onsdag 25 november 2015

Älskade Anne


I bokcirkeln jag är med i bestämde vi denna gång oss för att läsa om första boken om vår gamla barndomshjältinna Anne Shirley. Det kanske inte var så förvånande att vi alla läst och älskat böckerna om Anne som små, gudarna ska veta att hon formade många litteraturälskande hjärtan på 80- och 90-talet när TV-serien gick på TV. Efter en snabb gallup på twitter visade vi oss naturligtvis inte vara ensamma.  


Och vilken brutal nostalgitripp och kärleksextravaganza detta visade sig bli. Jag slukade första boken med bultande hjärta och sådan överdådig iver att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Och tårarna rann på samma sätt som de gjorde för 25 år sedan när gamle Matthew dör i slutet. Jag tror inte att jag med ord kan beskriva min besatthet och kärlek till Anne när jag var liten och att läsa om nu var som att återbesöka den flicka jag själv var då. Som dömde om att ha tekalas i muslinsklänning, leka i skogen eller vara hjältinna i precis vilken som helst av alla berättelser som Anne läste, eller mest troligt: vara Anne själv. Som skrattade högt åt när Anne drämde griffeltavlan i Gilberts huvud och som tänkte att det verkade himla praktiskt att man blev lärare redan efter ”9:an” om man hade lite läshuvud. Som inte var med i bakpulverbolagets novelltävling (fast det är inte i denna bok) men väl i Liptons novelltävling. Med en berättelse synnerligen inspirerad av Anne själv.


Kort sagt var hon lite av min bästa vän emellanåt. Någon att hålla i handen när det blåste. För nog stod Anne pall för det mesta, det var ju en av hennes bästa egenskaper.

Image result for anne of green gables


Dessutom tror jag just att det där, att hon kämpade i skolan trots att hon var flera år efter alla andra, bara för att hon tyckte det var roligt (och ville visa att hon minsann var bättre än vilken kille som helst i alla fall) det gjorde henne till inte bara en idol utan även till en feministisk förebild för mig och många andra. Hon läste och läste och skrev minst lika mycket. Och jag upptäckte v id omläsningen att hon faktiskt läste macbeth mer än en gång, en pjäs som flera år senare kom att betyda mycket för mitt tonåriga jag och min spirande anglofila kärlek till all things Shakespeare. Att jag läste Tennyson och sedan en massa annan brittisk poesi det skyller jag helt medvetet till stor del på Anne. Men även på min anglofila mamma förstås. Men att jag älskade Tennyson beror helt och hållet på Anne. Tänk att en bok faktiskt kan inspirera barn och tonåringar till att läsa flera hundra år gammal dikt och läsa den om och om igen tills man faktiskt både kan utantill och förstår den som om det vore den enklaste sak i världen. Anne, vilken insats du gjorde! Jag kommer att fortsätta mina nostalgiska vandringar i Avonlea, det är ett som är säkert för denna kärleksexplosion kan man ju bara inte ignorera. Hon funkar fortfarande rätt bra att hålla i handen när det blåser, om än kanske av andra anledningar.

Image result for anne of green gables

Och ja, alla bilderna är hämtade från TV-serien med samma namn med Megan Follows i huvudrollen. Tyvärr led nog Megan Follows lite av "Luke Skywalker"-syndromet och blev väldigt nära förknippad med sin roll. Jag såg henne i en del annat sedan också men inget som kom i närheten av Anne på Grönkulla naturligtvis.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Megan Follows spelade Anne i serien! Var oxå med i Silver Bullet (Stephen King filmatiseringen av Cycle of the werewolf!)

Bokomaten.. sa...

Ja, gud, det vet jag ju. Ser nu att jag råkat skriva Melissa GIlbert av någon anledning. Hon var ju med i en heeeeeeeeeelt annan TV-serie på 80-talet, som jag visserligen tittade på ganska mycket också. Och jo, Såg henne i en del annat, så jobb fick hon ju, men inget i närheten av samma succé tänker jag.