måndag 5 september 2016

Tala är guld av Cammie McGovern

Jag blir ofta lite skeptisk när det står säljargument på ett omslag av typen "En ny xxx" eller "Gillar du xxx? Då kommer du att älska...". På omslaget till Tala är guld står det att det är en bok för dig som gillar John Green och Rainbow Rowell men jag måste säga att den här gången förstår jag det precis och håller vTala är guld : de sa allt till varann utom det allra viktigaste (storpocket)erkligen med.

Handlingen är en kärlekshistoria och en berättelse om att bli vuxen. Om att fatta egna beslut och stå på egna ben. Det kan vara något svårare om man redan från början har hinder i vägen. Som den här bokens båda huvudpersoner, Amy och Matthew. Amy har en CP-skada och pratar genom en dator och går med hjälp av en maskin. Matthew har svår OCD. Så pass att det hindrar honom från att leva ett normalt liv. HAn knackar alltid i skåpdörrarna i skolan på väg till en lektion och tvättar händerna som besatt. Om han inte följer sina mönster så får han stark ångest och andra tvångstankar. Han kan t ex tänka att om han inte går igenom sina ritualer till punkt och pricka så kan han orsaka död och lidande. Vid något tillfälle tror han till och med sig vara orsaken bakom Amys CP-skada då han får veta att de legat på samma förlossningsavdelning när de föddes.

För att komma ur sin bubbla så söker Matthew jobbet som personlig assistent åt Amy. Hennes plan är att sista året i High school ska hon bara ha klasskamrater som assistenter mellan lektionerna och Matthew har alltid varit nyfiken på Amy. Det visar sig dock att även Amy är nyfiken på Matthew och hoppades att han skulle vilja ha jobbet. Då Matthew inte har särskilt många vänner och ägnar timmar åt att tänka så är han också ganska bra på att observera andra. Även Amy. Och mot alla odds så inleder de en verklig vänskap som snart går över i djupare känslor.

Det jag verkligen gillar med den här boken är att den inte slutar där man hade kunnat tro. Det uppenbara slutet på berättelsen är ju att de går ut High School och hittar tillbaka till varandra efter några inledande problem. Men nej. När de tar examen är de fortfarande bara halvvägs in i historien och boken får inte bara en eller två utan en hel drös med flera komplikationer och mycket oväntade vändningar. Cammie McGovern tar kanske i rejält skulle vissa säga, men jag gillar det. Hon ser till att historien inte bara koncentreras kring deras handikapp utan även får handla om andra problem som vilken tonåring som helst skulle kunna hamna i och uppleva. Och hon gör det så himla bra. Både Amy och Matt är verkligt intressanta karaktärer att läsa om och man förälskar sig verkligen i historien. Det här är en bok man inte kan, eller ens vill, lägga ifrån sig. Och titeln på boken framstår verkligen som självklar när boken är slut. Kommunikationsproblem är ju problem de flesta kan stöta på och verkligen något som hade löst så himla mycket här.

3 kommentarer:

Ylva sa...

Ja! Så himla bra bok! De får vara som helt vanliga ungdomar samtidigt som de har särskilda problem. Jag har jobbat ihop med en kille som sitter i rullstol och har en CP-skada och det tog ett tag att vänja sig vid att han inte är dum i huvudet utan bara talar långsamt och stammar.

bokomaten sa...

Ja, just det där att de får vara som vilka ungdomar som helst gör ju pckså att man lätt kan känna igen sig som läsare. Vilket dessutom har en pedagogisk poäng förutom att det blir roligt att läsa. Mycket bra!

Västmanländskan sa...

Läser just nu :)