tisdag 1 september 2015

Flickoffret av James Oswald

Flickoffret (inbunden)Jag fortsätter beta av sommarens läsning här på bloggen och har insett att jag läste en hel del deckare i sommar. Som så många andra skulle jag tro. En del fantastiskt, en del besvikelser.
Den här titeln hör tyvärr till den senare kategorin. Det börjar så himla bra och har världens förutsättningar för att bli en ny stor deckarkärlek men faller platt mot slutet när Oswald börjar blanda in övernaturligheter och det ockulta.

En relativt nytillträdd kommissarie McLean får hand om ett makabert mord på en ung flicka. Hon hittas begrav i en källare i ett hus i Edinburgh med flera av sina organ utplacerade runt kroppen på ett sätt som för tankarna till ritualmord. Av kläderna att döma verkar dock brottet vara så gammalt att hennes mördare troligtvis inte ens fortfarande är i livet. Samtidigt plågas staden av ett antal inbrott och även mord som inte verkar vara nära någon lösning. Även dödsboet efter McLeans egen farmor blir utsatt och han gör sitt bästa f ör att försöka ta fast även denne förövare.

Ni hör ju! Edinburgh! Ritualmord! Kopplingar bakåt i historien och även till stora delar av stadens mer prominenta familjer. Det kan ju bli precis hur bra som helst! Lägg lite intriger på stationen också och en kommissarie som är singel så borde et inte kunna gå fel. Och det gör det inte heller. Det är grymt spännande i ungefär 2/3 av boken men sedan händer något. Man börjar ana att Oswald tänker köra ett ganska nytt och unikt grepp och inte avfärda det ockulta i fallet utan kanske spela ännu mer på det.


Det ska väldigt mycket till för att man i en deckare ska kunna komma undan med övernaturligt hokus pokus som en förklaring till hur saker hänger ihop eller som motiv/metod. Min älskade Elly Griffiths snubblar runt på en hårfin linje och trampar nästan över den emellanåt och då är det inte i närheten av så mycket som det här är. Nej, vet du vad, Oswald. Jag hade velat att du knöt ihop det här bättre faktiskt. Det känns bara så himla tråkigt när man först varit säker på att man hittat en ny favorit och sedan faller det platt på slutet. Jag kommer inte att sträcka mig efter nästa McLean den närmaste tiden. Kanske efter att ha läst några recensioner och fått veta om Oswald tänker fortsätta på det här spåret, men jag känner att jag behöver bli övertygad. 

2 kommentarer:

Kriss sa...

"Ni hör ju! Edinburgh! Ritualmord! Kopplingar bakåt i historien och även till stora delar av stadens mer prominenta familjer. Det kan ju bli precis hur bra som helst!" Underbar bloggkommentar! :) Har sneglat på boken, men inte känt mig sugen än. Har också svårt för övernaturliga inslag i deckare - till och med i böcker av Johan Theorin, som många ändå anser kunna hantera det. Mycket sällan det fungerar i deckare.

Bokomaten sa...

Ja, här funkade det ju inte alls. Faktiskt. Inte i en bok som först utger sig för att vara i det närmaste socialrealistisk, rå och kall och sedan bara "BAM" vi smäller inte en lite övernaturlig lösning på det hela. Nej, tack. Och då gillar jag ju ändå allt med spöken, gastar och andar, fast i rätt sammanhang.