måndag 4 april 2016

Fripassageraren av Christina Wahldén

Fripassageraren
Wahldén är väl främst känd för att ha skrivit böcker som anspelar på olika aktuella och ofta hett omdebatterade ämnen. Gärna på lättare svenska för ungdomar. Hon har skrivit om våldtäckt, ungdomsvåld, balkongflickor, fishing, ungdomsdepressioner mm mm men det här ä något helt annat. Det är nämligen en av få (enda?) steampunk-romaner som jag kan komma på i alla fall, för mellanåldern. Synd att det inte är bättre bara för jag vill verkligen att det här ska vara så bra som det skulle kunna vara.

Steam punk är ju en ganska speciell genre. Ofta utspelar den sig i victoriansk tid men med moderna inslag och mycket uppfinningar. Gärna i retrodesign. Sci-fi i dåtid, typ. Zeppelinare är ett vanligt inslag och det är också något man till och med kan se på omslaget till den här boken, som för övrigt verkligen är himla snyggt!
Detta är tänkt ska bli den första delen av två om syskonen Marley som förlorar sin pappa redan i inledningen på boken. Det blir startskottet för världens äventyr då de inte bara får veta att deras mamma fortfarande lever, deras föräldrar verkar dessutom ha levt någon sorts dubbelliv. Hals över huvud ger de sig iväg på världens resa, allt i hemlighet, för att leta reda på sin mamma. Nick är besatt av sina egna mer eller mindre lyckade uppfinningar och systern Nell, som naturligtvis är kvinnorättskämpe, hon blir resande reporter och skriver om hur kvinnorna har det runt om i världen, samtidigt som hon rapporterar sin sina egna äventyr. De blir förfäljda av en massa skurkar som försöker stoppa dem från att få reda på sanningen om sina föräldrar och var mamman har tagit vägen. De far från england till Afrika, till Indien och träffar viltjägare, andra uppfinnare, textilfabrikörer, flygande matt-förare och exotiska djur. Allt med en stor dos humor.

Lite för mycket humor om man frågar mig. Det här påminner om en del engelska böcker jag läst på sistone, som ex Chris Riddels bok om AdaGoth. Det är väldigt mycket yta och ganska lite djup. Visst blir det roligt emellanåt, men det känns lite som att formen har fått lite för mycket plats. Karaktärerna förblir ytliga och jag har svårt att se dem framför mig, än mindre bry mig om hur det går för dem. Däremot tycker jag att det är kul med alla steam punk-inslag. Det räcker för att lyfta boken en hel del och handlingen går verkligen i ett rasande tempo. Det kommer säkerligen att passa många, men eftersom det ändå är en ganska tjock bok så känner jag att det hade behövts lite djupare karaktärer för att hålla engagemanget uppe hela vägen igenom.

Inga kommentarer: