måndag 25 april 2016

Wonderland av Joanna Nadin

WonderlandDen här boken fyndade jag på bokrean för ett tag sedan efter att ha läst positiva recensioner på Goodreads. Jag hoppades på en hyfsat spännande thriller för tonåringar och det var också precis vad jag fick, om än något mer skruvad och faktiskt lite bättre än vad jag hade trott. Typexempel på bra YA helt enkelt. Den handlar om en ung tjej i en liten håla i England som varit utanför och utsatt i skolan egentligen ända sedan hennes bästa vän flyttade redan när de var små. Jude och Stella var bästa vänner som små och när Stella flyttade så lämnade hon inte bara ett tomrum utan också en förändrad Judy som utan Stellas stöd och glöd helt enkelt föll tillbaka in i skuggorna och inte klarade av att ta plats eller ge svar på tal när någon av de tuffa tjejerna sa något taskigt. Det gjorde att hon snabbt blev lite av en hackkyckling och den statusen har hon behållit ända upp på högstadiet. Hon tar helt enkelt all skit som de plastiga och populära tjejerna tycker om att strö omkring sig för att känna sig lite större. Tills en dag, Stella återvänder. Plötsligt står hon där. Med hela sin tuffa attityd och energi och svär som en borstbindare och röker och dricker alkohol och ser till att dra med sig Judy på alla fester och hånglar loss med allt och alla, alltid på sina egna villkor. Inte ens plasttjejernas ledares pojkvän är heligt område. Och Jude hänger med av bara farten. Stella hjälper henne skaffa nya kläder, får henne att våga satsa på skolpjäsen och att söka in på teatergymnasiet även om det faller när det väl är dags, eller? Ja, för det är något konstigt med Stella. Var har hon hållit hus? Hon säger att hon har flyttat runt och mest bott i London. Hon får Jude att göra saker hon aldrig skulle gjort annars men ingen reagerar på hennes eget vilda liv, bara på hur Jude har förändrats. Det är som att Jude bara existerar och faktiskt syns i Stellas sällskap.

Och tempot skruvas hela tiden upp. Jude och Stella blir allt intensivare vänner och klarar inte av att göra någonting utan den andra. Samtidigt som det bara är Jude som ger och tar emot. De träffar aldrig någon ur Stellas familj, är aldrig henna hos henne. Vem är hon egentligen och varför vill hon så gärna hänga med osynliga Jude?

Sakta, sakta släpps den ena ledtråden efter den andra till hur deras vänskap egentligen hänger ihop och vilka faktiskt båda flickorna egentligen är.  Och slutet får en verkligen att bita på naglarna medan man funderar på hur Nadin egentligen ska få det att gå ihop.

Som äldre läsare så inser man nog lite snabbare hur det hela egentligen ligger till. Det kommer ganska tydliga hintar redan i mitten av boken, om inte tidigare, men det gör faktiskt inget för det är ändå himla snyggt upplagt och uttänkt. Dessutom gillar jag hur Nadin får det att kännas genuint brittiskt efter att ha läst en hel del amerikansk litteratur i den här genren. Man kan riktigt höra den grova och smutsiga förortsdialekten flyga fram och tillbaka mellan tjejerna. Trots att de bara är 15-16 år. Jag gillar det skarpt även om jag inte tror att det är allas kopp té just för att det är ganska uttalat och vuxet emellanåt. Det dricks enorma mängder alkohol och röks rejäla mängder ciggaretter och snattas och tjuvåks till höger och vänster. För att inte alla om allt sex och hångel. Emellanåt är det grovt. Men det är också en skildring av hur det kan vara att förtränga en stor del av sig själv och sorgen efter en saknad förälder. Hur det helt enkelt kan vara att vara en utåtagerande och desperat tonåring med stora problem och en depression som bara blir värre och värre. En sorgsen thriller som lyckas göra det spännande att läsa om psykiska problem. 

Inga kommentarer: