torsdag 25 augusti 2016

Louisiana Literature 2016

I helgen var vi några tycken som åkte över sundet för att besöka Louisiana konstmuseum och litteraturfestivalen Louisiana Literature. Jag har varit där många gånger tidigare och i år kanske inte var det år som lockat mig allra mest, men jag har å andra sidan aldrig varit med om att det har varit ett dåligt år och jag blev inte besviken i år heller. Trots att inte mindre än tre författare ställde in bara på lördagen. Varken Ali Smith (som ställde in förra året också), Lorrie Moore eller Abdullah Taia kom som utlovat, men Linn Ullman, Julian Barnes, Khemiri och Obioma gjorde sitt bästa för att uppväga och bjöd på riktigt underhållande programpunkter.

Hur vi upplevde dagen kan man läsa här, inne på Kulturkollo, och på respektive instagramkonto. Det är svårt att säga vad jag egentligen tyckte var roligast. Linn Ullmans och Kirsten Thorups samtal om moderskap, konst och skrivande var så himla träffande och väldigt intressant. Att kvinnor faktiskt inte har kommit längre, att vi FORTFARANDE söker efter "ett eget rum" om vi vill utöva ett konstnärligt arbete. Medan män stänger dörren och så är det med det.

Samtalet mellan Khemiri och Obioma från Nigeria var också väldigt givande. Även de diskuterade naturligtvis skrivande, men också läsning. Hur de både någon gång gått från att vara läsare till att även vara skrivare, och magin i att upptäcka att någon faktiskt hittat på de där berättelserna som de tyckte så mycket om. Det satt en person på andra sidan också. Personligen kan jag inte komma över Obiomas 11 syskon. Han sa själv att han absolut inte hade något behov av att "fly undan", det var inte därför han började läsa och sedan skriva. Istället var det magin, när hans pappa läste för honom på sjukhuset efter ett benbrott, som lockade honom. Och att syskonen är en ständig inspirationskälla. Personligen tänker jag bara på hans stackars mamma. 12 BARN! Fatta vad det måste göra med kroppen.

Julian Barnes skulle ha samtalat med Lorrie Moore, novellförfattare från USA som jag personligen inte känner till sedan tidigare. Nu fick Moore ställa in men det gjorde mig alls ingenting för Barnes var en fröjd att lyssna på. Intelligenta åsikter om vår tids politiska situation, Brexit och litteratur, samtidigt som han är en uppenbar underhållare med mycket humor. Och ändå så väldigt seriös. När han pratade om stycket i sin senaste bok som handlar om sorgen efter sin döda fru, då bultade det våldsamt bakom mina ögonlock kan jag säga. Det var nog den mest givande punkten för min del och jag känner återigen att jag har för lite tid och så många böcker att läsa. Har fortfarande inte läst Sence of an ending, som vann Man Booker-priset för några år sedan.

På det hela taget en väldigt lyckad festival för min del, men det slår ju inte superåret med Joyce Carol Oates och Margret Atwood. Tyvärr missade jag året då Nicole Krauss och Jonathan Safran Foer var där, annanrs misstänker jag att det skulle ha varit mitt bästa år.

1 kommentar:

Västmanländskan sa...

Ja, det var en mysig dag!