måndag 2 maj 2016

Sex, sex och mera sex i Italiensk relationsroman

Hela härlighetenHela härligheten av Margaret Mazzantini

Ja, där har vi väl en säljande rubrik? Det har kommit en del intressanta italienska nyheter den här våren får man väl ändå säga. För några veckor sedan var Mazzantini på besök i Stockholm men jag missade tyvärr träffen pga fel landsända… Hennes bok ville jag dock läsa och kastade mig över ”Hela härligheten” direkt efter att jag läst ut Ferrantes ”Min fantastiska väninna”. Det är inte alls samma typ av bok, ska dock poängteras från början. Visst handlar den om relationer och är ett epos som spänner över lång tid, men det kan man ju säga om en hel förfärlig massa böcker.

”Hela härligheten” handlar om två pojkar som växer upp i Rom. Costantino, som är son till portvakten i huset, och Guido, som bor med sina föräldrar några våningar upp. Trots att de är lika gamla så pratar de knappt med varandra eftersom de kommer från så totalt vitt skilda världar. Boken följer dem från småbarnsåren ända upp i ålderdomen. Hur deras livs så småningom vävs samman då de naturligtvis hamnar i samma klass och i tonåren börjar upptäcka sin sexualitet och inser att de känner sig attraherade av varandra. Guido anser sig inte vara homosexuell, båda träffar kvinnor, men det här är en period och en plats då sexualiteten delvis är en gruppfråga och killarna runkar i kapp och experimenterar. Allt med mycket tydligt uttalat heterosexuell vinkel dock. Homosexualitet sågs, och ses fortfarande i stor utsträckning, som något förkastligt och äckligt i stora delar av Italien.

Pojkarna dras till varandra men slungas också ifrån varandra lika starkt, de går skilda vägar, möts igen, skaffar familjer på olika håll och ändå finns den ande alltid där någonstans långt bak i medvetandet.

Man kan lätt frestas att se deras olika liv som två tragiska exempel på självförnekelse som sedan leder till katastrof men båda, eller i alla fall Guido som utgör berättarröst, lever trots allt känslosamma och värdefulla liv. Guido älskar och blir älskad ändå. Han flyttar utomlands, gör karriär inom det brittiska universitetsväsendet och jag tycker ändå läsa mellan raderna att han är lycklig. Livet blir sällan som man tänkt, oavsett vilken läggning man har. Och han älskar sin adopterade dotter mer än något annat. Det tragiska i den här boken tycker jag inte är att de går skilda vägar och förnekar sig själva för nej, jag tycker inte det verkar som att Guido i alla fall riktigt känner så. Man upplever aldrig att han känner sig attraherad av någon annan man förrän precis på slutet när han bestämmer sig för att blomma ut. Nej, tragiken ligger på ett högre plan. På samhällets syn på det privata och hur självklart det är i omgivningens ögon att homosexuella inte är värda någonting. Att man kan slå, sparka bränna och förstöra människor av en så obetydlig anledning och att världen på något sätt godkänner det. Att respekten för andra människors känslor och kroppar är så liten.
Jag måste säga att jag ändå inte trodde att föraktet för homosexuella i Italien var fullt så här utbrett men det kanske stämmer. Jag har träffat homosexuella i Italien tidigare men inte riktigt greppat varför de ser Sverige som ett så fantastiskt land. Att det är ett reaktionärt samhälle med en gammeldags kvinnosyn, jo, visst, men inte så HÄR illa?


Nå, trots detta tycker jag ändå att boken faktiskt inte håller riktigt hela vägen. Det är ett otroligt ältande om känslor och ångest och sex, sex, sex som faktiskt blir lite tråkigt att läsa emellanåt. Det är säkert trovärdigt, men jag blir uttråkad av för mycket sexscener och för lite tankar och resonemang som för handlingen framåt. Det är som att läsa någons dagbok eller lyssna på en kompis som för 100:e gången berättar hur fantastisk den senaste kärleken är. Även om kompisen kanske inte går in på detaljer om allt som händer i sängen. Hela tiden. Det blir betydligt mer intressant att läsa när någon av karaktärerna faktiskt är med om något. När Guido flyttar. När han börjar plugga, när han träffar sin japanska fru och hennes dotter.


På det hela taget är det dock en helt ok bok, inte fantastisk och inte dålig utan rätt och slätt ok.

3 kommentarer:

Lena sa...

Jag trodde att jag kanske skulle gilla denna, men nu blir jag lite tveksam om det verkligen är en bok för mig.

Bokomaten.. sa...

Den har ju fått strålande recensioner överallt och jag tycker absolut att den är läsvärd. Det är bara lite för många delar som handlar om sex och relationsångest för min smak. Jag inser också att det absolut inte är dåligt, bara inte just så att de delarna tilltalar mig speciellt. Tror jag skulle gilla andra böcker av Mazzantini ändå så kommer absolut kolla upp fler av hennes titlar.

Västmanländskan sa...

Ha, ha - tänkte inte alls på att det var mycket sex i den när jag läste. Jag fastnade för relationerna och det där hopplösa i att de inte kan vara tillsammans.