måndag 6 juni 2016

Parfymsamlaren av Kathleen Tessaro

ParfymsamlarenParfymsamlaren är en krönika över ett liv men också berättelsen om starten för ett annat. Boken följer två olika kvinnor under 20- och 50-talet, till en början ganska olika och utan någon koppling. Vi får dock redan i inledningen veta att deras liv hänger samman genom att Grace, en ung nygift kvinna i London, ärver en våning och en aktieportfölj av den äldre Eva d´Orsey, bosatt i Paris.

Grace äktenskap knakar redan betänkligt i fogarna och hon beslutar sig för att lämna staden på vinst och förlust och dra till Paris för att höra testamentet, trots att hon är övertygad om att de har fått tag i fel person. Det blir startskottet för Grace egna äventyr. Hon bestämmer sig för att ta reda på vem Eva d´Orsey var och varför hon testamenterat allt hon äger till en okänd kvinna. Hon tar reda på allt hon kan om kvinnan som visar sig ha levt ett fascinerande, men tragiskt liv. 

Titeln på boken syftar egentligen inte på någon av kvinnorna. Och egentligen, tror jag, inte på någon person i boken alls. För det är visserligen en berättelse som doftar starkt av olika doftnoter och där finns gott om inslag för en parfymnörd som jag att gotta sig åt. Två av bifigurererna i boken är nämligen parfymörer, vansinnigt begåvade näsor, som följer Eva och dofterna blir ett ständigt återkommande inslag i båda kvinnornas liv. Men det är ingen som SAMLAR på parfymer även om kreatörerna bevarar sina egna skapelser på hyllorna i en liten butik i Paris. 

Nå, jag, som faktiskt är lite av en parfymnörd och älskar dofter och faktiskt HAR samlat en del, jag gillar just den biten och alla referenser till för tiden kända noter och märken. Och historien är lagom engagerande och trevlig, faktiskt. Däremot funderar jag på vad jag hade tyckt om romanen hette säg "Knappsamlaren" eller "Tennsoldatsamlaren". Jag tror att ämnet i sig måste väcka en viss sors intresse ändå, annars håller inte riktigt storyn här. Eller den håller ju ihop, jag tror bara inte att jag hade brytt mig, faktiskt. Som det är nu gillar jag det dock. Det är lagom flärdfullt, Paris, London, New York. Och ett brutalt krig som skiljer de båda kvinnornas generationer åt. Inget världsomvälvande men småtrevligt och precis lagom när solen steker och man vill ha lite lagom verklighetsflykt,

2 kommentarer:

Västmanländskan sa...

Har också läst och tyckte lite som du - lite småtrevlig underhållning för stunden.

Bokomaten.. sa...

Ja, inget så där väldigt minnesvärt, men mycket trevlig ändå.