torsdag 22 oktober 2015

Som Zlatan fast bättre av Niclas Christoffer

Som Zlatan fast bättrePå jobbet ska vi i dagarna ha tema kring fysisk och psykisk hälsa och ohälsa och jag har försökt läsa in mig lite kring litteratur på ämnet. Vad jag upptäckte var att jag läst en hel del användbart tidigare som framför allt riktar sig till tonårstjejer, men väldigt lite med killar i fokus. Men så hittade jag den här boken. Eller nåja, jag känner ju till den sedan tidigare men hade helt enkelt glömt bort att den fanns. Men vilket hål den fyller. Och dessutom är den bra. Och lättläst. Check, check, check liksom.
Jag vet att en del av mina killar på skolan har lånat den här i tron om att den handlar om Zlatan och sedan blivit lite besvikna. Samtidigt tänker jag att om de börjar läsa den så kanske de fastnar även om de förväntat sig något annat.

För den här boken tar upp något så ovanligt som killar och anorexia. Handlingen kretsar kring Simon som flyttar till Malmö med sin familj efter att mamman gått bort. Han hoppas få börja på fotbollsgymnasium och pappan har fått nytt jobb. I sin kamp att bli allra bäst och begrava alla känslor av sorg och skuld så lyssnar han lite för mycket på tränaren som säger att han skulle kunna bli ännu bättre om han bara tappade några kilon. Det blir början för en nedåtgående spiral för Simon och hade det inte varit för att det handlar om just en kille så hade det här varit en bok skriven enligt formulär 1 a. Så här är det nog för många tonårstjejer, men säkert också för en hel del killar även om man inte pratar om det. Det handlar inte om utseende, det handlar om kontroll.

Till en början går det också bättre för Simon men snart tappar han all energi. Hans bästa vän ser och försöker hjälpa men Simon stöter bort honom med ursäkten att han inte vill hänga med ”bögdjävlar” då Simon förstått att hans kompis är homosexuell. Parallellt med historien om ätstörningar och sorg så tacklar alltså Christoffer även homofobin i idrottsvärlden en smula på ett hörn.

Det är en viktig bok Christoffer har skrivit och dessutom blir den faktiskt lite lagom spännande att läsa eftersom det är ett driv i texten och den är skriven på ett enkelt språk som gör att många kan ta den till sig och jag tror att den kommer att passa många av mina elever i 8:an. Kan tänka mig att den passar från ungefär 13 år och upp genom hela gymnasiet faktiskt, beroende på läsvana.

Inga kommentarer: