tisdag 12 september 2017

Dagbok för utvalda: Jennas första – Pernilla Gesén


Dagbok för utvalda. Jennas förstaÄr NPF-diagnoser det nya svarta i barnboksvärlden? Kanske är det för att jag går en kurs för jobbet just nu som gör att jag lägger märke till alla böcker jag läser med personer med någon form av diagnos. Kanske har det faktiskt börjat komma fler titlar. Oklart vilket, men vad som definitivt stämmer är i alla fall att det här är en rackarns bra bok som jag är så lycklig över att det släpptes en tvåa till i somras. Hoppas på att komma över den också så småningom. För så engagerande och bra det här är! Det är aldrig helt uttalat men efter ett tag förstår man att Jenna har fler problem än en frånvarande mamma och Vanessa-dum-i-huvudet som har valt ut henne till hackkyckling i skolan.
Tack och lov har hon några vänner i skolan som ställer upp i vått och torrt. De har varandra, inte bara för att de har det gemensamt att de alla är utanför utanför att de verkligen tycker om varandra. Svante är en tydlig tönt med en pappa han inte vet var han är men kär i en av inne-tjejerna, Ayla är supersmart, Ivonnes föräldrar är allt annat än pålitliga med både narkotika och andra problem och Jenna, hon tvingas ta hand om sin lillebror när mamman ständigt åker iväg för att finnas sig själv. Pappan är världssnäll och gör så gott han kan men det är svårt att hinna med två barn och heltidsjobb. Dessutom har Jenna ett temperament som heter duga och iland, när hon blir upprörd eller det bara blir för mycket för henne, så tappar hon kontrollen och kan inte hjälpa att hon klttrar på väggarna, pratar i ett och bara är ÖVERALLT. Och ändå är hon den som tar ansvar. Som gråter över matteböckerna när hon vet att hon borde ta hand om lillebror. Ett hårt liv för en 12-åring. Tur att hon och hennes kompisar har sitt Trash metal-band ”Odjuret” att lägga all kraft på. Och tur att Jenna har så mycket humor och energi som hon har ändå. Hela hennes dagbok är som en enda käftsmäll på samhället men den dryyyper av humor. När Jenna går till skolsyster med näsblod så skrattar jag så att jag gråter på bussen. Ska inte avslöja varför… Gesén målar en så himla tydlig bild av Jennas vardag.
Det är faktiskt toppenbra det här och definitivt en bok jag vill sätta i hnderna på varenda 12-åring som någonsin känt sig lite fel. Eller inte.

Inga kommentarer: