torsdag 21 januari 2016

Macbeth på bio

För en dryg vecka sedan hade den senaste filmatiseringen av Macbeth premiär på bio och jag fick möjlighet att gå och se den. Jag har ett lite speciellt förhållande till Macbeth då jag sett ett ganska stort antal filmatiseringar och uppsättningar men när jag nu kollade så insåg jag att det faktiskt är ganska länge sedan den blev film senast. Om man bortser från en märklig remake där man förlagt handlingen till Melbourne. Just den filmen har jag tack och lov inte sett då den ska vara ganska usel om man får tro betygen.


Men hur som helst, denna filmatisering är allt annat än usel. Den enda kritik jag egentligen har är att den nästan är lite för jämn. Fotot är makalöst vackert och bilderna av det Skottska landskapet gör en ju sjuk av längtan efter att resa dit. Marion Cotillard och Michael Fassbender gör riktigt bra insatser och lyckas ge de klassiska rollerna en egen prägel. Vissa repliker är så fast rotade i själen på många, framför allt säkert skådespelare, att det måste vara nästintill omöjligt att säga dem på ett naturligt sätt. Jag tycker dock att båda lyckas bra. Över lag är det riktigt bra skådespelar insatser i alla roller faktiskt, och jag gillar flera av de dramaturgiska grepp man valt att använda sig av för att skapa en egen version av pjäsen. Macbeth ser inte bara kniven framför sig, han ser även sin döda son som sporrar honom till det dåd han sedan kommer att begå och som förändrar honom för alltid. Och Birnaims skog närmar sig faktiskt bokstavligt talat Dunsinane på ett mycket effektfullt sätt som jag inte ska avslöja för de som tänker se filmen.


Det enda är då som sagt att tempot nästan är för jämnt. Det är kargt och kallt och smutsigt och härligt, men de våldsamma scenerna filmas mycket i slow motion till vacker musik och man har också klippt en del, även om det är ytterst lite faktiskt, då pjäsen ju trots allt är ganska kort. För att vara Shakespeare.

Justin-Kurzel-Macbeth

Jag gillar dock hur man gör häxorna till något nästan overkligt. Är de hjärnspöken? Var kommer de ifrån? De rör sig knappt utan framstår nästan som en hägring. Fast både Macbeth och Banquo ser dem och talar med dem. De blir inte till något publikfriande magiskt spektakel som de blivit i en del uppsättningar jag sett. De har också klippt en del i deras framträdande för att göra dem mer tystlåtna och därigenom kanske mer skrämmande för dagens publik.


På det hela tagen en ypperlig filmatisering som jag verkligen rekommenderar, men inte den bästa uppsättning jag sett. En solklar 4/5 dock!

4 kommentarer:

Ylva sa...

Jag såg en uppsättning i Stockholm för länge sedan, som jag tyckte var lite för moderniserad när häxorna kom upp på TV-skärmar genom golvet...

Inget fredagsinlägg? Jag läser Sörja för de sina av Kristina Sandberg. Ikväll firar vi svärmors födelsedag och imorgon åker jag till Göteborg med tjejgänget och går på 20-talsfest på Trädgården.

Bokomaten.. sa...

Vad roligt Ylva! Jag har också sett en del mindre lyckade moderniseringar.. Kommer ev ett fredagsinlägg senare men fastnade i vab-sängen i fm.

Jenny B sa...

Bra att du rekommenderar filmen! Jag hoppas att se den någon gång snart.

Mrs E sa...

Väldigt bra skådisar, är absolut sugen på att se filmen!