onsdag 2 december 2015

Svart som ebenhots

Svart som ebenholtsSvart som ebenholts av Salla Simukka

Så kom den, den tredje och avslutande delen i Simukkas deckar-trilogi om Lumikki, tonårstjejen som är döpt till det finska namnet på Snövit och som har en fallenhet för att råka i trubbel, minst sagt.
Håller det hela vägen? Tja, det är svårt att svara på för den här boken skiljer sig rätt mycket från de två tidigare samtidigt som den verkligen knyter ihop säcken och äntligen låter Lumikkis förflutna komma ikapp henne. Det är inget regelrätt ”fall”, inget uppenbart brott som Lumikki dras in i utan här är det istället Lumikki själv som hela handlingen kretsar runt. Hon är tillbaka i Tammerfors, på gymnasiet, och har skaffat ny pojkvän, Sampsa. Liekki finns fortfarande där i bakhuvudet och spökar men hon försöker gå vidare.

Händelserna från Prag förra året spelar fortfarande en stor roll. Hon brevväxlar med sin nyfunna låtsassyster samtidigt som de diffusa minnena gnager i henne. Stämmer det att hon faktiskt HAFT en syster på riktigt? Varför har hennes familj aldrig pratat om det i så fall? Vad var det som hände?
Samtidigt har hon känslan av att någon förföljer henne och hon får hotfulla meddelanden både på telefon och i brevform. Hon någon hintar att hennes syster fortfarande skulle vara vid liv. Stämmer det? Vem är det annars som verkar veta så mycket om henne? Och som hotar att förgöra och mörda alla runt omkring henne.

Historien rullar långsamt fram och skräcken är mycket mera subtil än i de tidigare böckerna som varit mer actionfyllda. Det är bra, det är spännande och Simukka lyckas verkligen knyta ihop alla lösa trådar fint men det är väldigt annorlunda mot de tidigare böckerna just eftersom tempot dras ner så oerhört när mycket av handlingen utspelar sig i Lumikkis huvud. Minnesfragment poppar fram då och då och det här gränsar nästan till skräck. Det är i alla fall mer psykologisk thriller än actionrulle. Jag tycker bra om det här också, det gör jag, men det är stor kontrast till de tidigare delarna.

1 kommentar:

Lena sa...

Jag är otroligt dålig på att läsa finska författare. Måste verkligen ta tag i detta.