tisdag 16 februari 2016

Veckans utmaning på Kulturkollo: Favoritgubbar

Denna vecka är det gubbvecka på Kulturkollo och veckans utmaning handlar om favoritgubbar. Min egen favoritgubbe är egentligen ganska personlig. Jag tänkte länge på vem jag skulle välja men min egen morfar ligger så nära mitt hjärta att jag gärna vill nämna honom. Det är flera år sedan han gick bort men jag saknar honom ändå något otroligt till och från. Han hade blivit så glad över att se min egen lilla familj, men han gick ur tiden innan den blev riktigt cementerad. 

Typisk gubbkeps
Han gav mig så mycket kärlek på sitt knapphändiga lilla vis och är en av de få människor jag verkligen har känt har tyckt om mig utan att han någonsin faktiskt talade om det för mig rent ut. När han blev pensionär skaffade han sig världens bästa hobby tyckte jag. Han började föda upp kaniner för utställningar. Ja, det var nog något han sysslade med innan också, men kunde satsa lite mer på så där på ålderns höst. Han kunde plocka fram den minsta lilla kaninungen i kaninhuset och bad mig klappa den bara för att han visste att det gjorde mig glad, trots att han inte hade tid. Han stack alltid till mig en extra glass eller godisbit om vi var och handlade och kritiserade aldrig någonsin något jag gjorde. Han och hans lika gubbiga vänner hade alltid "gubbakeps" på huvudet dessutom, en sådan där där skärmen sitter ihop med tyget i kepsen där fram. Kommer alltid att tycka att de är charmiga. Jag misstänker att han använt dem ända sedan han själv var barn och jag kan se honom springa runt i kortbyxor och keps. 

På ålderns höst visade han en del åsikter som jag tyvärr inte höll med om men vi blev aldrig riktigt ovänner ändå. Han var heller aldrig särskilt kulturell av sig och det där med läsning, det var något han lämnade åt mig och min mamma. Han tittade mer än gärna i fågelböcker och andra uppslagsverk, men att läsa en roman för nöjes skull var något han hade svårt att förstå. Men lät mig ändå hållas där på gräsmattan om somrarna. Han kunde gärna stanna uppe och se en film på TV om kvällarna, men bio kan jag inte minnas att han någonsin var på.

Det finns många andra favoritgubbar men jag tror i alla fall att min morfar har varit med och format min egen bild av vad en gubbe egentligen är. En del av min referensram när jag läser böcker om gubbiga poliser eller suckar djupt över gubbar som brer ut sig på film. 

12 kommentarer:

Robert W sa...

Det måste ha varit en fin gubbe!

Västmanländskan sa...

Han låter som en mysig person. Härlig att läsa.
Min morfar gick bort redan när mamma var 15 år, så honom har jag inga minnen av och min farfar är jag tyvärr inte så nära. Det är lite synd.

Bokomaten.. sa...

Ja, min farfar har jag heller ingen relation till och har en väldigt sparsmakad släkt och familj så morföräldrarna var viktiga. Synd på din morfar men vi skapar ju oss också våra egna familjeband.:)

Anna Johansson sa...

Så fina minnen du delar. Tack.

Lotta sa...

Vilken fin morfar :)

FrökenChristina sa...

Vilken rar morfar. Påminner om min farfar. Gubbakepsen är ju en klassiker som jag tror de haft sedan barnsben.

Mrs E sa...

Fint skrivet och fina minnen :-)

Bokomaten sa...

Ja, det blev väldigt personligt idag, men svårt med distansen till sin egen familj. Tror den där gubbakepsen satt på de flesta herrar i en viss generation.:)

Monika sa...

När jag läser vad du skrivit så minns jag varför jag var så avundsjuk på mina klasskamrater i småskolan som alltid pratade om sina mor- och farföräldrar. Jag har själv inte haft några, men jag är säker på att jag hade känt som du om jag hade haft :)

Marie Eggimann sa...

Underbart ♥

♥ Hanneles bibliotek sa...

vackert, men jag har inte träffat nån....

Hanneles bibliotek sa...

(mina döda innan jag föddes)