måndag 12 oktober 2015

Finfina bilderböcker från Idus förlag

Idag tänkte kicka igång min barnbokstemavecka med att tipsa om några nya bilderböcker från Idus förlag som vi läst här hemma på sistone. Det där med åldersgrupp är ju ganska flytande och egentligen riktar sig nog de här tre till ganska olika åldrar, men min 2,5-åring gillar alla tre.

Svea byggerVi börjar med Svea bygger av Linda Palm och Jessica Lindholm. Vi har läst flera böcker om Svea tidigare och när pocken var 1,5 så läste vi i princip ingenting annat. Svea-böckerna är PERFEKTA för 1,5-åringar då Svea själv är i ungefär den åldern. Det märker man tydligt då hon är precis så uttrycksfull och uppfinningsrik som många 1-åringar är. Eftersom min kille gillar verktyg och att bygga och hamra så funkar den här fint fortfarande dock, och han fnissar glatt åt att han och Svea både minsann vet var den borttappade skruven har tagit vägen. 

Berättelsen är enkel, Svea ska få en hylla att lägga alla sina saker i men den måste skruvas ihop först eftersom mamma och pappa uppenbarligen har köpt den på IKEA.:) Alla Svea-böckerna har olika färgteman, denna är gul medan t ex Svea äter är grön. Jag önskar verkligen att Svea-böckerna fick mer uppmärksamhet för de är både fina, enkla och pedagogiska för det lilla barnet som få andra böcker är. På slutet kan man summera berättelsen igen med hjälp av småbilder från tidigare i boken och trots att min lill-kille tekniskt sett kanske är lite för gammal så älskar han det och vill läsa om. Så, mellan 1-2 men idealt för 1,5-åringar.

Malte ModigSedan har vi Malte Modig av Karin Jacov och Kajsa Lind. Denna bok kom redan förra året, men nu har uppföljaren ”Malte Modig och glitterhästan” också kommit ut. Den har jag inte haft möjlighet att kika på men om den är lika bra som den här så kan jag lova att den kommer hitta sina läsare. 

För det här är bara så himla fint och funkar perfekt i ålder för min pocket men troligtvis ännu bättre för de som är lite äldre. Den är vardagsnära och tar upp ett ämne som jag tänker att en del små barn kan tampas med, och för den delen äldre barn och vuxna också. Hur det är att inte våga lika mycket som alla andra och känna sig fegast i världen och hur otroligt ANSTRÄNGANDE det är att hela tiden försöka. För Malte Modig känner sig inte alls Modig. Han borde heta Malte Mes istället. Tycker han själv i alla fall. Malte har en bästis, Märta, som vågar precis vad som helst. HON borde heta Modig istället tänker Malte, och försöker och försöker våga samma saker som Märta för han märker ju att hon blir irriterad när han aldrig vågar någonting. Tillslut brister det för Malte som är helt slut av att alla ansträngningar. 

Och det är bara så HIMLA perfekt. Min pocket gillar det för även om han är ganska orädd när det gäller vissa saker så kan han ju t ex vara blyg för främlingar (tack och lov) och kan på detta vis även förstå att andra barn kanske inte vågar samma saker som han gör. Dessutom har han en kompis som är lite som Malte, vågar inte upp i kanan, vågar inte gunga högt osv. Men hon vågar visa att hon är ledsen. Kan nog vara en bra bok för henne också. Och jag bara måste hitta Malte Modig och glitterhästen också.

Bästa kalasetBästa Kalaset är också skriven av Linda Palm men illustrerad av Johanna Lundqvist Björn. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag kanske att den här känns lite uppstyltat moraliserande ibland, men jag tror att den kan vara en superbra bok att ta till när man ska prata om hur man är när man är en bra kompis. Pocketen gillar den också, fast den nog är tänkt för lite äldre barn. Det är korta texter och enkla färgglada bilder. 

Vi får träffa Majken som ska ha födelsedagskalas och har dukat upp och förberett med musik och pynt. Fast det kommer ingen! Var är alla hennes kompisar? Då minns Majken att hon inte varit så himla snäll på sistone och utnyttjat sitt kalas för att få som hon vill. ”Om jag inte får bestämma så får du inte komma på mitt kalas!”. Ja, sedan var det visst ingen som ville komma ändå… Naturligtvis reder det upp sig för kompisarna vill ju vara med Majken ändå men hon hinner inse att hon varit dum och säger förlåt. Ja, lite väl uppenbart kanske, men min kille gillar det ändå, mest för att det är kalas tror jag och han ÄLSKAR uppslaget då barnen ropar ”överraskning”. Efter första läsningen så ville han leka ”överraskning” direkt.

Att boken är tänkt att samtala kring det framgår extra tydligt då det på slutet finns ett antal ”diskussionsfrågor” fint utplacerade i vars en ballong. Varför har man kalas tror du? Har du fiffiga kompisar? Boken är även tänkt att inspirera till att diskutera kring att vi alla är olika men det är jag inte lika säker på hur det kommer in i den här berättelsen, faktiskt. Att vissa är bossiga och andra inte, eller?

Nå, jag har lite svårt för den här boken egentligen som ren ”nöjesläsning” men som diskussionsunderlag är den helt säkert ypperlig. Och pocketen gav ju tummen upp.:)

Inga kommentarer: