torsdag 12 maj 2016

En krisbok om att förlora ett syskon

Jag brukar vinka till en sten (inbunden)Jag brukar vinka till en sten av Karin Askerin

På jobbet har en jag något som jag har döpt till en ”krislåda”, dvs böcker i olika svårighetsgrad som kan vara bra att ta till om det skulle hända något. Där finns både pedagogisk litteratur för vuxna om att hantera olika krissituationer men också skönlitteratur, mest för yngre barn, att samtala kring. Den här boken skulle platsa perfekt. Den handlar om det obegripliga som är döden och det svåra när det händer någon i ens egen familj. Speciellt om barnet i familjen är så litet att det ännu inte riktigt hunnit börja få grepp om vad liv och död är.

Berättelsen handlar om en liten kille som tidigare hade en lillebror, men när lillebror föddes var han mycket liten och sjuk och levde inte särskilt länge. Mamma och pappa var mycket ledsna när han dog men försökte tänka att han slapp ha ont när han inte längre fanns. Numera lägger de blommor vid en sten och försöker minnas lillebror då och då.  Boken utspelar sig alltså efter att tragedin redan har hänt och börjat bli ett minne. Ett minne och en sorg som kan sitta kvar och visa sig ganska långt senare.

Det är ett ämne som jag inte vet om det skrivits så mycket om tidigare. Och jag tror att det verkligen kan hjälpa att ha ens ådan här bok att utgå ifrån när/mo man vill prata med barnet om vad som hänt. Om det är något man tänker på ibland och om det är något man vill eller inte vill prata om. Att ha något konkret att hålla i kan ibland underlätta ett sådant samtal. I alla fall om man inte är proffs och kan behöva lite hjälp.

Det är dock en sorglig bok så det är ingenting man sätter i händerna på vem som helst för en mysig god nattstund. Men det behövs ju definitivt sådan här litteratur också, eller hur? Som fyller en funktion. Och då måste jag säga att jag i alla fall tror att den kan fungera bra. Tydliga bilder och enkel text som inte väjer för det svåra.

Boken hos Adlibris och Bokus

Recex från Idus förlag 

2 kommentarer:

Hermia sa...

Så smart med en krislåda! En del böcker vi köper in till biblioteket för barn är ack så viktiga men så svåra att placera på rätt ställe rent fysiskt i bibblan.

Bokomaten sa...

Ja, det är naturligtvis även en bra idé för ett folkbibliotek! En "krishylla" eller om man kallar placeringen något mer allmängiltigt men med lite mer information runt om kring. Man kan ju ha en underrubrik som är lite mer förklarande.