måndag 7 mars 2016

Gotik, spöken och humor räcker visst inte alltid så långt som man kan tro.

Ada Goth och mysteriet på Gasta-Gorma herrgård (inbunden)Ada Goth och mysteriet på Gasta-Gorma herrgård av Chris Riddel

Den här lilla barnboken kom ut i höstas och har fått massor av uppskattning och uppmärksamhet, framför allt i England. Egentligen borde den passa mig som hand i handske. Fina bilder, gotik, spöken och hemskheter och massor av litterära blinkningar för den vuxne läsaren. Allt förpackat i ett lagom humoristiskt format. Fast det är något som känns överansträngt och då slutar det vara så där lagom humoristiskt.

Ada Goth bor med sin pappa på en stor herrgård, som sagt. Hennes mamma dog när Ada var väldigt liten. Hon var cirkusartist och dog när hon gick balansgång på husnocken en åsknatt. Sedan dess kalrar Adas pappa knappt av att se sin dotter och tvingar henne att bära otympliga klumpiga stövlar så att det hörs lång väg när hon kommer traskande i huset.

Ada har klarat sig rätt bra på egen hand, med hjälp av ett otal barnflickor, alla med namn efter kända barnflickor i litteraturen som ex Mary Poppins, hunden Nana i Peter Pan och Nanny McPhee. Ingen av dem har blivit särskilt långvarig dock. På sistone har Ada också börjat skaffa sig nya vänner i huset. Spöken, tjänstefolk och en nyligen avliden liten mus. Det enda trista är väl att pappan planerar sin årliga jättefest med inomhusjakt och med en massa märkliga inbjudna. Och det är något mer fuffens på gång i huset. Inomhusjägmästaren Maltravers verkar ha en massa hemligheter och uppför sig väldigt underligt. Med hjälp av sina nyfunna vänner så bestämmer sig Ada för att ta reda på vad det egentligen är som är på gång.

Och, jo det blir väl hyfsat underhållande och egentligen helt ok, men jag tycker nog att det blir lite väl krystat roligt ibland. Riddel staplar figurer på varandra som på något sätt ska förhöja berättelsen genom att presenteras med lustiga namn och historier. Trots att de kanske inte alltid fyller annat syfte än att just ingå i en lista med lustiga namn som bara är så ROLIGA. Det blir liksom lite för mycket ibland. Handlingen och djupet i karaktärerna glöms lite bort.


Men den handling som finns där är ändå lagom spännande så därför skulle jag inte säga att det är en rätt igenom trist bok. Dessutom är det flera elever som gillat den och det är ju ett gott betyg. Det är väl en bok som ska hitta sin läsare helt enkelt.  Personligen skulle jag dock ge den en godkänd 2:a, mest för alla gotiska inslag.

2 kommentarer:

Pomegranate sa...

Instämmer till fullo! Den är ju sjukt snygg men kunde/borde varit så mycket bättre. Det här är en bok som jag väldigt gärna skulle vilja älska, men den håller inte riktigt tyvärr.

Bokomaten sa...

Ja, det är en bok som utger sig för att vara något annat än den är, tycker jag. Synd, hade gärna tyckt bättre om.