onsdag 23 september 2015

Den röda adressboken av Sofia Lundberg

Fint pressutskick
Åh, vad jag är glad att jag fick erbjudande om att läsa den här boken och att jag nappade också! Speciellt i början av hösten så brukar det drälla in information om nya boksläpp, pressreleaser och reklam och det är lite överväldigande att sålla ut vad man tycker verkar intressant ibland. Den här stod dock ut som lite annorlunda, om inte annat så för det galet vackra omslaget! Jag hade aldrig hittat till den här boken själv om jag inte hade fått mail från Bullt Point Publishing. Hoppas verkligen att någon plockar upp den här boken efter att jag skrivit om den här för den är väl värd att läsa. Och som jag lipade på slutet.

Boken handlar egentlige om två personer. Jenny, småbarnsmamma och hemmafru i USA och hennes mormors syster, Doris, som ligger på sjukhuset hemma i Sverige, 96 år gammal, och väntar på att dö. När Doris var barn fik hon en röd adressbok av sin far som har följt henne genom livet. Tillsammans har de upplevt både fattigdom och flärd, sett Paris glada nattliv på 30-talet, det hårda livet i NY under kriget, England och Sverige igen. En efter en har Doris strukit över sina kontakter och noterat ”död” i kanten, tills hon själv står ensam kvar med bara systerdotterdotterns Jenny i USA. Jenny, som vi förstår att Doris mer eller mindre uppfostrat själv.

Via kontakterna i adressboken möter vi Doris händelsefyllda liv som står i klar kontrast till det torftiga livet nu. Först med hemtjänst och sedan på sjukhuset. Det står tydligt att de flesta inte ser henne som en människa utan ett jobb och stressar in och ut. Allra sorgligast blir det nästan när sköterskorna på avdelningen först inte tänker duscha Doris då de spillt ut hennes urinpåse över henne.  ”Dusch är imorgon”. Tillslut inser de ändå vad de säger och kommer till sans, men innan dess. Så ovärdigt. Så fruktansvärt ovärdigt. Ingen bryr sig om vem hon är. Om hon gillar musik (jazz), att resa eller har några intressen. Ena hemtjänstbiträdet förutsätter till och med att Doris aldrig rest någonstans då hon berättar att hon ska så långt som Kanarieöarna på semester! Eller om det var Mallorca, jag minns faktiskt inte själv.

Det är tur att Dorios själv valt att skriva ner sina minnen för att Jenny ska känna till dem. För vilket liv hon har levt! Det blir inte bara tragiskt utan otroligt spännande men också ett liv fyllt av sorg och saknad så hon förlorat många människor längs med vägen.


En riktig pärla det här som jag varmt kan rekommendera.

1 kommentar:

Lena sa...

Skall läsa denna bok nu under hösten. Skall bli så intressant.