fredag 30 oktober 2015

Kan det bli mer meta än så här?

Rörelsen : den andra platsenRörelsen: den andra platsen –John Ajvide Lindqvist

Till att börja med vill jag säga att jag tycker att det är otroligt roligt att Ajvide Lindkvist blivit nominerad till Augustpriset alldeles oavsett om han vinner eller inte. Det visar lite på en attitydförändring gentemot skräcklitteratur.

Jag är dessutom oerhört svag för allt som är meta och den är boken är så meta att Ajvide Lindqvist tar meta till helt egna nya nivåer. För det är en fiktiv självbiografi. Om en John Lindqvist som skriver börjar skiva skräck om en ung pojke som heter John.

Boken utspelar sig dessutom i Stockholm 1985/1986 och snart förstår man att delar av berättelsen dessutom kommer att leda fram till mordet på Olof Palme. Det är inte en bekännelse i egentlig bemärkelse. Det hade nog varit lite väl magstarkt till och med för JAL att ta på sig mordet på Palme, då det fortfarande är ett sår i många svenskars hjärta. Däremot är det mycket annat i den här berättelsen som han tar på sig och sina dåvarande grannar.

Enligt den här berättelsen ska JAL alltså ha bott i Stockholm och försökt försörja sig som trollkarl i mitten 80-talet. Pga händelser i hans liv så sadlar han så småningom om till skräckförfattare för att helt enkelt kunna hantera känslor, syner, händelser utan att bli galen. Det senare lämnar han visserligen en smula åt läsaren att bedöma och där tvistar vi kanske i uppfattning. Om allt det här skulle stämma, eller rättare sagt om JAL verkligen trodde att detta var en verklig självbiografi så skulle man kanske fundera på det där med frisk/galen en vända till. Men det är det som är så bra. Bok en ligger hela tiden nära verkligheten för att ge intryck av en verklig biografi även om det är uppenbart att det är en helt och hållet fiktiv berättelse. Om handlingen utspelar sig i den unge pojkens huvud eller i verkliga världen är däremot oklart och man kan bara gissa.
JAL flyttar in i ett kallt gårdshus för att koncentrera sig på sitt trolleri och komma hemifrån lite. Han tränar inför Nordiska mästerskapen och hoppas på en bra placering som han kan sätta i CV:t. Samtidigt söker han jobb som underhållare på restauranger mm och försöker hanka sig fram. Snart inser han dock att det pågår något märkligt i tvättstugan i huset. Alla de boende i huset verkar vara införstådda med vad som gömmer sig i duschrummet och snart sätter de ett lås på dörren så att JAL inte ska kunna komma in. Han hör mystiska ljud och känner också av en kraft som ligger över gården som ett tryck i luften och fåglarna tappar flygförmågan i fältet.

Parallellt med detta minns JAL en händelse i sin barndom som han inte kan släppa. Han hittade ett bortsprunget litet barn i skogen som blivit misshandlat till deformation. Man förstår att det är en svår skuld han bär på då han inte anmälde eller gjorde något när barnets pappa hittade honom och bar iväg med det svårt skadade barnet.


Har händelserna något samband? Vad är det som bor i tvättstugan? Vad har John Ajvide Lindqvist med Olof Palme att göra? Frågorna är många och man får visserligen svar på det mesta, men svaren är ännu konstigare än frågorna och det känns som att JAL denna gång har skrivit något som flörtar med absurdismen. Även om det är skäck så är det också kryddat med en hel del humor eftersom handlingen emellanåt annars nästan blir svår att köpa. Men bra är det. Nästan helatiden. Tyvärr är det en del passager som jag tycker känns lite träiga och mest fungerar som en transportsträcka mellan händelserna, men det är ju fortfarande spännande. Får se om det räcker ända fram till ett Augustpris. Jag tror det inte, men det är nog mest pga att jag tänker att juryn kanske tycker sig ha varit vågade nog med en nominering.

2 kommentarer:

Ugglanoboken sa...

Ser verkligen fram emot att läsa den här! Håller just nu på med Mary av Fioretos, vilken jag gillar!

Bokomaten sa...

Åh, den är jag nyfiken på! Verkar vara både bra och väldigt intressant.