lördag 17 oktober 2015

Om att växa upp som en spegelbild av någon annan

Släppa tagetSläppa taget av Katharina von Bredow

För några år sedan plöjde jag Katharina von Bredows böcker som ingen annan och tyckte att de var absolut bäst i sin kategori. Ungdomsböcker, kanske mest för tjejer, om hur det är att vara ung och leva vardagsliv. Med fokus på kärlek. Helt enkelt kärleksromaner för 15-åringar. Sedan tog jag en paus och de senaste titlarna har jag faktiskt inte läst. Det blev mer Johanna Lindbäck, Emma Granholm, Lisa Bjärbo…

Men Släppa taget gjorde mig nyfiken och heller inte besviken för det här är en gamla von Bredow som jag känner igen, fast i modern tappning eller vad man ska säga för det känns verkligen 2015. Och som jag minns Bredow har hon alltid någon form av twist på sina berättelser som ger dem en lite annan dimension.

Här är det tvillingproblematik, konsten att vara ung och hitta sig själv och sedan naturligtvis VÅGA vara sig själv och att växa upp.

Tvillingarna Elsa och Stella är inte bara syskon, de är även bästa kompisar och känner varandra utan och innan. Där den ena går, dit går också den andra. Och oftast är det Elsa som följer efter Stella. Stella är utåtriktad och drömmer om att bli skådespelare, Elsa är introvert och släpper egentligen bara fram sina känslor när hon målar. Det är sista terminen i 9:an och de ska ha drama på schemat för att kommunen fått pengar för ett ”Skapande skola”-projekt. Elsa och Stella hamnar i samma grupp eftersom båda sökt till estetisk linje på gymnasiet men i gruppen hamnar även Elliot, med de sexiga ögonen och som spelar klarinett. Elsa har trånat i ett år utan att berätta något för Stella men har bestämt sig för att det är nu det ska hända. Nu ska hon släppa taget och våga göra något åt saken. Och då outar Stella att hon tycker att Elliot är snygg och absolut skulle kunna tänka sig ha sex med honom. Katastrof. För vem vill ha den bleka kopian när man kan få originalet Stella!?


Även om det blir väldigt mycket tidigare här att Elsa har något att frigöra sig ifrån och behöver hitta sig själv. Att hon behöver definiera vem hon själv är och inte bara i förhållande till Stella, så är det ju verkligen något allmänmänskligt över att undra vem man är och vem man vill vara. Och von Bredow gör det med bravur, man känner verkligen hur förtvivlad Elsa är när allt går åt fanders och jag kommer faktiskt att tänka på en klassiker i kärlekslitteraturen som jag egentligen tycker handlar lika mycket om att bli vuxen. ”Förnuft och känsla” av Jane Austen. Jag tänker att von Bredow mycket väl skulle kunna ha blivit inspirerad av den. Men en känslostormande och utåtriktad syster och en innesluten syster men som har full orkan på insidan. Gott betyg och jag är övertygad om att många kommer att hitta och uppskatta den här boken. Det förtjänar den.

Inga kommentarer: