torsdag 26 november 2015

Humor (eller inte?) i Londons tunnelbanesystem

Tunnelseende av Keith Lowe

Det blir en kort recension av den här boken. Till Breakfast Book Clubs Londonresa ska vi gärna ha läst den här boken och Resan ut av Virginia Woolf. Jag blev naturligtvis jätteglad eftersom jag läst massor av Woolf och även velat läsa den här boken tidigare. Så, sagt och gjort, jag beställde på Biblioteket och plockade hem den och började läsa på pendelbussen. Ganska snart började jag gäspa en smula över alla haranger om Londons tunnelbanesystem. Och inte blev det bättre när bokens huvudpersoner börjar prata och ha relationsproblem heller. Det finns egentligen bara en person i den här boken som jag gillar och kan relatera det minsta till, nämligen uteliggaren Brian.

Historien går ju lite kort ut på att tunnelbanenörden Andy slår vad med en av sina nördkompisar om att han ska kunna besöka varenda station i Londons tunnelbanesystem på en dag. Det råkar bara vara så att den dagen är dagen före Andys bröllop med Rachel. I Paris. Och dessutom, i sitt brutalt nersupna tillstånd så sätter han sitt pass, sina tågbiljetter till Frankrike, sitt pendelkort mm i potten och får inte tillbaka dem förrän vadet är avslutat och vunnet.

Och här någonstans, redan, så tappar jag lite intresset. Jag tror att jag mest läste ut boken pga plikt och för att ha läst innan London liksom. För allvarligt talat, vem sätter sitt pass i pant dagen innan sitt bröllop? Vem skiter i att packa och vara med sin fästmö för att dricka alkohol och åka tunnelbana dagen före sitt bröllop? Hur trovärdigt är det? Och RACHEL, flickvännen? Vad SER hon i Andy egentligen? Samvetets röst dyker upp i form av en uteliggare som hänger på Andy hela dagen och hjälper honom ta foton och, köpa kaffe och mackor och flänga mellan anslutande tåg som om det vore hans vad. Uteliggaren, som heter Brian, förmanar honom hela tiden och förstår inte varför han inte väljer att åka hem till sin flickvän istället och bekänna färg och säga att han var full och dum. Och ärligt talat förstår inte jag det heller. Om det inte är tidernas utslag av bröllopsfeber och kalla fötter?

Nå, de flänger fram och tillbaka genom tunnlarna och får inte mycket mat i sig men luktar desto sämre då Andy dessutom gick direkt från sitt fylleslag med tågnördskompisen. Båda ser ut som luffare och gör sitt bästa för att vinna vadet, samtidigt som Rachel är arg och undrar var han är någonstans medan hon packar, fixar bröllopsklänning och lunchar med bästa vännen.

Spänningen ska ligga i om Andy överhuvudtaget kommer att hinna i tid till sitt bröllop? Spänningen tycker jag ligger i om de fortfarande kommer att vilja gifta sig med varandra när dagen är över.

Jag undrar om man kanske måste älska Londons tunnelbana för att läsa den här boken, jag gör det inte. Jag tycker tvärtom att en är lite klaustrofobisk och otäck och ganska rörig även om jag älskar London som stad. Så nej, detta var inte en bok för mig.

4 kommentarer:

♥ Hanneles bokparadis sa...

Resan ut gillade jag, läs Promenader med Virginia Woolf av Lisbeth Larsson!

♥ Hanneles bokparadis sa...

tre böcker om Woolf i London: http://hannelesbibliotek.blogspot.se/2015/02/life-and-london-virginia-woolf.html

kajsasbokblogg sa...

Jag började läsa den här för ganska många år sen men kunde inte komma igenom den. Och jag är ändå smått överförtjust i Londons tunnelbanesystem. :)

Bokomaten sa...

Kajsa: Det är ju rätt många som tycker himla bra om den här faktiskt ,men jag vari nte överförtjust som sagt. Skönt att höra att jag inte är ensam.;)

Hannele: Jag har läst Resan ut också nu och älskade även om en var lite trög i början. En av böckerna du tipsar om har jag faktiskt läst och tyckte mycket om. Den Woolf själv skrivit. Får kolla upp de andra.