måndag 21 mars 2016

Omläsning av Northanger Abbey av Jane Austen

Northanger Abbey
Kulturkollo har bokcirklat kring Northanger Abbey de senaste veckorna och naturligtvis ville jag också läsa och vara med. Det är faktiskt 20 år sedan jag läste den senast och uppenbarligen kom jag inte ihåg särskilt mycket. Jag mindes att det inte var min favorit, att den kändes enklare och annorlunda än hennes övriga böcker då och annorlunda är den ju. Inte för att det är så mycket gotiska inslag, för det stämmer ju också, utan snarare tänker jag för att humorn är skruvad ett steg längre här än i hennes senare romaner.  N A var Austens första bok som hon publicerade långt senare. Säkert omredigerad kan jag tänkta mig. Det direkta tilltalet till läsaren från författaren är ännu en sak som skiljer denna bok från hennes övriga. Inte rät igenom, men då och då ändrar texten karaktär och handlar inte bara om Chaterine Morland och hennes friare och äventyr utan om författaren som exempelvis berättar att vi som läsare förstår att inte mycket mer kommer att hända då det ju är ganska få sidor kvar av boken.

Det är en tonårshistoria och även bokens huvudperson är en rätt rejält intelligensbefriad men snäll och glad tonåring, Chaterine. Man kan här läsa in en del samhälskritik från Austens sida. Både för att många flickor förväntas vara lite dumma och att det framställs som en god egenskap, men också för att deras intressen sedan förringas. Som läsning. Chaterine är lite av en Polyanna-typ som glad får följa med vänner till familjen till Bath för att roa sig under en säsong. Där träffar hon den i mitt tycke inte helt sympatiske mr Tilney som gör stort intryck på Chaterine. Speciellt som han intresserar sig för hennes intressen men också för att han framstår som världsvan och bildad, vilket han också är i jämförelse med henne. Efter den första kvällen försvinner han dock och Chaterine hamnar istället i sällskap med den något äldre miss Thorpe som läsaren snabbt förstår inte är det bästa av inflytanden men en väldigt rolig karaktär att läsa om. Hon har ambitioner och är allt annat än dum även om hon gladeligen framställer sig sådan. Hon hoppas naturligtvis på att fånga en välbärgad man men säger att pengar inte har någon som helst betydelse. Miss Thorpe har även en äldre bror som även visar sig vara bekant med Chaterines äldre bror och de fyra hittar på glada upptåg i staden som på många sätt var nöjesmeteropolen nummer 1 på sin tid. Och snart återvänder mr Tilney, som nu framstår som mer allvarlig och mer av en Darcy-typ än han först gjorde.

Jag tycker fortfarande inte att det är Austens bästa roman men jag uppskattar den definitivt bättre nu än jag gjorde som tonåring. Jag hade svårt att relatera till Chaterine som jag tyckte framstod som dum som en gås men det behöver man å andra sidan inte heller. Det är underhållning helt enkelt. Chaterine blir medbjuden till Northanger Abbey där mr Tilney och hans syster bor tillsammans med deras gemensamma far. Här tar boken en helt annan vändning och man får egentligen två böcker i ett. Först, en romantisk och underhållande historia som förvandlas till gotisk roman, full av humor och satir. För nog driver Austen med den gotiska romanen samtidigt som det är tydligt att hon är störtförtjust i den. Och det gillar jag. Jag uppskattar definitivt humorn och satiren mycket mer idag än som tonåring. Då tyckte jag mest den var spretig och flamsig.

På många sätt är det en annan bok jag läser idag även om min uppfattning delvis kvarstår. Om detta hade varit det enda Austen lämnade efter sig så undrar jag om det hade blivit samma klassiker, samtidigt som jag gillar att den står ut från hennes övriga produktion. Den är mer intelligent än den fått cred för. Jag gillar den definitivt.

1 kommentar:

Lena sa...

Den här boken är jag så sugen på att läsa.