onsdag 23 mars 2016

Coraline –den grafiska romanen av Neil Gaiman

CoralineJag har naturligtvis läst boken Coraline tidigare och sett filmen ett otal gånger efter det också. Jag älskade den för övrigt och boken också. Lugn, bitande otäck och så enkel i sin form ändå. Neil Gaiman är ju förtjust i illustrationer och grafik i många sammanhang dessutom, så visst känns det naturligt att Coraline även skulle komma som grafisk roman. Den här kom ut för flera år sedan nu men jag har inte kommit mig för att läsa den tidigare. Förra året läste jag en hel del grafiska romaner, mycket för att vidga mina vyer lite då jag inte alls är särskilt van vid att läsa serier längre, men denna har fått stå till i år. Perfekt ursäkt när man behöver något som inte tar för lång tid mellan andra böcker.

Och visst är den fin. Historien är ju den samma. Om Coraline som flyttar in i det gamla huset med sina föräldrar. Huset är gigantiskt och har blivit uppdelat i fyra lägenheter. Två av de andra delarna är också uthyrda, den ena lägenheten till två gamla systrar med ett förflutet i varitébranschen och i den andra bor en gammal farbror med en hemlig mus-cirkus. Märkligt folk kan man tycka.

Den fjärde lägenheten står fortfarande tom och alla vägar till Coralines lägenhet är igenmurade. Eller? På natten hör hon mysitiska ljud och upptäcker att dörren som på dagen var förseglad plötsligt leder till en tunnel till en annan värld. Massor med Narnia-referenser här, eller hur? Och på andra sidan bor hennes andra mamma. En otäck kvinna med knappar till ögon som gör allt Coraline vill. Ger henne god mat, låter henne leka och ha roliga kläder. Hon vill också så gärna att Coraline ska stanna, allt hon behöver göra är att sy knappar i ögonen istället för sina egna…


Ja, samma story alltså. Men illustrerad så magin och skräcken nästan framstår ännu tydligare. För det blir verkligen tydligt hur liten och ensam Coraline är. Samtidigt försvinner ju naturligtvis de egna bilderna, men jag tycker DEFINITIVT att den fungerar som serieroman också. Och jag tycker nästan att det känns som att den här versionen vänder sig till en äldre läsegrupp än den ursprungliga. I alla fall något år eller så. Rekommenderas till fans av originalet men också till de som gärna gillar tjockare serier.

1 kommentar:

annamariaa.blogg.se sa...

Jag tycker det är lite små kusligt att läsa denna recensionen. Hmm, undra vad jag kommer tycka om boken då haha. Läskiga böcker är inget för mig, fast i serie format kanske man ska prova. Kram