torsdag 15 september 2016

Två nya bilderböcker –tumme upp och tumme.. sådär..


För några dagar sedan fick jag två bilderböcker från Ordalaget Bokförlag i brevlådan. Jag hade läst om båda på nätet och blev nyfiken. Prinsessan som svalde ett glaspiano verkade vara perfekt för en 3+-åring och väldigt annorlunda medan Morrison och hamsterjakten kanske verkade aningens lång för en bilderbok. Men som kapitelbok i bilderboksförmat så kanske… Båda innehåller dock katter så borde ju bli en hit.=)

Prinsessan som svalde ett glaspianoPrinsessan som svalde ett glaspiano av Nina Hampusson och Joanna Grubbström

Hur som helst, jag valde att testa båda min son som glatt pekade på Prinsess-boken först. Prinsessan som svalde ett piano handlar om en prinsessa som bor i Bavaria med sina föräldrar, Kungen och Drottningen. Alla syskon har flyttat hemifrån för länge sedan och prinsessan, Alexandra, har oändligt tråkigt om dagarna. Enda sällskapet är katten Preussen som hon pratar med för jämnan. En dag har prinsessan så tråkigt att hon sväljer den stora flygeln av glas som står i ett av rummen. Naturligtvis blir hon nervös, vad har hon gjort? Tänk om det går sönder och skär upp henne inifrån? Ingen bemödar sig med att se efter om pianot faktiskt har försvunnit eller om det står kvar.. För naturligtvis är det bara Alexandras fantasi som spelar henne ett spratt.
Min son hänger inte alls med och jag har själv lite svårt att köpa det här. Sann historia? Nja… Boken leker dock med språket på ett kringelikrångligt vis och kan kräva ett antal omläsningar innan den riktigt fastnar.

Morrison och hamsterjakten (inbunden)Morrison och hamsterjakten av Sanna Juhlin och Mimmi Tollerup

Till skillnad från Morrison. Sov visade sig vara en hit men så lång att min eftermiddagströtta pojke somnade direkt efteråt. Inte för att boken var tråkig, han satt stilla och lyssnade fascinerat hela långa boken igenom. Om hur katten Morrison känner sig undanskuffad när familjen skaffat en ny liten älskling. Hamstern Kungen. Kanske kan vara lite igenkänning där också när det nu har kommit en lillasyster i familjen. Faktum är att jag faktiskt tror att det kan vara bra att läsa en sådan här bok i ett sådant här fall. Att inte bli skriven på näsan, men också se att andra också kan känna sig sura när det kommer någon ny som får all uppmärksamhet.

På det hela taget är jag lite förvånad över att jag också gillade Morrison bäst av de här två. Även om man förstås hade kunnat räkna ut att en bok om en självupptagen och vresig katt borde vara precis rätt bok att sätta i mina händer. Och sonens. Som just bestämt att en av våra katter är hans och bara hans. Morrison löser sina problem genom att först ställa till det för sig och sedan ställa allt till rätta då han räddar hamstern Kungen från de otäcka råttornas klor. Slutet gott, allting gott. De blir vänner och Morrison är åter familjens kelgris, fast tillsammans med Kungen den här gången.
Detta är första boken i en tänkt serie om katten Morrison och det kan bli spännande att se vad den vresige typen ska hitta på härnäst.

Inga kommentarer: