tisdag 3 oktober 2017

The Summer house av Christobel Kent

The Summer HouseChristobel Kent är faktiskt en av mina favoritförfattare även om hon är relativt okänd. För några år sedan skrev hon deckarserien om Sandro Cellini, privatdeckare i Florens och det var naturligtvis så jag upptäckte henne. Jag läste aldrig de sista i den serien då jag förstod att kvaliteten dippade ganska rejält på slutet, men å andra sidan fick Kent sedan en smash hit med boken The crooked house som jämfördes med Gone girl och andra mörka thrillers i kölvattnet efter att Gillian Flynn blev så hajpad.
The summer house är en av hennes äldre romaner som utspelar sig i Italien men som framför allt handlar om en medelålders brittisk kvinna som separerar från sin man och flyttar till landsbygden i norra Italien för att börja om. Hon planerar att arbeta som frilansjournalist och fixa till sitt gamla hus själv. Dotterns har flyttat hemifrån sedan länge och pluggar på universitetet. De pratar sällan och träffas ännu mindre.
Det här skulle kunna bli en romantisk historia om att finna sig själv mot en vacker kuliss men eftersom det är Kent som är författare så förvandlas historien snart till en otäck mordhistoria. Kvinnan, Rose Fell, får knappt ihop ekonomin och umgås inte med någon i byn, Grosso. Av en slump träffar hon en annan expat, Richard Bourne, som bor inte långt ifrån henne, men betydligt flottare uppe i bergen. Det visar sig att han bor granne med en gammal filmstjärna, Elvira Vitale, som Rose har fått i uppdrag att intervjua. Men et blir inte så lätt. Parallellt med Rose historia så får vi följa Elvira, numera alkoholiserad och neddrogad men eventuellt inte på eget initiativ. Vi får också lära känna hennes svarta hemhjälp Ania, som befinner sig i Italien utan papper och tillstånd.
I början av boken hittas en ung kvinna mördad på stranden i stan och kort därefter försvinner även Ania. Elvira blir orolig men tystas av sin man som försöker förklara bort händelsen. Rose kommer allt närmare Richard samtidigt som hon försöker hantera de ovälkomna närmandena från en man i byn, Gennaro.
De romantiska inslagen finns där, men snärjs ihop med misstankar och ledtrådar. Vad är det som har hänt egentligen? Vem är kvinnan på stranden? Var är Ania? Blir Elvira långsamt förgiftad och i så fall, varför?
Jag gillar det här, det är långsamt, men krypande och spännande utan att bli för överdrivet. Dessutom gillar jag verkligen hur Kent lyfter fram spänningarna mellan olika grupper. Det är ”urinvånarna” i byn, de som alltid har bott där. Sedan är det den olagliga invandraren Ania och en del andra papperslösa som flimrar förbi i handlingen. De sätts i kontrast till Rose och Richard expat-Liv. Uppenbara invandrare men med en helt annan situation. Även Gennaro räknas som utböling då han kommer från en annan by, men är i alla fall italienare. Elvira och hennes man är en helt annan kategori. Hon är italienska, han är britt. Ingen av dem hör hemma där, speciellt som de tillhör en annan samhällsklass, men Elvira accepteras ändå som någon storts inföding, av respekt för... ja, vadå? Hennes filmkarriär? Hennes pengar? Hennes bakgrund? Alltihop? Kanske är det för att hon aldrig riktigt försöker passa in.
Kent spelar på olikheterna och hur vi behandlar folk beroende på bakgrund. Detta samtidigt som en otäck historia om hämnd och girighet pågår parallellt. Riktigt bra blir det, fast ändå lågmält. Den håller absolut fortfarande, trots att den kom ut för minst 12 år sedan i alla fall och jag är glad att jag har fler böcker av Kent liggande till när suget tränger sig på.

Inga kommentarer: