tisdag 18 oktober 2016

Två böcker om att få syskon

Inte mindre än två riktigt fina bilderböcker om att få tillökning i familjen har kommit ut precis nu i dagarna. Kanske fler, men dessa två fångade i alla fall mitt intresse av flera anledningar.

Vems syskon? (inbunden)
I "Vems syskon" tar Wirsén vid där "Vem är stor" slutade. Nu är det en ny generation nallar som vi får följa. Lilla Nallen och Nallegrisesen och alla de andra har ju vuxit upp och blivit stora. Lilla nallen och Blå katten har fått barn, Knatt och Gnis. Och Lilla Luden. För nu har Knatt och Gnis fått ett litet småsyskon. En bebis. Som snart kommer att bli roligare lovar de stora, men just nu så ligger den mest bara där. Och det blir förstås bråk. Vem tycker bebisen om mest? Och det är lätt att bli avundsjuk på den som får mest uppmärksamhet. Får man slå på sina syskon? Det blir som vanligt våldsamt, äkta och på enklast möjliga vis. Och allt löser sig förstås i slutändan. EN perfekt bok för det lite mindre barnet att läsa om att få syskon. Och även min pocket gillar förstås, för han känner igen karaktärerna även om han är lite äldre nu. Det gör att et kan vara en bok man kan läsa med flera barn i olika åldrar. Även om den går fort att läsa igenom.

LillasysterI "Lillasyster" av Ulf Stark och Charlotte Ramel får pojken i boken en lillasyster. Först var hon ingenting, sedan var hon någonting. Och pojken får till och med passa henne när mamman smiter ut ett kort tag. Så stor är han, storebror. Men lillasyster blir ledsen och storebror gör allt han kan för att göra henne glad igen, även om det blir lite fel. Och här känner jag som mamma igen hur syskonkärleken kan bli lite knasig ibland.

För även min Pocket älskar min Pixi, även om han förstås är svartis som den också. Och det är så himla gulligt hur barnet i boken kryper ihop i babysängen och kramar och vill ta om hand.

Egentligen föredrar jag de tidigare böckerna om "originalnallarna" av Stina Wirsén, men även detta är ju himla fint. Och kanske kommer jag att vänja mig vid nya generationen nallar också så småningom. För det är fortfarande så fint att jag kommer vilja köpa de kommande böckerna i serien också. Och en positiv sak om "Lillasysyster" är den enkla handlingen som för en gångs skull inte går ut på avundsjuka utan bara kärlek. Hur mycket man kan tycka om sina syskon också. Dessutom gillar jag även här bilderna av Charlotte Ramel som är enkla, tydliga och lekfulla. Tipp topp båda två, oavsett om man har syskon på gång eller inte.

1 kommentar:

Hanneles bokparadis sa...

Syskon är ju det bästa man kan ge sina barn ♥