tisdag 7 juni 2016

Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan av Anna Winberg

Vaknätter och verklighetskaos i VasastanJag köpte den här med tanken att en rolig bok om graviditet och föräldraskap med lite svenska chick-litt-inslag skulle vara precis lagom så här i slutet av graviditeten. För ett tag sedan läste jag Jannice Eklöfs "Genom Paradiset på en såikmatta" och recade på Kulturkollo. Den boken hade jag lite samma funderingar kring, men det är verkligen stor skillnad. För den boken älskade jag! Den här? Njae.. Jag vet inte riktigt vad den här boken vill egentligen.

Tre väldigt olika kvinnor träffas via en mammagrupp på BVC och bildar en osannolik vännskap. Det är den bullrika, storväxta och vackra Dolly som ser ut som Nigella Lawson. Det är Emma, med ett halvtrist jobb och som fruktansvärt gärna skulle vilja vara den där glödande perfekta lattemamman. Som Shirin ser ut att vara. Allt hennes barn har är designat då hon tidigare arbetade på Svenskt Tenn, men nu är hon arbetslös, hennes man lämnade henne när hon var gravid och nu hoppas sig räkningarna och ensamheten hotar att sluka henne. 

Det är liiite svårt att förstå att de blir så bra kompisar, men ibland blir man ju vän med de man kastas ihop med, Lite av en slump. Och så är detväl här. Det kan jag ändå köpa. 

VAd jag däremot har lite svårt för är att boken KÄNNS som att den ska vara humoristisk för att den visar med brutal realism hur oglamouröst det är att vara mamma. Det är bara det att den är så hysterisk emellanåt att den inte ALLS blir realistisk och då försvinner ju liksom det. Den känns lite splittrad. Ändå finns här scener som jag verkligen tar till mitt hjärta. Som den EPISKA historien när Dolly, gigantisk matrona och med pondus utan dess like, ställer sig upp på ett flashigt café och skäller ut servitören som bett henns sluta amma. Hon flashar sig och tar ut all sin uppdämda ilska över sina övriga problem över den unge killen som inte visste vad han gjorde när han med tydlig avsmak bad henne tt i alla fall skyla sig. Själklvar filmade hon allt, lade ut på youtube och blev viral. Vilket leder till en ny karriär. 

Här finns delar som verkligen är roliga, men det känns överlag ganska skruvat, ofta i onödan och på bekostnad av karkatärerna. Deras relationer hade man kunnat lägga lite mer på. Dessutom funderar jag över upplägget att enbart följa Emma och Shirin men låta Dolly vara med på ett hörn genom deras ögon. Säkert för att det är hon som är klistret i deras vänskap, men det blir lite konstigt att man inte får följa hennes tankar också ibland. 

Nå, det är definitivt vaknätter, men inte så mycket verklighetskaos alltid. Det snuddar vid verkligheten, men skruvar den lite för långt för att kännas klockrent. Jag känner sällan igen mig i mer än vissa situationer här och där. Och kvinnornas olika partners spelar en marginell roll i berättelsen också. Vilket också känns lite overkligt? Framför allt när det gäller Emma. 

Men lättsamt, lättläst och absolut med vissa poänger är det ändå. Jag gillar verkligen Dolly, vilket kanske är anledningen till att jag tycker att det är lite trist att man bara får se henne utifrån.

Inga kommentarer: