onsdag 12 oktober 2016

Adua av Igiaba Scego

AduaJag ligger onekligen lite efter i recenserandet. Den här boken var en av de böcker jag slukade innan mässan i hopp om att kunna gå på ett seminarie med henne, Igiaba Scego. Nu blev det inte så, men boken fick jag ju läst ändå, och det var väl värt tiden i alla fall. Adua utspelar sig under flera parallella tidsperioder. Nutid -när Adua sitter och tänker tillbaka på sitt liv och sin far och berättar för historier för en staty på ett torg i Rom. Jodå, hon är fullt medveten om att hon framstår som knäpp. Sedan är det hennes ungdom och barndom, men också historier om sin pappa, Zoppe. Detta varvas med berättelser om pappa Zoppe som ung och hur han utnyttjades av onda människor för att han ville tjäna pengar och kunna återvända till Somalia som en rik man för att gifta sig med den vackra Asha. Zoppe är ingen ond man från början, men livet gör honom till en mycket otrevlig person. Han torteras svårt, han förlorar sin fru. Dottern, Adua, flyr till Italien för att bli filmstjärna, men även för henne går det ganska dåligt i livet.

Även Zoppe gör en vända i Italien och det är här jag faktiskt inser att jag inte känner till någonting alls om den italienska kolonialismen. För jag börjar förstås undra över Somalias till synes täta band med just Italien och förstår när jag läser efterordet att det har varit väldigt, väldigt tyst om just Italiliens kolonisering som började långt innan Fascismen.

Jag får inte riktigt tidsepokerna att gå ihop. Zoppe verkar ha varit ung när han träffade Asha, men gammal när de fick Adua och årtiondena ska stämma. Men det behöver de å andra sidan inte för där är mycket som är flytande här .Det är inte alltid helt tydligt vad som är dröm och vad som är verklighet. Eller mardröm. Zoppe försvinner bort i tanken när han misshandlas, när han torteras, när han utnyttjas. Även Adua lever mycket i en drömvärld, dock främst baserad på minnen. Trots att hon tar sig en ung älskare nu när en ny våg av flyktingar anländer till Italien.

Det jag främst tar till mig från den här romanen är just den där hopplösheten. Att generation efter generation utsätts för våld och svårigheter. Människors olika värde. Ändå finns det många strålar av hopp även här. Titanic, Aduas unga älskare och man, flyr vidare genom Europa på jakt efter kärleken. Han är visserligen tacksam mot Adua men båda vill att historien ska vända. Att den onda cirkeln ska brytas och drömmer om ett bättre liv. Om kärlek.  

Inga kommentarer: