN sak jag tänker göra för humöret däremot är att fortsätta Harry Potter-månaden och kolla in Fången från Azkaban ikväll!! Stort längt på det!

Jag har läst så mycket elände på sistone att jag tycker det räcker nu. Får jag lästid över i helgen så tänker jag spendera den med Dawn French eller Daisy Dalrymple. Nordin och Roxberg mfl har varit fantastiskt sällskap, men när höstmörkret rullar in så orkar jag inte med mer eländesskildringar. Behöver desperat bli på gott humör.

Vad läser ni när november närmar sig förresten? Fördjupar ni er i blodiga deckare och mörker för att matcha vädret eller gör ni som jag och letar desperat efter feel-good?

Antiloper av Ester Roxberg

2011-10-12T08:26:00.001+02:00

Ok, jag erkänner. Det händer ganska ofta att jag börjar lipa när jag läser en bok. Att jag blir helt förtvivlad däremot är väldigt sällan. Jag vet inte om det är positivt betyg egentligen, men Roxbergs Antiloper kryper så djupt in under skinnet på mig att jag inte kan värja mig.
Vi får träffa två flickor i sluet av gymnasiet. Två bästa vänner som inte bara gör allt för varandra, de är allt för varandra. Astrid och Ellen, Ellen och Astrid. Olika och ändå lika. Större delen av boken är skriven ur Astrids perspektiv, men små glimtar av Ellen tittar fram ur dagboksanteckningar vi får ta del av. Glada spralliga Ellenmed toppbetyg i alla ämnen och som lägger friidrotten på hyllan för att bli journalist, precis som pappa. Astrid ska bli nästa P J Harvey. Men något händer mot slutet av gymnasiet. Ellen vänder sig allt mer inåt. Vi förstår att hon är rädd att visa sitt rätta jag, att hon inte kan finna någon mening med livet. Hon tror att om Astrid fick se den verkliga Ellen så skulle hon aldrig vilja vara hennes vän. Den tjej som tidigare var så sprallig blir allt magrare, vresigare och mer och mer sorgsen. Och de glider ifrån varandra.

De blir varandras motsatser, men också två sidor av varandra. För det mörka finns hos Astrid också och även Ellen har drömmar och ibland tittar framtidstron fram.

Omslaget är fantastiskt träffsäkert med en bild på både skymning, eller är det gryning? Sol och moln. Det gör så fruktansvärt ont att läsa om Ellen och om Astrid som tar på sig skulden för det som händer med Ellen, samtidigt som hon saknar sin vän och också inte klarar av att dra hela lasset. Hon vill så gärna ha sin kompis kvar men hon vill också leva sitt eget liv. Inte bara för Ellen. Det här är så fruktansvärt trasigt, sårigt och gör så ont att läsa. Roxberg lyckas med små medel beskriva precis den där svärtan och sorgen och utan att avslöja för mycket så blir jag helt utlämnat förtvivlad över båda flickornas öde, kanske mest Astrid faktiskt då det är hon som är huvudberättare här. Den som står utanför och ser på utan att kunna göra någonting.

Jag skulle gärna vilja att alla läste det här och jag blir inte förvånad om Roxberg kniper sitt andra Augustpris, men jag vet faktiskt inte om jag kan rekommendera det här till alla. Själv klarar jag inte en misär till så nu får det faktiskt bli lite ytlig skrattfest hos Bokomaten och det ett bra tag framöver. Så här känslosamt borde det vara förbjudet att skriva, samtidigt som det ju behövs.

Eli läser och skriver har skrivit en fin recension och även Fiktiviteter har läst och skrivit om den här.

Prisregn..

2011-10-11T09:38:00.002+02:00

Supergulliga Emma som inte bara skriver om böcker utan även om livet i Tanzania var söt nog att ge mig en Award förra veckan. Jag är inte riktigt säker på vad det är för en Award, men det verkar i alla fall vara något man ger till en blogg man gillar så kan man bli annat än glad? Det har ju hänt tidigare att sådana här utmärkelser har cirkulerat i bloggosfären men det var ett tag sedan sist och den här gången ska man dessutom fylla i en lista om sig själv som sticker ut lite. Jag accepterar och känner mig oerhört smickrad.:)

Man ska alltså svara på sex stycken frågor om sig själv och sitt bloggande och sedan skicka vidare till fem bloggar som är bra, läsvärda, mysiga eller som man helt enkelt tycker om av någon anledning. Det där är ju alltid det svåraste. Jag har aldrig varit bra på att välja för man måste ju i och med det liksom välja bort någonting..

1. Varför började du blogga?

Det hela började år 2007 då jag skrev så här i mitt första inlägg:

Jaha, så ska man bli bloggare då. Planen är väl lite grand att skapa ett krypin för mig själv där jag kan spara lite tips om böcker, litteratur och mat mm. Tanken är väl också att jag ska lära mig lite hur det fungerar att blogga eftersom jag är bibliotekarie och det trots allt ingår i professionen att veta hur en blogg fungerar... Bra att ha ett litet testkrypin så får vi se om det blir mer av det någon gång än bara egenpåkommen fortbildning.

En av anledningarna var att jag ville spara lite minnesanteckningar om böcker jag läst någonstans så att jag lätt skulle kunna komma åt dem och läsa på inför bokprat mm. Jag har ett minne som en guldfisk så att läsa en bok och sedan tro att jag skulle kunna prata om den inför en klass två månader senare är inte att tänka på..

En annan anledning var också att jag gärna ville skiva om vegetarisk mat, ett av mina andra stora intressen. Jag hade då en elev som fick utstå mycket skräp i skolan om sitt val att äta vegetariskt, samtidigt som hon själv var lite osäker på vad hon skulle äta nu egentligen. Jag tänkte att det kanske kunde vara bra att ha någonstans där man kunde tips om vegetarisk mat mm och så kom jag fram till BOKoMATen. Det hade även varit arbetsnamnet på ett bokcafé jag funderade på ett tag men som aldrig blev av.

2. Vad har du för mål med bloggen?

Sedan starten har bloggen utvecklats till att mest handla om böcker och väldigt lite om mat, men en hel del kokböcker. Jag skriver periodvis mer om barnböcker eller mer om vuxenböcker och mycket annat har hänt de senaste fyra åren. Anledningen till att jag sluta blogga så mycket om mat var att magen brakade ihop och jag helt enkelt slutade laga så varierat och då tröttnade på att skriva saker som: råkostsallad idag igen, ja. Idag är det dock ingen fara på taket, men bokbloggandet tar så mycket tid och intresse att receptbloggandet får ligga kvar på is.

Målet är fortfarande att spara minnesanteckningar för mig själv, men främst kanske att prata litteratur med andra, få tips, ge tips, nörda loss med folk som förstår en och bara ha trevligt. Jag har utvecklat min läsning enormt sedan jag började blogga och hittat en massa andra trevliga människor som tycker det är lika kul att prata böcker som jag. Utan er hade jag förmodligen inte läst alls lika mycket, trots mitt jobb som bibliotekarie.

3. Vilka bloggar följer du?

Ja, jösses. Nu är ju jag rätt så bred i min bloggsmak. Jag har haft bloggar inom andra områden, följer alla möjliga tycker av bloggar, inte bara bokbloggar men ett tips är att titta i min bloggroll till höger här på sidan. De tittar jag in på rätt ofta, men jag läser en hel del andra bloggar också inom, mat, litteratur, film, livsstil, inredning, smink, resor, foto, osv.

4. Vad har du förfavoritfärg?

Svart och grönt och vinrött.

5. Vad har du för favoritfilm?

Alltså, det där med filmer är svårt. Ofta är det filmer man såg som barn som fortfarande är fastetsade i minnet, men har en hel del nyare. De som följt bloggen här ett tag blir väl förvånade om jag inte nämner ”Ett rum med utsikt”. Merchant/Ivory-filmatiseringen av E M Forsters bok och ja, den är väl i alla fall en av dem. Under min profil har jag listat en del andra. Gilda. Amelie från Montmartre. M. Bright Star. Howards End. Kill Bill och Planet Terror. Nightmare before Christmas. Alice i Underlandet. Ja, variationen är stor då jag som tonåring var mer cineast än boknörd faktiskt, om något, och det där har bitit sig fast en del. Gammalt, nytt, blodigt, romantiskt, långsamt, sagolikt och socialrealism även om det sistnämnda sällan hamnar som favoriter man ser om och om igen.

6. Vilket land/länder drömmer du om att besöka?

Jag älskar att resa. Tänk om man hade oändligt med pengar och tid och kunde ta semester när som helst. Jag skulle gärna vilja åka till Sydamerika någon gång då jag aldrig varit där. Chile, Argentina, Bolivia. Cuba och Mexico hade också varit intressant. Åt andra hållet så har jag aldrig varit i Ryssland. Moskva hade varit roligt att se någon gång.

Tanzania där Emma bor just nu står också på listan över länder jag gärna skulle vilja besöka, med Zanzibar förstås. Jag skulle välditg, väldigt gärna vilja resa runt lite mer i Asien, speciellt Borneo lockar just nu men det lär dröja länge innan vi får råd och möjlighet till det. Naturen på Nya Zeeland lockar förstås också när vi ändå är borta i de krokarna och snokar.

Lite närmare har vi Irland och Wales som jag aldrig besökt, inte heller Spanien och Barcelona, vilket hade varit kul.

Bland favoriterna som jag gärna, gärna åker tillbaka till så finns förstås Italien, England och Skottland. Ja, många andra ställen också. Kunde jag skulle jag gladeligen resa jämt! Synd man inte kan bli upptäcktsresande längre. Drömyrket skulle nog vara att resa jorden runt och testa veggorestauranger och skriva om det. Och kanske klämma in lite annan sightseeing, shopping och lite lästid då och då.

Ja, det var ju en smärre uppsats det där. Nu kommer det svåra. Fem bloggar som jag gärna skulle vilja veta vart det skulle vilja resa i världen eller varför e började blogga är bl a:

Lingonhjärta – Mitt i bröllopsbestyren i Buenos Aries lyckas hon med hinna med att både läsa en förfärlig massa, plugga och blogga. Hon hittat finfina bokhandlare i Buenos Aries och skriver om böcker som i alla fall jag ofta blir sugen på att läsa. Surfa in. Det är rätt kul med bokbloggar ur ett internationellt perspektiv.

Eli läser och skriver… som om hon var född till det. Det är allt från Lagerlöf till Funke, högt och lågt. Vampyrer och finlitt. Oftast verkligt fantastisk litteratur i alla fall. Läs hennes rec om Roxbergs Antiloper. Och sedan läs Antiloper också för den delen.

Spectatia –litteraturisten. Bilder på söta valpar (el valp i det här fallet) är svåra att värja sig mot. Dessutom dämpar hon den anglofila längtan den här bloggaren när, med vackra bilder, resereportage och texter om sina resor. Samtidigt som hon spär på längtan ganska mycket. När helst man vill ta sig en tur till Cornwall är det bara att skutta in hos Spec och titta på lite bilder.

Hyllan - gör också sitt för att spä på ens wanderlust. Nyligen var hon i Dublin och har gjort en synnerligen bra och täckande guidetill Dublins bokhandlare. Nästa gång man åker dit är det bara att plocka fram sin lista och där med spara sig en hel del tid och möda. Vilken insats!

När vi ändå pratar bloggar som spär på reselusten samtidigt som de dämpar den så måste jag ju ta upp Böcker etc som bloggar från norra Itaien. Här har vi en tjej som faktiskt gjort det. Tagit sitt pick och pack, familj och allt och flyttat till Italien. Hon bloggar om italiensk litteratur, hur man får tag i svenska e-böcker utomlands och en och annan utflykt familjen tar sig för. VÄL värd ett besök.

Ja, det blev ju ganska internationellt det här. Det här är fem bloggar jag gillar men det finns som sagt massor, massor som jag läser så ofta jag kan också. Titta som sagt gärna i min länklista till höger. Där finns Calliope, Dark places, The Book Pond, Flickan och böckerna, Boktimmen, Fru e, Full bokhylla, Om böcker jag hunnit läsa, Marias bokliv, Hermia sayes, Bokstävlarna, Bokbabbel mfl mfl mfl bland bokbloggarna i alla fall.

Om att först gå sönder och sedan gå hel..

2011-10-10T10:33:00.001+02:00

Gå sönder, gå hel av Sofia Nordin

Jag måste rusa in i rummet bredvid för att krama om min man när jag läst ut den här. Vi har det bra, vi har varandra, och ett hem fullt av kärlek. Nordin lyckas verkligen med att plantera en fruktansvärd känsla av hopplöshet och förtvivlan i en. Det är så himla otäckt och förfärligt och ändå så himla bra.

Vartannat kapitel berättas ur Annas perspektiv och vartannat ur Lenas. Lena är tvillingsyster med Freja och läsaren förstår nästan direkt att Lena har stulit sin systers nyfödda barn. Hon flyr ut i skogen, först till familjens sommarstuga där ed kan hålla sig gömda ett kort tag och senare vidare, till Stockholm för att hålla sig gömda i mängden av folk. Där är det också lättare att komma över mat, fler affärer att stjäla från, men vintern nalkas och Lenas sinne blir allt mer förvirrat. Hon minns inte säkert vem hon själv är, hur hon fått barnet hon har i sina armar och som måste vara hennes.

Parallellt får vi följa Anna. Eller den kvinna som tar sig namnet Anna, ett lagom anonymt rejält och normalt namn. Anna planerar i detalj sitt liv, hur det ska bli så normalt och bra som bara möjligt är. På dejtingsajter söker hon efter den mest strömlinjeformade ordinära man hon kan hitta och konstruerar ihop ett liv som inte sticker ut på något sätt alls. Historierna vävs ihop och båda kvinnornas liv blir allt mer desperat och snart märker man att det inte kommer att hålla. De kämpar förtvivlat för att hålla ihop alla trådar, den människa de är, få livet att gå ihop. Ett enda misslyckande och allt kan vara förstört.

Och det gör så ont, det gör så ont för man märker hur Lena blir allt mer sinnesförvirrad, säkert både av näringsbrist och köld men också av psykisk sjukdom. Anna, är desperat på ett helt annat sätt, där är kampen för överlevnad så mycket mer inombords än Lenas dagliga kamp för att fysiskt överleva. Båda kämpar för att inte gå sönder, men Anna kanske mer för att just gå hel.

Jag har läst en del av Nordins ungdomsböcker men inte någon av hennes vuxenböcker. Även på barnbokssidan är hon bra på personporträtt och på att skildra känslor och relationer. Fy, fy, fy, vad illa berörd man blir. Familjetemat här är starkt, både då Lena och hennes tvillingsyster Freja hela tiden relateras till varandra, Lena och hennes/Frejas barn, och även Annas nya familj. Bilden av den perfekta familjen som vägen till sann lycka målas upp och blir omöjlig att uppnå.
Även om jag inte själv har några barn så blir jag enormt illa berörd. Alla har vi ju familjer att förhålla oss till och viljan att ”gå hel” är också lätt att relatera till. Jag kan bara föreställa mig vad obehagligt det här måste vara att läsa för någon med egna små barn att ta hand om. Nä, ruggigt värre, men herregud så bra.

Tack till Calliope för det här exet, hennes överväldigande recension för ett tag sedan tvingade mig mer eller mindre att läsa den här boken och det är jag glad över även om jag inte direkt kan påstå att jag är pigg och glad när jag läst ut sista sidan. Nu behöver jag något enkelt, glatt och lättsmält för att ta bort den otäcka känslan i magen.

Vem gömmer sig i hemligheternas kammare?

2011-10-08T16:33:00.001+02:00

Hörrni, ni glömmer väl inte bort Harry Potter-månaden oktober? Igår började jag titta på Hemligheternas kammare men somnade som vanligt på fredagar i soffan.
Gör därmed nytt försök ikväll. Jag tycker ju att potterfilmerna bara blir bättre och bättre. Första filmen är en klassisk mattinefilm, äventyr för barn. Tvåan verkar ha lite mer budget, mer av en storfilm och sedan blir det bara bättre som sagt. Plocka fram popcornen o fira filmkväll du också!

- Posted using BlogPress from my iPad

Festlig fredag!

2011-10-07T11:24:00.004+02:00

Ja, idag om någon dag är väl festlig fredag! När årets nobelpris i litteratur tillfaller vår egna skald Thomas Tranströmer! Snacka om att ropa, ”Äntligen!” Jag var nog inte ensam om att fälla en tår igår framför datorn när Akademien meddelade sitt beslut. All anledning att fira alltså! Dessutom har ju fredspriset annonserats i dag till tre afrikanska kvinnorättskämpar om jag förstått det hela rätt. I skrivande stund var det för 2 minuter sedan så ska strax surfa in och ta reda på lite mer. Men låter som en god anledning att fira, det också!

Nästa vecka har jag ett stort projekt på jobbet om skräck i litteraturen så det kommer nog att bli lite arbete i helgen. Bara med att läsa på och förbereda lite så blir vädret flott tänker jag göra det utomhus. Med tanke på Ofelias framfart känns det mer troligt att det blir med en katt i knäet i soffan istället dock. Verkligen inte fy skam det heller…

I övrigt har jag inte planerat in så mycket den här helgen. Lite läsning, lite trädgårdsarbete och framför allt kanske vi ska ta och sätta oss och faktiskt titta igenom lite foton från bröllopet så vi kan få iväg några tackkort innan jul… Kanske kan slå ihop med julkort i och för sig… Gäller att tänka på miljön.. Så himla mycket partaj blir det däremot inte den här helgen. Skönt med lite lugn och lästid också när höstmörkret sänker sig.. Med mig i soffan har jag förutom Tranströmer även lite ungdomsböcker som sällskap. Har ju kommit en del nytt man skulle behöva läsa in sig på. Bl a Ester Roxbergs Antiloper som jag är nyfiken på.

Dessutom har jag en hög med kokböcker jag kommer att skriva om här så småningom. Snart testat mig igenom en ansenlig mängd av dem. Det är allt från mingelmat till festliga menyer och snabbt till vardags. Nu när jag tänker efter får det nog blir något festligt till middag ikväll också tror jag. Är ju som sagt ALL anledning att fira, även idag!

Vad hittar ni på i helgen och vad har ni på nattduksbordet för lektyr?

Tranströmer!

2011-10-06T13:40:00.003+02:00

Ok, jag erkänner, jag hade kapitalt fel, ingen ryss, ingen asiat, men väl en poet! Och plötsligt känns det helt logiskt. Det var väldigt länge sedan det blev en poet, kanske för att när det blev så låg Tranströmer så bra till? Eller varför spekulera egentligen, det är välförtjänt och det är ju otroligt roligt att få visa välden att det finns mer än Camila Läckberg här.

Jag inser att jag faktiskt läst mer av Tranströmer än jag trodde. Letar runt efter samlingar, läser dikter på nätet och känner igen en hel del. Eller i alla fall mer än jag först trodde. Det jag har läst visar på en poet som jag tror att många kan ta till sig, även som nybörjare.

Jag plockar i alla fall med en samling hem, känns helt rätt att läsa idag på bussen. Roligt att det är någon vi faktiskt har här, på skolbiblioteket, t o m.

Romanska bågar

"Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
'Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.'
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt."

En dikt som även Hermia delar med sig av idag. Hos henne hittar ni för övrigt fler dikter att vila i.

Bob Dylan får årets nobelpris i litteratur

2011-10-06T10:00:00.001+02:00

Ja, idag smäller det alltså. Nobelpriset i Litteratur kommer att tillkännages av akademien och jag lär inte vara ensam om att sitta bänkad vid datorn klockan 13 med fjärilar i magen. Överallt spekuleras det.

Bia på Pocket shop gissar på Assia Djebar och med tanke på den spöklika korrekthet hon tidigare visat på är det kanske där man ska satsa pengarna. Hon borde fundera fundera på en karriär som litteraturens metalldetektor eller vattenletare! Helt otroligt vilken intuition.

Även Lyrans noblesser hoppas på Djebar, men tycks inte hysa stora förhoppningar. Som alternativ håller hon även Nawal El-Saadawi högt.

Om man ska tro på Ladbrokes eller Unibets listor så har Bob Dylan seglat upp som nummer 1 på Ladbrokes lista men han finns inte ens med på Unibets. När någon kommer så där från ingenstans KAN det ju betyda att någon har läckt men det kan också vara bara ett rykte som börjat gå och eskalerat över en natt. Inte för att jag önskar det särskilt hett alls faktiskt, finns många jag hellre skulle se, men det brukar inte riktigt gå ihop det där. Vem som får det och vem jag vill ska få det. Utom när det gällde Doris Lessing förstås. Pinter tyckte jag också mycket om. Om det ska bli en musiker hoppas jag egentligen hellre på Leonard Cohen, men tycker lite att vi ju faktiskt har Polarpriset också, va...

Marias bokliv hoppas på att Tomas Tranströmmer och Eeva Kiilpi får dela på årets pris. Om jag fick önska så ligger Murakami förstås varmt om mitt hjärta, men egentligen tror jag inte på det på många år än.

Om man bortser från Dylan så tror jag egentligen på en kvinna i år, i motsatts till många anda. Jag tror heller inte på någon anglosaxisk författare, egentligen inte en europeisk heller i år. En afrikan eller en ryss kanske?

Hur som helst är det nu tre timmar kvar och jag har fjärilar i magen som den sanna boknörd jag är.

Artigt tävlande

2011-10-05T13:46:00.004+02:00

Psst.. har ni sett att Stringhyllan har en liten tävling inne hos sig? Man kan vinna Amor Towles Artighetsreglerna som kommit på svenska nu i höst. Jazz, NY och 30-tal, what´s not to like liksom!? Surfa in och var med ni också. Vill ni inte tävla kan ni gott surfa in där en då. Om inte annat för att det är så kul att försöka se vad de är för böcker hon har stående i sin stringhylla egentligen.

Prisjägare, munkar och exploderande bilar

2011-10-05T10:42:00.000+02:00

Oiii! Via What You Readin får jag veta att mina favoriter bland Guilty Pleasure ska bli film med Katherine Heigl! Heigl kan jag mycket väl se framför mig som den munkknapprande Stephanie Plum även om jag nog tycker hon kanske är aningens för snygg, smal, söt osv.. Stephanie Plum är ju lite rultig, flåsar när hon springer och knaprar munkar till frukost, om än inte i samma omfattning som partnern och ex-glädjeflickan Lula. Lula ser dock ut att vara ypperligt rollbesatt.

Värst bland skådisvalen är nog ändå Debbie Reynolds som mormor Mazur. Kom igen. Mormor Mazur är krokryggig, hör och ser dåligt och är inte klämkäck som Debbie Reynolds någonstans. Pilsk och finurlig däremot, trots risk för spruckna höftleder.

Böckerna är skrivna av Janet Evanovich och det har väl kommit ca 17 böcker vid det här laget. Lite svårt att beräkna för det har kommit ett antal böcker utanför serien i en annan serie med mer övernaturliga inslag, dock med samma Stephanie Plum. De är One for the moneyinte alls lika kul så hoppa dem och stanna kvar i nummer-serien. One for the money heter filmen och det är också titeln på första boken, Lovligt byte på svenska.

Huset vid havets slut av Elly Griffiths

2011-10-04T09:34:00.000+02:00

Vi börjar bli bra vänner nu, Ruth Galloway och jag. Det här är tredje boken om arkeologen och vet ni, i januari kommer det ytterligare en ny bok!! Vilken pepp!! Jag vill verkligen veta hur det går för Ruth, Nelson, fantastiske druiden Cathbad och alla de andra. Nu har Ruth fått en dotter, Kate, och redan börjat jobba igen. Att få allt att gå ihop, barnpassning, jobb, fördömande föräldrar osv är verkligen inte lätt. Det är heller inte så enkelt att hålla historien om Kates pappa hemlig. Nelson visar gång på gång prov på hur mycket han bryr sig om Ruths dotter och Ruth är hela tiden rädd att någon ska börja misstänka.

Jag måste säga att hela historien om Ruth, Kate, Nelson, hans fru och familj och kollegornas privatliv är faktiskt det som tar överhanden i den här boken. Visst finns där en mordgåta, några lik med koppling till andra världskriget som dyker upp när en del av kusten börjar erodera, men den är verkligen sekundär. Egentligen kanske lite för sekundär men som vanligt vävs privatliv och arbete ihop på ett sett som gör att det är svårt att separera. Den historien blir spännande och jag räknar för en gångs skull inte ut hur det hänger ihop men det är också för att det inte skrivs tillräckligt mycket om fallet, tycker jag. Den absoluta koncentrationen är på Ruths relationer till anda människor. Jag tycker nog att det är liiite av en dipp i kvalitet på historien i den här boken, men det gör inget. Miljöerna och stämningen är där och jag längtar såååå efter ”A Room Full of Bones” som nästa del kommer att heta.

Fler som förälskat sig i Dr Galloway är bla Fiktiviteter, Helena på Dark Places och Boktokig.

Saltängarnas Indiana Jones

2011-10-03T11:30:00.013+02:00

Janusstenen av Elly Griffith

Ruth Galloway, du är min nya bästa vän. Jag trivs så enormt i ditt ombonade buffliga enstöriga sällskap så jag hoppas vi får spendera många timmar till tillsammans. Jag vet egentligen inte vad det är som gör att man tilltalas så av henne. Hon bor ensam i ett hus vid de ödsliga saltängarna och håller sig gärna på sin kant även om hon visst tycker om att umgås med människor ibland. Hon väljer vilka hon gillar och tycker inte om alla villkorslöst. Och trivs bra i sitt eget och kattens sällskap.

