onsdag 14 oktober 2015

Avskalat och dovt från Emma Adbåge

Nu är det sent!Nu är det sent av Emma Adbåge

De som läst den här bloggen några år vet att jag har en enorm crush på systrarna Adbåde och kanske framför allt på Emma. Långt innan pocketen var påtänkt så samlade jag på fina bilderböcker med titlar som ”Jag var superhjälte, säger vi!” och ”Leni är ett sockerhjärta”. Detta är Emma Adbåges senaste bilderbok och den skiljer sig betänkligt från de tidigare i sitt bildspråk. Hon har börjat skala bort allt det plottriga (och som jag tyckte: fina) och det som blir kvar är nästan streckgubbar. Dessutom gränsar det till kollage då det ofta ser nästan lite ihopklippt ut. Fint detta också, men saknar hennes barn med stora huvuden och detaljer som verkligen lyser vardag på 2000-talet.
”Nu är det sent!” utspelar sig på natten och det märks i att det måste vara Adbåges minst färgglada bok då den går helt i svart, vitt, brunt, grått, ja dova färger med lite röda och blåa inslag. När morgonen närmar sig så verkar även färgerna vakna till liv och de sista sidorna är ljus rosa, men lyckas ändå se dova och avskalade ut.

Det lilla barnet i berättelsen vill inte sova, men hens mamma eller pappa säger att ”Nu är det sent!”. Så snart som barnet får chansen så går hen dock upp igen och leker i mörkret, hittar mat i köket och plockar fram mammas sminkväska och kletar på läppstift. Det är tydligt att det mest är sådant som är lite förbjudet och extra roligt som lockar. Så sätter sig barnet i fåtöljen och ser på TV och snart är det verkligen sent. Så sent att det knappt är lönt att somna, men då går det ju inte att låta bli… Och så är det morgon.

Historien är ju suverän i sin enkelhet, men blir faktiskt lite torftig då texten är lika avskalad som bilderna. Min lille är 2,5 år men känns nog nästan lite för stor, trots att det är stora saker barnet gör och vi pratar en del om bilderna och vad som händer i den ändå. Ändå skrattar han gott åt flera bilder av det förbjudna och fnissar åt den enkla konversationen ”nej, jo,nej, jo, nej, jo, nej, jo” som säkert känns bekant….

Inte Emmas bästa, men ändå en rolig bok att läsa precis innan sängdags. Bara ens kotte inte får några idéer om att gå upp på natten bara…

Inga kommentarer: