onsdag 18 november 2015

När hundarna kommer av Jessica Schiefauer

När hundarna kommerJag inser att jag faktiskt har läst alla Schiefauers böcker nu då detta endast är hennes tredje roman och Pojkarna, hennes förra, ju vann Augustpriset. Nu är Schiefauer nominerad igen och det finns väl starka skäl att tro att det skulle kunna bli ett pris till. Det är otäckt, skarpt och suggestivt insiktsfullt. Det är också en bok jag skulle ha oerhört svårt att klassa och i brist på annat får jag väl säga ”roman” eller möjligen ungdomsthriller. Fast varför sätta etiketter. Redan innan jag börjar läsa så inser jag att detta inte är en bok jag kommer att uppskatta att läsa. På bokens insida ser vi två vilda hundar som slåss och på baksidan kan man läsa att en ung pojke kommer att dö. Ja, men hej mina två svagheter. Barn och djur som far illa. Och mycket riktigt blir det också en skitbok att läsa för välmåendet men ändå kan jag inte slita blicken från sidorna. Att den dessutom skulle handla om två ungdomar som älskar varandra bortom vett och sans vet jag inte om jag håller med om. Det finns så många bottnar här och jag undrar ända till slutet vilka två ungdomar som åsyftas. Är det de båda kilarna som tillsammans har ihjäl en tredje kille? Är det bokens tidiga kärlekspar där flickan snabbt hamnar i en nedåtgående spiral av förnedring, beroende och killen inte alls känner lika starkt som hon?

Till en början verkar allt så fint men lugnet känns snart olycksbådande. Esther och Isak träffas vid en fest nere vid sjön mot slutet av vårterminen på gymnasiet. Allt går väldigt snabbt och båda förälskar sig fullständigt. Men så en dag upptäcker Isak att magin inte längre är där. Och där tiltar maktförhållandet i deras relation. Plötsligt blir det han som dominerar då Esther är beredd att göra vad som helst för Isak medan Isak inte alls känner likadant. Under tiden är Isaks lillebror på väg att glida in i något väldigt farligt. En kväll då han är ute och kör med Isaks hoj så träffar han en uppenbart halvgalen ung kille med våldet kokande under skinnet. Våldsamheten ger Isaks lillebror Anton en adrenalinkick. Båda av att känna smärtan, av att klara sig undan och av att så småningom utföra. Man märker en initial tvekan då Anton älskar hundar och killen är allt annat än snäll mot sin. Antons beundran tar snart dock överhanden och Antons och Esthers roller blir allt mer lika men de tar sig helt olika uttryck. Just likheterna mellan relationerna är fascinerande. Och det är också otäckt vad man kan få en annan människa att utföra genom att bara utöva mak, kontroll och uppskattning i lagom små doser. Et vilar uppenbara homosexuella undertoner över killarnas relationer trots (eller kanske är det också därför) att de är noga med att poängtera sitt böghat.

Det är fruktansvärt att se hur alla små delar slutligen leder fram till det hemska som sker och även hur efterspelet totalt förändrar många människor, inte nödvändigtvis till det bättre. Hur en enda och fruktansvärd händelse kan få så många ringar på vattnet. Det är mäktigt och suggestivt är det mest passande ord jag kan komma på. Jag tänker faktiskt också på TV-serien Broadchurch som även den handlade om mordet på en ung pojke, även om efterspelet och de inblandade såg helt annorlunda ut så skildrar de båda hur många som faktiskt påverkas i förlängningen av en så tragisk händelse.

Hur som helst mäktigt berättat men det kan vara bra att ha trigger warningen med sig att det här verkligen är feel bad-litt men oerhört bra sådan.

Inga kommentarer: