torsdag 26 maj 2016

Gilla hata horan av Johanna Nilsson

Gilla "Hata horan!"Om man kollar Goodreads så råder det onekligen delade meningar om den här boken. Vissa älskar den, andra tycker den är skräp. Många reagerar på språket, på att den slutar så abrupt och på att den är ofullständig. Andra på att den tar upp ett viktigt tema, på att de bryr sim om personerna, på att den är kort sagt spännande. Och det är den faktiskt. Jag ligger väl någonstans mittemellan. För jag tycker verkligen att den tar upp ett viktigt ämne även om den kanske överdriver lite i onödan för att göra en poäng när jag tycker att huvudtemat är tufft nog. Den handlar kort sagt om nätmobbing och jag vet massor med skolor som har den som obligatorisk läsning eller i klassuppsättning. För den är lättläst och skriver inte på näsan utan tar faktiskt parti för båda hållen.

Handlingen cirkulerar kring tre ungdomar på högstadiet. Jonna, Robin och Gloria. Robin är ett riktigt svin, faktiskt. Spelar i skolans rockband, hänger bara de coolaste killarna och utnyttjar tjejer till höger och vänster. Gloria och Jonna är bästisar och står lite utanför popularitetshierarkin. De bryr sig inte så mycket, även om Jonna tycker att Gloria är snyggast i hela världen och lätt skulle kunna ta tronen som skolans drottning om hon ville. Enda felet på hennes bästis är egentligen att hon är kär i Robin, som Jonna tycker inte är värd henne. Snart inser hon hur rätt hon haft då de efter ett lussefirande hamnar på fest med killarna och Gloria blir svårt utnyttjad. Killarna tvingar henne att suga av Robin samtidigt som de filmar henne och tjejerna i innegänget tittar också på. Dagen efter lägger de upp filmen och bilder på henne på en facebooksida som de döper till ”Hata horan” och skolchatten går varm med äckliga kommentarer om Gloria. Snart hämnas dock någon och börjar skicka mobbing-sms till Robin och startar den konkurrerande sidan ”Hata horan 2” där de lägger upp en bild på Robins rumpa med en finne på. Bilden ska ha tagits under ett ögonblick under en match då Robin tappar byxorna.

Hur någon kan likställa denna pinsamma bild med filmen på Gloria det kan jag dock inte förstå. Hur den bilden sedan kan göra att sidorna tävlar mot varandra om likes och att Robin blir utsatt och mobbad och får huvudet nerkört i toaletten. Jag förstår det inte. En bild på en rumpa är naturligtvis pinsamt och mobbing men en film på ett sexuellt övergrepp är ju för 17 inte ens i samma liga!? Här har vi en av mina stora invändningar mot boken egentligen. Hur kan någon bara tycka att det är samma sak? Gloria förvandlas från anonym till en krigare. Hon vägrar lägga sig ner och bli ett offer utan tar varje chans att hämnas och kämpar med näbbar och klor för att istället ta över skolan och blir en översittare och mobbare själv.

Som jag läser det så är hon främst elak mot Robin dock, och i ärlighetens namn så förtjänar han ju det. Vilket hans kompisar också skulle göra men de tycker jag slipper alldeles för lätt undan. Något trist tycke jag. Jonna ser det dock inte så. Jonna ser det som att Gloria förvandlas till ett monster och slutar umgås med henne och jo, han har ju rätt i att Gloria inte blir en särskilt trevlig person. Jag tycker mest att det är konstigt och lite synd att hon börjar hänga med sina förövare dock. Sedan får man ju dock lära sig en del om Robin som gör att man ska förstå att han inte heller haft det lätt och att det ofta finns en orsak bakom. Att ingen föds elak. Och jag gillar hur Jonna håller sig utanför och spelar i utkanten av båda lägren.


Sedan jag tycka att detär lite synd och blir lite väl många stereotyper när allt urartar i någon form av anarki när eleverna löper galopp, försöker ockupera skolan, lärare och elever skadas i tumultet som uppstår och skrik och brandrök dånar genom slutet. Det är lite som att säga ”var försiktig med vad du lägger upp på nätet, det kan leda till inbördeskrig”. När det är fullt tillräckligt hemskt att såra en annan människa förstora flera år av den personens liv. Med det sagt så är den lättläst och engagerande. Jag rycks ändå med och gillar Johanna Nilssons språk, faktiskt. Dessutom tycker jag trots allt att det ÄR ett viktigt ämne också, som presenteras på ett tilltalande sett överlag och kan vara en suverän bok att läsa i skolan ändå.

Inga kommentarer: