tisdag 29 november 2016

Aftonland av Therese Bohman


 (inbunden)

Ja, vad ska man säga. Konst, akademiska miljöer, en medelålders nyseparerad kvinna som tänker på annat än män (fast ganska mycket män) och nämnde jag konst? Man kan ju säga att det är ganska mycket min typ av bok det här, även om jag fortfarande tycker att Den drunknade ligger flera pinnhål högre upp. För jag förstår att huvudpersonen Karolina tänker mycket på män då hon nyligen lämnat en man hon inte älskar och påbörjat ett nytt liv men emellanåt blir det aningens för mycket. Och det är aningens för lite underdog-perspektiv för min smak. Lite för priviligerat. Fast ändå så sorgligt. För där står hon, mitt i livet, Karolina. Professor med en finfin akademisk karriär som kanske är på väg att få ännu en boost och ändå känner hon sig inte lyckad. För någonstans gnager känslan av att hon kanske fattade fel beslut. Att hon kanske skulle ha velat ha barn och familj, trots allt ändå. Och nu är det på väg att bli för sent. Det är så väldigt, väldigt ensamt och det är sorgligt hur hon som är så framgångsrik inte riktigt lyckas skaffa några nära vänner. Eller det har väl inte riktigt funnits tid för det. Ytliga vänner verkar det finnas gott om. Och män. Och en kollega med potential att bli en riktigt god vän också, men något i Karolina släpper inte in dem och verkar vara väldigt rädd för att bli sårad. Eller förlora tid hon kunde ägna åt sin karriär. Trots framgångarna blir hon naturligtvis mansplainad hela tiden men det hindrar ändå inte att det faktiskt, som sagt, går bra för Karolina. Hon har flyt. Och är smart. Och väldigt beläst inom sitt område, vilket hjälper.

Men vad hjälper det när ensamheten gnager och melankolin inträder i skymningslandet Stockholm.

Titeln anspelar säkerligen både på det oändliga antal promenader Karolina tar men också på att hon känner det som att hon befinner sig i något sorts Aftonland. Hon har passerat sin ungdom utan att hon riktigt märkte det och är på väg att bli permanent ensam.

Parallellt handleder hon en glad doktorand som säger sig ha hittat århundradets scoop. Det kan som sagt ge även hennes karriär en kick om det visar sig vara sant. Satsa på karriär, på framgång, på att flytta ut på landet och inleda ännu en kärlekslös relation? På familj, på älskare? Det slår mig flera gånger att Karolina inte verkar ha så stor koll på sitt eget känsloliv eller sina egna behov. När hon väl tror sig veta vad hon vill ha så verkar det sorgligt nog vara för sent. Väldigt sällan får man känsla av att Karolina verkligen vill satsa på sig själv, men det kommer kanske av medelklassens naturliga självkänsla. Att en själv har man liksom ändå alltid med sig. Det går bra ändå. Ja, det finns en del jag hänger upp mig på men bara för att det hade kunnat vara en sådan FULLPOÄNGARE annars. Som det är nu så tycker jag bara väldigt, väldigt mycket om det. Gott så. Och hade den fått Augustpriset som den var nominerad till så hade det absolut varit en värdig vinnare och jag hade varit glad för det. Bohman gör guld av litteratur.

Inga kommentarer: