torsdag 17 september 2015

Ok, vi fattar att hon är snygg

Mörk ängelMörk ängel av Laini Taylor

Laini Taylor kommer till bokmässan och jag kommer att få möjlighet att träffa henne och en del andra genom Kulturkollos mingel. Eftersom jag haft Mörk ängel oläst i hyllan ganska länge så tänkte jag att det här naturligtvis var ett ypperligt tillfälle att faktiskt läsa den. Så många som älskar den och med ett sug efter lite äventyr så tänkte jag att det inte borde kunna gå fel. Tyvärr blev jag lite besviken.

Historien är spännande och det finns verkligen en massa inslag som tilltalar mig och det faktum att den är förlagd till Prag till stora delar är ett sort plus. Dels för att jag gillar staden och dels för att det känns som ett nyare grepp då det kanske inte är den vanligaste bakgrundsmiljön.

MEN.. och detta är ett sort men. Redan ett par kapitel in i boken så tröttnar jag på att höra om hur FANTASTISKT snygga alla är. Långa, slanka, böljande hår, lysande ögon och hud, graciösa, muskulösa, svällande röda läppar osv, osv, osv i all oändlighet. Det finns helt enkelt inte en karaktär i den här boken som inte har ett så slående utseende att det ger underlag för SIDOLÅNGA beskrivningar av deras fantastiska utséende. Eller nåja, nästan ingen i alla fall. Det kanske inte är så långa beskrivningar direkt varje gång, men sammanlagt så blir det nog det. För det är inte bara första gången vi stöter på en karaktär som vi får veta hur snygg han eller hon är, det är jämnt och hela tiden. Det svingas slanka ben över allt, det kastasmed hår och blinkas med stora ögonlock och det stör mig enormt till slut. Jag fattar att änglar borde vara beskrivas som vackra och att det finns en poäng med att deras utsida inte ska matcha deras insida, men varför måste det poängteras hela tiden? Och alla andra då?

I övrigt är historien verkligen spännande. Kampen mellan ont och gott, mellan magiska världar som sipprar in i vår och en huvudperson som är på jakt efter sitt förflutna.

Karou, en ung tjej som går på konstskola i Prag och endast har en riktigt bra vän och ett riktigt jobbigt ex. Hon har ett hemligt liv då hon växt upp hos ”Brimstone” en magisk varelse som uppfostrat henne och ger henne uppdrag världen över. Hon har alltid fått lön i önskningar, mat och tak över huvudet. Hon reser jorden runt och köpslår om tänder. Djurtänder och människotänder. Vad Brimstone använder dem till vet hon inte, men hon får sina önskningar och använder dem till att skaffa sig blått hår, lära sig massor av språk och klara livet lite bättre.

Men så träffar hon Akiva. En seraf och krigare som upptäcker att hon är mer än bara en konststudent och hoppas att hon ska kunna leda honom till Brimstone. Det gör att kriget i deras parallella värld trappas upp och dras in även i vår. Över hela jorden börjar utvalda hus att brinna, magiska varelser dör och portar till den andra världen stängs. Karou måste klara sig själv och försöker även ta reda på vad det faktiskt är som är på gång.


Ja, en hyfsat spännande historia alltså, som kunde varit kortare och mer späanndeo m vi hade sluppit Nancy Drew-beskrivningarna av hur alla ser ut. Det är faktiskt väldigt sällan jag stör mig på det i böcker, men här blev det alltså för mycket, även för mig.

1 kommentar:

Lena sa...

Den här har jag tänkt läsa under hösten. Hoppas så klart att jag kommer att gilla den.