måndag 8 februari 2016

Min brorsa heter Noa av Anna-Clara Tidholm & Joanna Hellgren

Min brorsa heter NoaDet här är en sådan där bok som jag läste om förra året och tänkte ”himmel, så bra, den måste jag läsa och köpa in till skolbiblioteket”. Men så tog budgeten stop och den fick ligga lite på is men nu är det nytt budgetåt och tre ex av boken damp ner på skrivbordet för ett par veckor sedan. Jag var nämligen redan innan jag läst den rätt säker på att det här var något jag ville satsa lite extra på.

Min brorsa heter Noa är något så ovanligt som en bok för lågstadieåldern om rasism och nynazism. Bokens huvudperson heter Saga och är 8 år. Hon bor ihop med sin brorsa, Noa, deras mamma. Saga har en bästis också, Anisa, som har en helt annan familj. Det är mycket folk, mycket ljud och alltid en massa god mat hemma hos Anisa. Men Sagas bror gillar inte alls att Saga hänger hemma hos Anisa.
-”Din kompis är ju inte riktig”, säger Noa, och syftar på att Anisa har annan färg på sin hud än Saga. Noa börjar bära svarta kläder, kängor och ritar hakkors över hela sitt sovrum. Han slutar gå i skolan och Anisa och Saga googlar det där hakkorset och får veta en massa otäcka saker om Hitler och nazismen. Det går inte så himla bra för Noa ett tag. Han råkar i bråk på stan och varken Anisa eller Saga vet riktigt vad de ska göra. De håller ju inte med honom, men man kan ju inte anmäla sin brorsa heller.

Också löper historien sin lilla gång. Det slutar lyckligt, men hade lika gärna kunnat gå illa. Barnen lär sig mer om vad det innebär att vara nynazist. Brorsan lär sig tycka om sig själv och andra. Men dessförinnan där det rätt tufft för den lilla familjen, allt utan att boken någonsin egentligen blir för tung. Den är enkel, lätt att läsa och lätt i handlingen. En perfekt bok att läsa när man vill förklara det oförklarliga som händer för sin 8-åring. Kanske finns det äldre elever på skolan som uppför sig illa? Kanske har man läst eller hört om saker som hänt där man bor eller på nyheterna?


Hur som helst är det en utmärkt bok som inte bara är lagom pedagogisk, den är rätt spännande att läsa också. Tyvärr säkert också en vardagsskildring för många. En bok att själv eller läsa högt för sin 7-9-åring.

1 kommentar:

Carro sa...

Den här vill jag också använda i skolan, men har inte riktigt kunnat klura ut hur riktigt än..