Åter igen dras Ruth in i en mordgåta då man vid ett husbygge hittar ben från ett barn under en av dörrposterna i det gamla huset man bygger om. Återigen blir det ganska otäckt vid en del tillfällen och återigen är där lite scener som jag som kattvän tycker är lagom otäcka. Dessutom får vi veta att Ruth Galloway är gravid och historierna om barnamord blir plötsligt ännu mer verkliga för Ruth.

Flera karaktärer från förra boken är med. Harry Nelson och hans familj, Shona, arkeologkollegorna och Cathbad (som jag gillar mer och mer) som blir allt bättre vän med Ruth.
Även om jag räknar ut hur det ligger till ganska snabbt så kan jag inte värja mig mot Ruth, saltängarna och hela den fuktigt kalla stämningen i de här böckerna. En invändning har jag dock, som inte rör handlingen. När jag började läsa den här boken var jag tvungen att kolla om det var samma översättare som första boken och till min förvåning så är det tydligen det. Jag minns inte vad jag tänkte om språket när jag läste ”Flickan under jorden” men när jag nu började på Janusstenen så är det förfäligt illa formulerat. Kanske så i originalet också? Några kapitel in så släpper det, det flyter på mer naturligt och är inte så uppstyltat. Inledningen var dock tillräckligt för att jag skulle lägga undan boken en första gång. Det här är alltså andra gången jag gav mig på den.

Jag har dock redan hunnit läsa ut nästa del och reagerade inte alls på samma sätt. Kanske är det jag som vant mig? Kanske var översättaren stressad för en deadline eller originalet också uppstyltat? Hur som helst är jag glad att jag fortsatte läsa och längtar, längtar efter nästa del om Saltängarna. Imorgon skriver jag om den tredje delen, "Huset vid havets slut".

Vegetariska världsdagen o nationella HP-månaden

2011-10-01T13:35:00.002+02:00

Idag är det 1 oktober o hösten är officiellt här. Dessutom är idag stora vegetariska världsdagen, i alla fall enligt föreningen Djurens rätt. Jag har aldrig hört talas om dagen tidigare, men alla ursäkter för att fira fungerar hos bokomaten så jag plockar fram nya kokböckerna o tänker prova något nytt recept. Förslagsvis kan man även fira med tårta o kanske genom att bjuda någon man känner på något gott? Hemma tänker jag låta lillkillekatten få smaka på den hett eftertraktade broccolin som jag brukar hålla för mig själv, o fiskarna ska få sig några gröna ärtor till livs.

Att det är oktober betyder också en annan sak. Jag brukar alltid gripas av ett sug efter Harry Potter så där framåt hösten och när Halloween närmar sig åker soundtracket på pumporna fram. Det är inte ett år sedan jag så alla filmer na senaste och påbörjade omläsning av böckerna, men suget är där igen och därför bestämmer jag helt sonika att oktober från och med nu utgör nationella Harry Potter-månaden. Jag tänker se om filmerna ännu en gång och sucka över att det nu liksom är lite slut. Även om Pottermore kanske blir roligt så blir det ju inga fler böcker eller filmer nu. Så då får man se om. Ikväll blir det således "Den vises sten" hemma hos Bokomaten. Häng på!

Festlig Fredag

2011-09-30T07:54:00.003+02:00

Goood morgon! Äntligen fredag, eller vad? Fatta att det är en vecka sedan bokmässan! Då blev det ingen Festlig Fredag här då jag var alldeles för upptagen, men idag festar jag till det lite extra med hologramlack på naglarna och lite choklad till kaffet. I ärlighetens namn behöver jag nog en ordentligt lugn helg för att ta igen mig på efter de senaste två veckorna. Dessutom har man ju alldeles för mycket böcker att läsa hemma nu så en läshelg skulle vara välförtjänt. Riktigt så lugnt blir det nog inte dock, vi har lite för mycket inplanerat, men bara lugna saker och utomhus så ska nog ta igen mig lite ändå. Har ni HÖRT att det ska bli över 20 grader i större delen av landet? MIG kommer ni inte hitta inomhus i alla fall. Blir det någon lässtund så ska jag försöka placera den i trädgården med en stor tékopp och några småkakor bredvid. Men först dagens första möte!

Vad hittar ni på?

Pojkarna av Jessica Schiefauer

2011-09-29T10:31:00.004+02:00

Jag vet inte vad jag hade väntat mig när jag började läsa den här boken egentligen. Definitivt inte detta i alla fall. Jag läste och tyckte mycket om Schiefauers förra bok, ”Om du var jag”, som handlade om två flickor i en mindre stad och om at leva dubbelliv. På det viset likar ändå de båda böckerna varandra även om den var mångt mycket mer realistisk än den här som är starkt fantasibetonad.

Tre 14-åriga flickor, Momo, Bella och Kim går i skolan ihop och gör faktiskt det mesta ihop. I skolan får de utstå mycket i form av äckliga kommentarer, blickar och tafsande från pojkarna som tycker om att reta dem och som med sin självklara auktoritet har makten i skolan. De är inte populära, de gör sig inte till och leker hellre fortfarande med varandra än ställer sig in hos killarna i skolan som de andra flickorna.

Bella har ett växhus där de brukar träffas och ha maskerade och fester tillsammans, bara de tre. Bella skickar efter plantor från hela världen och med en av försändelserna kommer ett mystiskt frö, en mosig klump med en liten grodd som sticker ut. Bella planterar och snart tår en ståtlig planta som inte liknar något annat i växthuset. Flickorna ställer till fest och bestämmer sig för att dricka en magisk dryck med lite av nektarn från blomman. Och här tar boken sin märkliga vändning.

Flickorna förvandlas till pojkar under natten, men när de vaknar på morgonen befinner de sig åter igen i de flickkroppar de lärt sig att ogilla. Om nätterna förvandlas de, går på stan utan att behöva skyla sig och pratar med andra pojkar utan att se någon agenda i deras ögon. Framför allt Kim älskar livet som pojke och slits mellan sina båda identiteter. Den utsatta flickan Kim och en allt mer kaxiga pojken.

Inte är det fantasy, ej heller äventyr, bara verklighet med en märklig twist. Jag tänker på Sonya Hartnett och även på Per Nilsson i vissa scener och det är ju gott betyg. För många av mina elever, i alla fall, är det här definitivt för svårt men det är skönt att det finns ungdomsböcker som kräver lite av sin läsare också. Jag tror man med stor fördel kan läsa i grupp och diskutera efteråt. Om inte annat så om hur pojkarna i boken framställs och om könsroller och värderingar. Jag skulle inte säga att det här är en regelrätt ungdomsbok, snarare något mitt emellan vuxen och ungdom (unga vuxna?) och många kan nog uppskatta det här trots den märkliga handlingen. Det är svårt att komma under skalet på Kim och förstå honom/henne men efter ett tag inser man också att hon har rätt svårt att förstå sig själv. Skalet hon bär på rymmer något helt annat än det ser ut att göra och det gör att hon blir mer och mer tom.

Visst är det intressant att läsa, men det är också mycket som utelämnas. Jag läser mer för att jag fascineras än för att jag bryr mig om tjejerna. Att det är något helt eget står dock klart och jag hoppas verkligen att Pojkarna får den uppmärksamhet den förtjänar. För även om jag är osäker på vad Schiefauer egentligen har skrivit så tror jag som sagt att det är en bra bok att diskutera tillsammans.

Bokbloggarnas litteraturpris 2011

2011-09-28T15:10:00.004+02:00

Så var det dags för priset alla talar om igen! Nej, nej, inte nobelpriset. Jag pratar naturligtvis om Bokbloggarnas litteraturpris! Breakfast Book Club tog det synnerligen prima initiativet till detta pris föra hösten och i år är det dags igen. man kan nominera hur många titlar som helst men boken måste vara utgiven under 2011. Klurigt och helt otroligt svårt då det har kommit massor med bra böcker i år.

De 10 mest nominerade titlarna går vidare till final där de 47 bloggar som var med och nominerade förra året röstar fram sin favorit. Vinnaren presenteras i slutet av januari.

Nominerar gör man genom att skicka ett mail till brkfstbookclub@gmail.com, berätta vilken/vilka titlar man vill nominera och vilken bokblogg man representerar. Jag tänker vara med, men jag kan definitivt inte bestämma mig för vad jag nominera. Vilken är din favorit i år?

Sapfos tvillingar av Vendela Fredricsson

2011-09-28T09:11:00.001+02:00

Laticia pluggar medicin och på vägen till en föreläsning träffar hon på Silas som är litteraturvetare . De inleder ett förhållande som blir till beroende och som leder till utanförskap och isolering i viss mån, från den övriga världen. Silas visar sig dock vara dödligt sjuk. Det är något fel på hans lungor som gör att han inte kan få tillräckligt med luft alltid. Silas får inget veta, men Latitia förstår. Parallellt med detta läser hon om de siamesiska tvillingarna Eng och Chang som blev separerade med ett snitt och sedan gifte sig med två systrar. Hon börjar fundera fram en lösning på hur hon ska rädda sin älskade undan döden. Syskontemat och kärleken mellan blodsband är också centralt i den här boken då även Laticias bror förekommer på ett hörn och en dotter som vi förstår att Laticia förlorat. Brodern befinner sig i krig och skriver hem om hur han rädd han är, rädd för döden och hur de skjuter och jagar honom. Hon vill så gärna rädda honom också och det kanske är det som driver henne till sådana ytterligheter längre fram. Känslan av att skapa ordning, kunna ta hand om någon.

Det är en mycket poetisk bok det här, ändå är det relativt enkelt att följa med i vad det är som egentligen händer. Jag är dock inte alls helt övertygad om att jag är stormförtjust. Till en början tyckte jag det var intressant det jag läste, men nu är det någon vecka sedan jag läste ut den och nu är jag inte lika säker på vad jag tycker längre. Jag ser inte riktigt känslorna mellan Silas och Laticia, faktiskt. Det känns inte trovärdigt. Med det sagt tycker jag ändå att det är intressant att läsa och Fredricsson har ett väldigt modernt och ovanligt språk som är ett nöje att läsa. Jag gillar att hon blandar högtravande poetiska formuleringar med helt vardagligt liv. Jag har aldrig läst något av Fredricsson tidigare så hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig och är alltså lite blandad i vad jag tycker. Språket är dock helt klart hennes största tillgång. Någon mer som läst eller läst något annat av Vendela Fredricsson? Hon har tidigare kommit ut med romanerna ”Landar” och ”Diktafon”.

Visst är det ett snyggt omslag förresten! Älskar fjädrar!!

Recex från Modernista.

Grand mal av Linda Boström Knausgård

2011-09-27T09:48:00.000+02:00

Hon måste vara medveten om det, Linda. Att hennes efternamn kommer att göra att folk tittar en gång till på den här boken. Dessutom tror jag att en hel del tänker på den bild man redan har av ”Karl Ove Knausgårds fru” från Min Kamp-böckerna och funderar på vem personen är som skrivit de här böckerna. Säker med nyfikenhet. Självklart tänker jag likadant. Lite nyfiket, undrar hur HON är som författare. Och tur då att det faktiskt är väldigt originellt, intressant och både vad an hade väntat sig och inte alls.

Detta är en samling med texter. Några lite längre men de flesta korta. Titeln är också hämtad från en av texterna och handlar om ett par som just fått en dotter och hur namngivningsceremonin ska gå till. På bara några sidor får man en inblick i ett förhållande som kanske inte var helt på banan när det startade och som kanske inte heller helt hittat in i sin form. Kanske aldrig kommer att göra det.

Det är egentligen inte en novellsamling det här, för fristående noveller med tydlig början och slut kan jag inte påstå att det är. Snarare är det ögonblicksbilder, klipp, scener ur livet ochfantasier som spelas upp. Hon har en egen röst och även om inte allt är särskilt spännande är det något annat som ändå gör det intressant att läsa det här.

Det är klart att det är orättvist att jämföra två så olika författare men jag kan inte låta bli. Och jag tycker faktiskt det är mer behagligt att läsa Fru Knausgård än hennes make. Det här tilltalar mig verkligen, fast absolut inte alla texter. Många av dem är otäcka, skrämmande, obehagliga och rent ut sagt omotiverat äckliga. Jag förstår inte riktigt fascinationen många författare idag verkar känna för våld.

De flest av de här texterna går dock rätt in. Det är små, små klipp som berättar helt olika historier. En del nästan tråkigt vardagliga, andra mer lika drömmar. Själv tycker jag bäst om de förra. I de enkla observationerna och besrkivningarna av tankar, då tycker jag Linda Boström Knausgård är som bäst.

What a mess!

2011-09-26T16:26:00.000+02:00

Här har det inte uppdaterats på flera dagar, dels på grund av mässan, dels på grund av att Bokomaten varit fullt upptagen även med annat. ANDRA verkar dock ha använt sina bloggar nästan som twitter under mässhelgen och jag passar här på att be om ursäkt för att jag inte kommer att kunna ta igen den överväldigande feed med inlägg som överrumplar en totalt nä man går inte och tittar. Jag har förstått att det varit ett härligt häng och minglande i bokbloggarmaffian medan jag själv inte delade ut ett enda visitkort. Jag missade helgens mingel och träffar eftersom jag fick avbryta min mässa ganska tidigt och åka hem till andra plikter. De montrar jag gick och nosade i för at förhoppningsvis träffa på folk.. ja där var minsann tomt på just de folk jag ville nosa på. Så, för min del har det här nog varit den mest osociala mässan på åratal, men för de flesta andra verkar det ha varit mingel i kubik. Så olika kan det gå. Det innebär inte att jag kom hem tomhänt, det vill jag lova. Titta bara här vilka påsar och säckar det blev.

En riktigt stor hög med veggokokböcker, ett medlemskap i Djurens rätt, lite deckare, tidskrifter och ett förträffligt besök i English Bookshops monter och där ungefär protesterade axlarna igen och sa att det fick vara slutshoppat.

Som synes på bilden blev det lite Findusrelaterat på barnsidan. Har inga barn, men väl en Findus och även en väggkalender som knappt syns på bilden fick följa med. Ovanligt få monterprogram och författarföreläsningar blev det också från min sida, överhuvudtaget en väldigt annorlunda mässa.

Vad blev det istället då? Jo, disputationsfirande av vän, kräftor (dock kronärtskockor för min del) och lite jobb, men det säger jag bara, det var sista gången jag säger nej till mässan för att folk råkar planera in sina firanden just den helgen. Blev ganska hattigt och stressigt faktiskt. 2012 tänker jag dessutom satsa på 4-dagars seminariekort då jag just upptäckt att jag har TVÅ släktingar som jobbar med mässan, bl a med kommunikation och PR. Och vad har man släktingar till om inte för att utnyttja?:)

All tomorrows partys?

2011-09-21T10:38:00.002+02:00

Överallt laddas det något helt otroligt inför mässan i år. Det verkar vara rekordmånga som ska dit och det görs Excel-ark, kalendrar, fixas i appar, på nätet, twittras och packas och funderas kring skor och frisyrer. Jag som knappt har planerat något alls och inte kommer att kunna stanna hela helgen som planerat känner mig nästan helt matt, redan. Eftersom det blir ett lite kortare besök för mig i år så tänkte jag mest ta det hela som det kommer. Med det menar jag naturligtvis att jag bara planerat vilka montrar jag MÅSTE besöka, något miniseminarie/monterprogram och vad jag ska håla utkik efter. Plånboken protesterar en del, men jag får leva på kredit till nästa vecka i värsta fall. Jag brukar alltid säga innan mässan att ”man köper inte så himla mycket böcker utan tittar mest runt och lyssnar på spännande föredrag” men i ärlighetens namn har jag alltid ont i axlar och armar när jag kommer ut från mässområdet...

Ni som HAR planerat en massa måsten, författarsigneringar, seminarier, monterprogram som ni bara inte får missa, har ni något att dela med er av som man missat? Jag vet att det är stort bloggmingel på lördagen, som jag tyvärr missar, men är det något annat kul som jag missat i programmet? Herta Muller dansar tango? Björn Ranelid håller en tyst minut? Cornelia Funke gör apfelstrudel på kock-scenen? Vad är era favoriter och måste-punker på mässan i år?

Reckless av Cornelia Funke

2011-09-20T09:07:00.003+02:00

Funke är en av de författare jag ser fram emot ska komma till mässan. Framförallt för att hon skrivit den fantastiska fantasytrilogin för barn, Bläckhjärta. Förutom den har hon även skrivit boken Tjuvarnas herre, som liksom Bläckhjärta (första boken) blivit film. Funke har skrivit mycket annat också, men det är i fantasy-genren jag tycker hon är som bäst och förra året kom en ny fantasyhistoria på Svenska, Reckless. Den fick ungdomsklassning även fast hennes tidigare fått mellanåldersklassning och jag antar att det beror på att huvudpersonerna är lite äldre i den här boken. Språket och intrigen tycker jag nog ändå passar lite yngre läsare bra. Även om det är ganska våldsamt emellanåt.

Jacob Reckless växer upp med en frånvarande far, en mamma som ständigt är ledsen och en lillebror som till väldigt stor del förlitar sig på Jacob. När Jacob är tolv går han in på pappans kontor som i princip står orört och letar runt efter någon ledtråd till var han kan vara. Genom en slump uptäcker han en väg in i en annan värld genom spegeln som hänger på väggen. På andra sidan spegeln väntar faror men också äventyr och ett liv där Jacob får chansen att vara någon helt annan än den struliga kille han är på väg att bli i denna värld. På andra sidan spegeln är sagan verklighet, där finns häxor, goyler, pepparkakshus och törnrosas slott.

Därefter gör vi ett hopp på tolv år in i framtiden. Jacob befinner sig nästan uteslutande helt i spegelvärlden och hans lillebror Will hör sällan av honom. Deras mamma är död sedan några år tillbaka och de har bara varandra. Av misstag får Will se hur Jabob är på väg in i spegeln och följer med in i den andra världen. En värld som nu befinner sig i krig. Will blir skadad av en av Kungens stenkrigare. Alla som rörs av en av stenansiktenas klingor förvandlas så småningom även de till sten och de kan båda se att stenen börjat sprida sig över Wills arm. Tiden är knapp och Jacob inser än en gång att han måste ta ansvar för sin lillebror. Men nu är det inte längre på småbarnsnivå, nu är det allvar.

Det är mycket mer saga än fantasy det här egentligen. Funke flörtar hej vilt med både klassiska sagor och barnböcker. Jag tänker både på Alice i spegellandet, Narniaserien (där det är en garderob och inte en spegel som utgör porten till den andra världen) och alla de klassiska sagorna av bröderna Grimm. Jag tycker nog att det är aningens barnsligt för att vara en regelrätt ungdomsbok även om många tonåringar nog är mer barn än de skulle vilja erkänna. Det känns som att läsa en väldigt lång saga och jag tror verkligen att yngre skulle uppskatta det här ändå. Många små barn läser ju både Ronja rövardotter och Bröderna Lejonhjärta liksom. Jag tror mina 11-12åringar skulle gilla det här. Lika bra som Bläckhjärta är det dock inte. Den tycker jag verkligen att man kan läsa även som vuxen. Jag gillar dock att sagan får ta plats i dag också. Det är för lite äventyr i litteraturen, framför allt för barn och unga. Där håller ändå Funke fanan högt och jag tycker hon ska försätta att skriva inom den här genren.

Du hasar av trygghet av Elin Grelsson

2011-09-19T11:31:00.004+02:00

Ja, vad ska jag säga. Det här går rätt in i mig och jag hoppas vi får läsa mycket mer av Grelsson i framtiden. Det här är hennes debut som författare men hon har synts flitigt som kribent och krönikör i bl a GP och ETC.

Till en början sitter jag fascinerat och reflekterar över att hon träffar så mitt i prick. Det skulle kunna vara mig det handlar om, eller vem som helst. Men sedan tar berättelsen en annan vändning.

Sara är en tjej i 30-årsåldern, kanske något yngre, som hoppar mellan vikariat och kämpar för att hålla ihop livet. Just nu har hon ett lite längre vikariat på ett kontor och hon gör verkligen sitt bästa för att framstå som den där klämkäcka, glada tjejen som alltid ställer upp, trots att värken i huvudet är ständigt återkommande och sömnbrist sätter sina spår på hennes humör. Jag hör orden hon säger som ekon av mina egna där vid kaffeautomaten i fikarummet. Hon är alltid trött och vissa dagar är huvudvärken så stark att hon knappt kan se ordentligt. Långt innan hon själv förstår det funderar jag på om det är hjärnspöken eller helt enkelt migrän hon har. Symptomen är slående.. Illamående, ögonflimmer, yrsel.

Sara är inte särskilt lycklig med sitt liv. Det var inte så här hon tänkte det. Parmiddagar med presenter, dålig lön och en relation hon i ärlighetens namn inte trivs i. Hon har heller inte direkt några vänner att tala om, bara en väninna som haft mer tur än Sara i yrkeslivet, med sin examen från Handels och sitt välbetalda jobb. Sara slår mig som en väldigt ensam person.

Hur det blivit så kan man ana genom de avsnitt i boken som handlar om Sara som barn. Handlingen hoppar nämligen lite mellan nutid och dåtid. Då, på det tidiga 90-talet, då Beverly Hills gick på TV och man lyssnade på ”Råcksett”. Även då hade Sara svårt att passa in. Sist vald på gympan och sist att snappa upp trender. När de andra lyssnade på ”The Look” trallade Sara på Lili&Sussie och tittade på eftermiddagsserier på TV.

Osäkerheten sitter som berget fast i Sara. Den är lika stark 20 år senare som när Sara var barn. Relationen går det också utför med och Saras liv börjar spinna alltför snabbt och bli allt mer ohållbart. Hon är ute och festar på vardagkvällarna för att inte släppa fram ångesten och hon är allt mer borta från jobbet pga sömnbrist, illamående och huvudvärk.

Jag känner så oerhört igen både mig själv och så väldigt många andra i den här boken även om handlingen i sig kanske inte är den samma. Det är vardagligt och ändå så BRA!

Det är så oerhört träffsäkert och man vill bara att Sara ska börja ta hand om sig själv lite grand, våga lita på att det finns folk som skulle tycka om henne även om hon släppte ner garden lite. Det är inte feel-good-litteratur det här, men man lämnas ändå med en smula hopp om att Sara tar tag i sitt liv. Det kanske inte blir perfekt, men kan i alla fall bli bättre.

Boken är ett recex från Modernista.

Förkyld Fredag

2011-09-16T11:12:00.003+02:00

Jag tycker vi återanvände förra veckans rubrik och kör en förkyld fredag till. Eller en dundrande förkyld fredag till och med kanske. Snörvlar och nyser på jobbet som bara den idag. Detta trots att jag försökte fördriva den med rackarns gott sällskap igår då var några bloggare som träffades hemma hos Full bokhylla och spelade ”Penguin Book Chase”. Hur det gick för superlaget Little Women kanske vi inte behöver gå in på men roligt hade vi i alla fall! Jag hade verkligen jättekul! Det är tusen gånger roligare att spela med folk som skrattar åt samma nördiga skämt.=) Och fasen vad trevliga vi är allihop.=)

Sömnbristen jag lider av idag däremot kanske kan ha spelat in på min förvridna snornos. Det blir till att inte göra någonting alls i helgen tror jag bestämt. Även om man som vanligt har tusen saker man BORDE göra. Eller skulle vilja. Kanske smiter jag ändå iväg på kammarkonsert imorgon och tar en vända i trädgården, men annars är det nog sängläge utan ansträngningar som gäller. Eventuellt tillsammans med Sofia Nordin eller Torbjörn Flykt. Vem spenderar ni helgen med?

Och förresten, ni glömmer väl inte bort bokmässebonanzan idag? Linda O på Enligt O arrangerar!

Unga kvinnor i New England

2011-09-15T13:45:00.000+02:00

Att jag inte skulle tycka om New England var jag inte det minsta orolig över. Fast det var sommar och inte höst när vi körde runt och alltså inte fick se så mycket av de berömda höstfärger som området är så känt för så var det slående vackert på många ställen. Av en slump fick jag dessutom veta att Concord som inte låg så långt från Boston är en av de mest litterära småstäder man kan tänka sig och Louisa May Alcotts hemort. Jag som älskat Unga Kvinnor fram och tillbaka och upp och ner var helt enkelt tvungen att åka dit.

Jodå, hennes hem är nu förvandlat till museum och ser mer eller mindre ut precis som det gjorde på hennes tid. Väggmålningarna hennes syster gjorde, skrivbordet hos satt vid, ja, allt fanns kvar. Så himla roligt att se och det ser verkligen precis ut som i filmatiseringen från -94 med Winona Ryder. Deras scenograf gjorde nämligen sitt bästa för att återskapa huset och var ofta där och fotograferade och gjorde skisser.

I samma lille by levde och dog även Ralph Waldo Emerson och Henry David Thoreau. Alla ligger de begravda på den lilla kyrkogården Sleepy Hollow. Nej, det är inte den kyrkogård Ichabod Crane hemsöker, fast den ligger inte så långt därifrån nära Hudsonfloden i New York State.

Henry David Thoreaus grav

Ralph Waldo Emersons grav

Allt var inte lika roligt i New England dock. Salem var lite ev en besvikelse även om vi såg en rolig skylt som talade om att the Wiches cup snart skulle gå av stapeln. Cape Cod däremot rekommenderar jag till alla. Enormt fina stränder och andra platser. Providence var lite småtråkigt och ingenting om H P Lovecraft kunde vi hitta utom en gammal promenad på nätet som man nu kunde använda sig av själv om man ville ut och gå.