torsdag 15 oktober 2015

Svart sommar av Åsa Anderberg Strollo

Svart sommarÄnnu en mellanåldersbok med magiskt tema, men eftersom behovet aldrig tycks vara mättat och det är så här bra så varför klaga? Åsa Anderberg Strollo har ju annars mest skrivit böcker för äldre ungdomar med den fantastiska debuten ”Bryta om” som en stor favorit. Oftast har hon tagit upp något ämne i sina böcker som varit aktuellt eller som borde bli aktuellt, som hemlösa ungdomar i ”Hoppas” eller psykisk sjukdom och barnfattigdom i ”Bryta om” som handlar om en ung tjej som tagit hand om sina sjuka mamma i många år och förtvivlat försökt hålla fasaden uppe och huvudet över ytan.
Men Svart sommar då, jo, det är en klassisk twist på ”haunted house”-genren då den handlar om Annie som spenderar sommarlovet tillsammans med sin familj i ett torp i skogen. Torpet har funnits i familjen i genrationer och Annies mamma har just ärvt det efter sin farmor. Huset är fallfärdigt och det luktar konstigt i väggarna. Men det är inte det enda som är märkligt, Annie börjar drömma konstiga drömmar, väggarna och golven uppför sig underligt då t ex en reva i tapeten bara blir större och större utan att någon rör vid den. Och rullar man en boll över golvet så viker den hela tiden åt sidan trots att golvet i alla fall ser ut att ligga rakt. Annies familj börjar också uppföra sig konstigt. Mamma och hennes sambo Hakim blir inte ens oroliga när Annies storasyster Wilma plötsligt är borta, trots att hon bara är 14 år. Det verkar vara något allvarligt fel med torpet. Bara en sådan sak som att det kallas för Svärtan, vilket muntert namn liksom, tänker Annie.

Och snart börjar vi ana att det finns en närvaro i huset, något som vill Annie och familjen något. För länge sedan verkar det ha skett en oförrätt, något som ännu inte ställts till rätta och Annie är mysteriet på spåren. Vad hände med kyrksilvret som försvann för 100 år sedan? Vad händer med gammelmormor småsyskon och familjen efter att Annies mammas pappas morfar (långt tillbaka nu) gick genom isen och drunknade?

Det är lagom läskigt, mystiskt och kryddat med tonårsångest, trots och just det där att de sitter isolerade i skogen utan bil (Hakim sticker till stan och tar bilen med sig) gör att de känns extra utsatta där i torpet. Riktigt, riktigt bra, men jag hade heller inte förväntat mig annat från Anderberg Strollo även om jag saknar hennes tidigare böcker. Många skriver mellanåldersskräck men få skriver samhällskritik för ungdomar liksom.

1 kommentar:

Lena sa...

Denna verkar intressant.