tisdag 9 februari 2016

Hjältar och hjältinnor i litteraturen och på Föris

Idag är det tisdag vilket betyder utmaning på Kulturkollo. Denna vecka handlar allt om Hjältar och hjältinnor i kulturen och frågorna som Carolina ställer är följande:

  • Berätta om en hjälte eller hjältinna du ser upp till. 
Just nu har jag nog ingen riktig idol eller förebild faktiskt. Jag beundrar en hel del av mina vänner som får vardagen att gå ihop trots jobb, småbarn, krav till höger och vänster osv, men några andra hjältar har jag nog inte. När jag växte upp var idoler och förebilder däremot oerhört mycket viktigare. En tidig hjälte i mitt liv var skådespelaren Emma Thompson, som jag lärde mig ALLT om. Hon fick de bästa rollerna, hade pluggat i Cambridge och var kompis med Hugh Laurie och Stephen Fry. Vilken kvinna! Hon spelade Shakespeare lika enkelt som hon skrev manus på Jane Austens Förnuft och känsla. I mina ögon kunde hon inte göra fel. Det där dalade dock i takt med att livet tog över och Emma fick tråkigare roller.=) Tycker fortfarande att hon är cool som attan, men har inte samma behov av förebilder längre helt enkelt.
  • Vilken var din första hjälte eller hjältinna? Kan det ha varit Bamse? Eller din mormor? Eller ridläraren? Stålmannen? Eller fröken i första klass??? Berätta!


Min FÖRSTA hjälte eller hjältinna däremot, det är både enklare och svårare att svara på. Det kan ha varit Anne på Grönkulla, faktiskt. Jag kan inte riktigt minnas att jag hade hjältar på samma sätt när jag var riktigt liten. Det skulle ha varit men egen lilla mamma då. Eller kanske Ronja Rövardotter? Den första person jag faktiskt minns att jag blev uppslukad av så där och verkligen ville vara är dock Anne på Grönkulla, eller möjligen Merri Viks Lotta. Osäker på vem som kom först men tror ändå att det var Anne. Det är i alla fall ett av mina starkaste minnen. Hur jag kände igen mig i den udda och fantasifulla flickan som kom från enkla förhållanden men som älskade romantik och att läsa. Både Lotta och Anne älskade även att skriva och jag drömde om att bli skolfröken efter 9:an (realistiskt) medan jag satsade på en karriär som något konstnärligt. Allt från författare till operasångerska stod på agendan, men inspirationen till att vilja något annat kom definitivt härifrån.
Åh, Anne. Författardrömmarna är lagda på is och någon operasångerska kommer jag aldrig att bli, men den där typen av karaktärer följde med mig ganska länge. När jag blev äldre tog Jo i Unga Kvinnor delvis vid, men i samma roll. Den fattiga men litteraturälskande flickan som drömmer om att lära sig saker och att skriva.

Idag ser situationen lite annorlunda ut. Mina mesta hjältar utöver mina vänner är definitivt pedagogerna på Pocketens förskola, som (nåja, de flesta i alla fall) lyckas behålla lugnet även i kaos och står ut med både snor och skrik. Ska bli spännande att läsa om alla andras hjältar och hjältinnor nu.

7 kommentarer:

Kulturkollo/Carolina sa...

Jag är en av de fåtal personer som går runt här i världen utan att någonsin ha läst någon bok om Anne på Grönkulla. Det är mycket märkligt, och jag kanske borde gå och göra något åt saken. Typ nu.
Och förskolepersonal? Ja! Vilka hjältar!!

Bokomaten sa...

Fast frågan är väl om Anne skulle göra lika stort intryck i vuxen ålder? Kan vara en sådan där person som man måste ha läst om som barn för att kunna ta till sitt hjärta. Jag kan inte komma på något exempel nu men har flera böcker (och filmer/serier) som jag läst (sett) i vuxen ålder, långt senare än andra, och inte riktigt förstått poängen med.

Ylva sa...

Jag ska gå och lyssna på min tonårsidol Mauro Scocco på fredag! Honom har jag inte sett sedan 1989 så det är stort! Visst finns det gott om vardagshjältar! Heja Pocketens personal!

Monika sa...

Anne på Grönkulla ja, hon imponerade på mig, minns jag. Hon gick sin egen väg.

FrökenChristina sa...

Emma Thompson, är ju bra men lider väl av tantsyndromet i filmvärlden.

Robert W sa...

Som pojke läste jag inte Anne på Grönkulla. Det var istället Fem-böckerna och Tvillingdeckarna som gällde. Och Biggles ;)

Bokomaten sa...

Robert: Som flicka läste jag naturligtvis både fem-böckerna, Tvillingdeckarna och Biggles också. Fast tyckte Biggles var lite småtråkiga så blev bara ett par stycken.=)

FrökenC: Ja, det är väl därför hon bara får tråkiga roller, tyvärr.