tisdag 10 maj 2016

Om näthat för barn

#tillsammans #utanför#tillsammans #utanför av Camilla Gunnarsson

Idus förlag har nischat sig med pedagogiska barnböcker och det här är inget undantag.  Gunnarssons bok ter sig ypperlig att arbeta med i skolan i de yngre mellanåren då det här är frågor och diskussioner som kommer upp precis hela tiden. Mobbing och utanförskap förekommer hela tiden fortfarande, men ser definitivt annorlunda ut idag med det digitala landskapet lite naturligt som skolgården var när jag var liten. Missförstå mig inte, jag är uppenbarligen ingen digital motståndare, tvärtom. För jag anser att nätet har gett lika mycket gemenskap. Folk som var utanför när jag var liten hade lätt kunnat hitta vänner med liknande intressen på nätet då. Men mobbingen har ju också fått fler arenor att spela på. Och näthat är inte något som bara drabbar vuxna kvinnor, invandrare och politiker.

Här är det Hilde som känner sig ensam i skolan. Hon är egentligen inte mobbad, hon är bara utanför. Hon har ingen bästis, ingen som frågar vad hon gjort i helgen, som frågar om hon ska hänga med hem och fika efter skolan. Varje rast blir en plåga. Att se alla andra lyckliga ”par” som fnissar om gemensamma inköp och intressen och skämt. Att stå och låtsas upptagen för att det inte ska synas hur tragisk hon är. Ilskan, sorgen och frustrationen tar sig så småningom uttryck i att Hilde gör något hon vet är fel Hon börjar följa två av tjejerna i klassens blogg. Hon läser om allt kul de hittar på, dagens outfit och nya nagellack. Och en kväll gör hon det. Hon skriver en kommentar men skriver under med ett påhittat namn. En inte särskilt snäll kommentar och hur ful den ena tjejens tröja är. Och sedan är det som att öppna en damm. Hilde kommenterar mer och mer och skriver allt värre saker, även på andra bloggar. Hon blir ett troll. Hon ser all denna lycka och gemenskap och blir bara argare och argare och mer och mer ledsen över hur orättvist det är att hon inte får vara med. Tills den ena tjejen avslöjar henne en dag i skolan och allt rasar. Naturligtvis inser Hilde hela tiden att det hon gör är fel men kan ändå inte låta bli. Och det där destruktiv tror jag är mycket av en nyckel faktiskt.


Det här blir faktiskt jättebra. På slutet får man ett antal frågor att diskutera eller fundera över själv. Det är en bok jag tänker att många kan uppskatta att läsa själva, som vill läsa om vardagsliv och vardagsdramatik men som dessutom kan fungera utmärkt som högläsning eller för gruppdiskussioner när man pratar nätetik i skolan. Dessutom är det enkelt text och stora bokstäver som gör att många kan ta den till sig, redan i de yngre åren. Den vänder sig till den diffusa åldern 9-12 men jag tror faktiskt också att den kan läsas av hela spannet. Kanske inte som en klassuppsättning i 6:an, det är den lite för enkel för, men av enskilda som vill ha något enklare kanske. 

Boken hos Adlibris
Boken hos Bokus
Recex från Idus förlag

2 kommentarer:

Camilla sa...

Roligt att du gillar boken! Tog mig friheten att länka till inlägget på min facebook-sida och hemsida! Glada hälsningar från författaren...

Bokomaten sa...

Åh, vad roligt! Jodå, jag tycker absolut att den förtjänar att lyftas för det är en ypperlig bok.=)