tisdag 27 oktober 2015

Mysteriet på Hester Hill av Kristina Ohlsson

Mysteriet på Hester HillIngen som jobbar med barnböcker kan de senasteåren ha missat att deckarförfattaren kristina Ohlsson har gjort ett succétåg med sin Glasbarnen-trilogi. Jag har faktiskt inte läst de böckerna av den enkla anledningen att de faktiskt säljer sig själva. Jag behöver inte rekommendera dem för att de ska gå som smör och dessutom är de aldrig inne på biblioteket.

Nu har Ohlsson dock bestämt sig för att skriva en ny spökhistoria för barn och även denna har kopplingar bakåt i tiden, liksom de tidigare böckerna, vilket ju ofta är naturligt i spökhistorier. Här tar Ohlsson dock till ett grepp som jag måste säga att jag uppskattar enormt och som jag inte sett särskilt mycket i barnböcker på väldigt länge. Nämligen tidsresor.

Syskonen Frank och Meg får tillbringa sommarlovet hos farbror Eliot och hans partner Carl på det gamla godset Hester Hill, eller Hestershus om det kallades tidigare. Frank och Megs föräldrar bråkar och har flyttat isär och tänker att barnen får det bättre på landet där de kan springa runt och få lite lugn och ro. Men där tar föräldrarna fel. För är det någonting som barnen verkligen inte får så är det lugn och ro. Farbröderna visar runt barnen i huset och berättar att huset stått tomt i nästan 60 när de köpte det. Troligtvis för att ingen hade råd att köpa det, men farbror Eliot som blivit rik på en uppfinning, han tycker att det är idealiskt för hans arbete och dessutom har han numera alla pengar i världen.  De förra ägarna finns avbildade på ett stort porträtt i Megs rum men det är något konstigt med tavlan. Längst fram på bilden står en tom stol, och varför har man målat in en sjuksköterska i bakgrunden? Snart börjar den ena konstiga saken efter den andra hända. Ett paket adresserat till Meg ligger och väntar på henne i bokhandeln. Det är bara det att det legat där i 100 år… och vem är den mystiska flickan de ser inne på tågstationen, trots att där är låst? Varför är hon så lik sköterskan på tavlan? På besök i kyrkan får barnen höra talas om förbannelsen som vilar över byn.

Det sägs att det en dag skulle komma en pojke med 6 fingrar på varje hand till byn, och pojken skulle vara orsak till att skogen började brinna och dammen svämmade över så att hela byn dränktes. Det sägs också att ”Den stora olyckan” också verkligen var på väg att ske en gång för länge sedan, men att byborna lyckades förhindra det. Men stämmer det? Vad var det som hände? Någon verkar vilja ta kontakt med Frank och Meg, någon som ber om hjälp och vill att de skall ställa saker till rätta.
Alltså, ja, men hej och hå, vad spännande! Det hade kunnat vara lite mer djup i historien möjligtvis, men sedan händer det som gör att den här historien verkligen sticker ut och blir en prima spökhistoria. Jag är svag för tidsresor men det är alltid svårt att få tidsparadoxen att fungera. Här funkar det dock bra, för jodå, barnen hittar en hemlig gång i källaren. En gång som inte leder till kyrkan så som sägnen säger, utan bakåt i tiden.

Jag hade gärna sett at de reste lite MER bakåt i tiden, men då det här främst är en spökhistoria så passardet egentligen ganska bra som det är. Det är bara jag som gärna hade sett lite mer äventyr i berättelsen också men det funkar verkligen prima ändå. Huset visar sig ha fungerat som sjukhus kvinnor som blivit gravida utan att vara gifta och det passar bra ihop med förbannelsen som vilar över byn. Känns som en klassisk svensk eller nästan engelsk spökhistoria. Även om det nästan börjar bli lite tjatigt med alla ”haunted house”-historier. Hade t o m en elev som frågade ganska nyligen ”varför är det alltid ett hus? De flyttar alltid till ett nytt hus och så är huset hemsökt! Alltid! I alla spökberättelser!”.:) 

1 kommentar:

Eli sa...

Haha! Jag har också fått den kommentaren ett par gånger ;) Hemsökta hus är ju så otroligt tacksamt att skriva om. Jag gillade också den här, men måste säga att jag tycker "Glasbarnen" är mycket bättre. Den är absolut värd att läsa, även om den som sagt säljer sig själv :)