onsdag 4 maj 2016

The story of a new name av Elena Ferrante (del två I serien om Lila och Elena) The Neapolitan novels

The Story of a New Name
Ja, jag är ju inte ensam om att ha ryckts med att de två flickorna/kvinnorna i Elena Ferrantes omtalade roman ”Min fantastiska väninna” som släpptes på svenska nu i vår. Tursamt nog var jag snabb på att ställa mig i kö på ”tvåan” på biblioteket” och fick låna den på engelska direkt, för den kommer ju inte på svenska förrän i oktober i höst!


Tyvärr har rätt många andra upptäckt att böckerna om Lila och Elena redan finns på engelska så kön är desto längre på del tre och del fyra… Tyvärr säger jag, för just nu är det ett race mot klockan hur mycket jag ska hinna läsa innan Pixi-Bokomaten kommer och det är verkligen med febrig läslust man plöjer igenom de här böckerna. Även om det tar sin lilla tid. Jag är helt fast. Och smått besatt. Jag har raskt beställt hem de följande delarna, men de lär inte komma på ett par veckor än är jag rädd. Jag upptäckte tyvärr i efterhand att de var billigare från de svenska nätbokhandlarna än från Book Depository som jag beställde ifrån. Ganska ordentligt mycket billigare dessutom så det är ett hett tips.

För man vill veta hur det går. Blotta tanken att behöva vänta, kanske ända till NÄSTA höst för att få läsa slutet på historien om de två vännerna, den tilltalar inte.

Den här boken tar vid precis där den förra slutar. Lila är gift, blott 16 år gammal, men inte särskilt lyckligt. För bröllopsfesten blev allt annat än lyckad då kvarterets gangster kom till festen i de handgjorda skor som Lila själv slitit med för att kunna visa upp en prototyp för sin far och för investerare. Hennes make, som mycket riktigt också investerade i skotillverkningen, han ska ha gett bort skorna utan Lilas vetskap för att ”smörja hjulen”. Trots att han känner till Lilas aversion mot allt vad familjen Solana heter. Sämsta möjliga start för ett äktenskap som sedan med all tydlighet bara går utför hela boken igenom. Det blir våldsamt, både fysiskt och psykiskt och Lilas man Stefano försöker kontrollera henne till varje pris och Lila blir allt mer olycklig.

Samtidigt försöker Elena lägga så mycket tid hon bara kan på skolan för att visa att hon också är någon. Att hon kan, att hon inte är sämre än Lila, fast hon innerst inne känner att det är just precis vad hon är. Hon går från det ena slitsamma förhållandet till det andra utan att riktigt engagera sig fullt ut i någon annan än Nino Sarratore som även han gör enorma framsteg i skolan. Hon kan inte låta bli att jämföra sig med alla omkring och tänker sällan egentligen på vad det är hon själv vill. Det viktigaste är alltid att bli uppskattad, att vara omtyckt. Att inte visa att bakom fasaden är hon egentligen en bedragare. När som helst kommer lärarna se igenom henne, att hon inte är så smart som de tror. Och ändå går det bra för henne. Hon har turen på sin sida utan att riktigt kunna se det själv. Visst lägger hon mycket arbete men många av hennes framgångar sker just i den stund hon tror att allt är slut.
De är så olika de kan bli och samtidigt varandras spegelbilder. Elena förstår inte att Lila ser sig själv som underlägsen sin fantastiska väninna, för det är ju självklart och uppenbart för alla att det är Lila som är exceptionell! Åren går och i perioder ser de knappt varandra alls, ändå vet de båda om att den andra finns där. Det är självklart för alla att om det är någon den ene av dem skulle anförtro sig åt så är det den andre. Även om de själva absolut inte ser det.


Det är svårt att säga vad det är i det här böckerna som fångar en så till den milda grad. Lilas våldsamma och känslostarka öde suger in en och det känns som att följa den tragiska historien om en vän. Eller som en bilolycka man inte kan slita blicken från .Ytterligheter, men båda känns lika sanna. Även Elenas historia, som hon själv kanske tycker verkar tråkig i jämförelse, den fängslar och man kan inte annat än beundra henne, trots att hon verkar lägga så lite tid på studier och så mycket tid på att älta sitt känsloliv. Det är en helt fantastisk uppföljare som Ferrante har skrivit och det är svårt att fatat att hon släpper flickorna redan i 23-årsåldern här! De har ju redan levt och levt om hela liv när den här boken är slut! Själv var man ju knappt ens vuxen i den åldern. Jag hoppas att nästa del snart dyker upp i min brevlåda för jag börjar känna mig smått beroende av att få stiga in i Elena och Lilas fantastiska och förfärliga värld.

Inga kommentarer: