måndag 22 februari 2016

River road av Carol Goodman

River RoadNej, men! Jag inser att jag ju inte har skrivit om ”River road” trots att det är flera veckor sedan jag läste ut den! Ni vet, Goodmans nya litterära thriller, så gott som helst utan några paranormala inslag. Jag skriver nästan för naturligtvis finns det en lokal spökhistoria som poppar upp här ändå, men den gör bara sitt till för att sätta stämning i romanen. Historien är samma hederliga Goodman som vi lärt oss att älska i ”De döda språkens sjö”, ”Arcadia falls” och ”The Ghost Orchid” m fl. Det är en klassisk akademisk thriller med psykologiska inslag och kopplingar bakåt i historien, framför allt personligen för bokens huvudperson.

Nan Lewis liv är på väg utför, men hur mycket utför vet hon inte ännu när boken börjar. Hennes dotter blev dödad i en smitningsolycka för ett antal år sedan, hennes äktenskap gick i kras i samband med tragedin och nu har hon även blivit nekad tenure på den lilla högskola där hon undervisar. Hon dricker på tok för mycket och isolerar sig i huset de flyttade till som nybliven familj. Där e skulle bli lyckliga men allt istället föll samman. På vägen hem efter en fakultetsfest så kör Nan på ett rådjur och beger sig in i skogen för att se om hon kan göra något för att rädda djuret. Snön faller, Nan är olycklig och tänker på sin dotter som dog på samma plats och snart somnar hon i en kombination av alkoholrus och sorg. När hon vaknar upp tar hon sig tillbaka till bilen, snön har täckt alla spår av djuret och hon kör hemåt igen. Dagen därpå vaknar hon till sitt livs andra mardröm. En student har blivit ihjälkörd, just på platsen där Nan träffade rådjuret och hon finner sig nu misstänkt för att själv ha kört på och smitit från platsen.

Goodman beskriver riktigt bra hur alla utvägar stängs, e efter en och hur Nan känner sig snärjd i en mardröm hon inte kan påverka. Naturligtvis visar det sig dock ligger massor av andra lager bakom olyckan. Var den lyckade studentskan verkligen så rätt igenom oskyldig som det framstår eller kan et finnas andra anledningar bakom hennes död än en ren olycka? Var det fler på platsen? Kan det vara någon som ät ute efter att sätta dit Nan?


Spänningen och historien är det verkligen inget fel på. Jag älskar det här samtidigt som jag tycker att det är sjukt obehagligt att läsa om döda barn (och spoiler, även döda djur) men det är delvis det som gör det så bra. Däremot saknar jag en del av de små inslag som jag brukar tycka så mycket om i Goodmans böcker. De där blinkningarna till mina egna intressen. Konsthistoria, Italien, litteratur, Shakespeare, antiken eller trädgårdar. Det som brukar göra att jag känner at boken är skriven direkt till mig. Men bra är det ändå. Och jag hoppas att Goodman kör vidare på det här spåret nu och håller sig till sina akademiska thrillers. 

Inga kommentarer: