torsdag 31 augusti 2017

Pluto är ingen planet av Annelie Drewsen

Bildresultat för pluto är ingen planetHär har vi en sprillans ny bok som är klassad som Hcf men jag tycker nog att den lika gärna skulle kunna läsas av elever på mellanstadiet.

Den handlar om Edwin som i hemlighet tror att han är döpt efter Edwin Hubble då rymden är hans stora intresse. Att Edwins hund är det samma är dock inte så hemligt då han fick efternamnet. Om man kan döpa ett teleskop till Hubble så kan man väl döpa en hund till det tänker Edwin.

Edwin är ganska utanför i skolan. Han brukar ställa sig för sig själv vid ett träd på skolgården med ryggen mot skolan och det har hänt mer än en gång att han glömt tiden och missat att det ringt in. Han känner inte riktigt att han passar in, vare sig hemma eller i skolan. Han hänger inte med och tycker att skolan är tråkig ända till läraren en dag berättar att de ska få lära sig om rymden den här terminen. Edwin tror knappt att det är sant. Plötsligt lyssnar han jättenoga men något händer när läraren går igenom solsystemet. Han räknar upp planeterna …6, 7, 8… och 9? Det kan inte stämma? Men jo, han fortsätter prata om Pluto som den 9:e planeten trots att Edwin vet att Pluto faktiskt inte räknas som en planet sedan 2006. Det börjar rusa i huvudet på Edwin och han kan inte sätta stop. Han tappar helt kontrollen och börjar skrika att det är fel och kastar saker omkring sig. Ingen förstår någonting och Edwin känner sig åter igen misslyckad, trots att han vet att det ju var han som hade rätt.

Som läsare är det lätt att se att Edwin har någon form av NPF-diagnos och det är väl min enda kritik mot den här boken. Att det är så uppenbart att man undrar varför ingen utredning har tillsats tidigare. Men Edwin kanske inte ska vara så gammal. Han känns förmodligen äldre för att han verkar ha varit utanför länge. Snart börjar det dock en ny flicka i klassen och Edwin får nytt hopp om att få en vän. För flickan har döpt sin hund till Pluto. Kan det vara efter dvärgplaneten?

Det är faktiskt väldigt, väldigt bra det här annars. Så fint om att längta efter en vän, om att inte passa in och att inte känna att man har något gemensamt med någon annan. Det kan man ju känna igen sig i även om man inte är som Edwin. Dessutom tror jag att man kan få ökad förståelse för hur det kan vara att leva med en hjärna som är kopplad lite annorlunda än en del andras.

Inga kommentarer: