måndag 19 september 2016

Finns det en, finns det flera av Mhairi McFarlane


Finns det en, finns det flera (inbunden)Varje gång jag nämner Mhairi McFarlanes namn eller någon av hennes böcker så märker jag att det börjar bulta lite extra i hjärtat. Som när man pratar om en gammal förälskelse eller en vän som gått och blivit känd och man sitter och myser lite av att känna dem. Och lite med äganderätt. För även om McFarlane har gått och blivit världskändis och väldigt framgångsrik så fortsätter hon vara liksom delvis bara min. Du och jag, Mhairi. För även om jag verkligen uppskattar att läsa böcker som ger mig en djupare insikt om världen, som utvecklar mitt språk eller bara underhåller med ett knippe blodiga mord så är det här ändå böcker som fastnar och engagerar något väldigt mänskligt i mig. Det är böcker som nästan uppnår kompisstatus. Det är rappt, roligt och vardagsnära med en viss svärta. Och visst är svart humor ändå den bästa.
Med det sagt så kommer ändå inte ”Finns det en, finns det flera” upp i samma nivå som ”You had me at hello”. Kanske för att Elliott, bokens manliga huvudperson, känns lite plattare eller mer stereotyp än Ben gjorde i den boken. Och då är ändå även Elliott en väldigt charmig karaktär, men lite för perfekt kanske.
Boken handlar framför allt om Edie som har talang för at försätta sig i riktigt dåliga situationer pga sin konflikträdsla och sin dåliga självkänsla. Boken inleds med att hon förvandlas till paria på kontoret där honom jobbar då hon oavsiktligt kysst brudgummen på en av de andra anställdas bröllop. Att det egentligen var han som kysste henne det bryr sig ingen om. Händelsen gör att hon blir tillfälligt omplacerad till sin gamla hemort, Nottingham, för att spökskriva en kändisbiografi under några månader. Elliott Owen, hetaste hunken i Hollywood för tillfället som blivit känd genom en ”Game of Throne”-liknande TV-serie. Han är fem år yngre än Edie och som alla skådespelare ofantligt bortskämd och för snygg för sitt eget bästa. Tror Edie i alla fall. Men naturligtvis visar sig den högkindade vinstlotten i genpoolen vara en riktigt jordnära och helt igenom sympatisk kille trots allt. Nästan lite för perfekt enligt mig, men vem klagar liksom.
Det enda jag har lite svårt för är slutet som känns både rumphugget och inte riktigt i linje med resten av boken. Det hade kunnat skrivas annorlunda tror jag, men boken var kanske för lång som det var redan enligt någon.
I övrigt är jag inte besviken. Jag läser och läser och läser och kan inte lägga boken ifrån mig ens när jag lagar mat eller går på toaletten. Kort sagt, läs om du vill ha lite vardaglig feelgood med hög kvalitet och rappa dialoger. Då tror jag att det här verkligen är perfekt.

Inga kommentarer: