tisdag 8 september 2015

Half bad: onsdskans son av Sally Green

Half bad : ondskans sonTänk er en osympatisk Harry Potter eller Hermione. Eller historien berättad ur Draco Malfoys synvinkel. Kanske hade det kunnat bli något liknande det här? Fast helt annorlunda förstås. Det är dock en berättelse om magi i vår värld, om en speciell pojke som faktiskt inte är särskilt sympatisk men som ändå placeras i hjälterollen för att de allra flesta runt omkring honom faktiskt är ännu värre.
Det här har ju blivit en braksuccé med översättningar till massor av språk och det är en spännande berättelse, visst är det det, men det är faktiskt inte jättemycket som verkligen drar in mig i handlingen och liksom gör att jag faktiskt bryr mig om hur det går. Jag läser mest vidare av nyfikenhet. Framför allt är det nog för att bokens huvudperson, Nathan, inte är särskilt trevlig han heller, även om man på något konstigt sätt ändå ”håller” på honom då han har rollen som underdog mot de än mer osympatiska vita häxorna.

Ja, det här är en värld full av vita häxor med ett fåtal svarta häxor som lever gömda. I den här världen är Nathan det enda missfostret så som varande till häften vit, hälften svart häxa. För några år sedan Nathans mamma livet av sig av skam sägs det och Nathan har fått skulden för hennes död ända sedan dess. Han är ständigt bevakad av de högt uppsatta vita häxorna för att se åt vilket håll han kommer att skifta när han blir äldre. De enda som egentligen någonsin behandlat honom väl är hans halvbror Arran och hans mormor som är det som får ta hand om familjen efter mammans död. Nathans pappa är den mest fruktade svarta magikern någonsin men Nathan har aldrig träffat honom.

Nathans liv blir allt mer kontrollerat och han får utstå sparkar, slag och fruktansvärd misshandel av sin omgivning då han är allmänt villebråd så som ”icke-vit” häxa. Men Nathan slår tillbaka och bestämmer sig för att försöka ta tillbaka kontrollen över sitt eget liv.


Jag vet inte, jag är inte alls oäven men liksom lite besviken på att jag inte blev mer överväldigad av den här historien. Den är väl spännande och händelserik men gud, vad osympatiska alla är. Dessutom känner jag aldrig riktigt att jag lär känna någon karaktär riktigt. Med det sagt så är det ju fortfarande en väldigt annorlunda historia och jag kommer definitivt läsa fortsättningen. Det ÄR ett udda och svårt grepp att ta sig an en osympatisk huvudkaraktär och jag gillar verkligen tanken. En typisk ”3:a” skulle jag säga. Varken fantastisk eller dålig.

Inga kommentarer: