måndag 14 september 2015

Barn på flykt

I gryningen tror jag att mamma ska väcka migEli på ”Eli läser och skriver” har utmanat mig att skriva om böcker om barn på flykt. De senaste dagarna har man kunnat läsa om massor med bra boktips om människor och barn på flykt sedan Kristina Kestevik på bloggen Bläddra! Bläddra! startade denna utmaning i bokbloggosfären. Mycket bra initiativ. Litteraturens kraft ska man inte förakta när det gäller att få människor att se nya perspektiv.

Min systers dotter har många papporJag har visserligen redan läst om de här böcker på andra bloggar, men tycker att de är så pass bra att jag gärna vill lyfta dem igen ändå. Christina Wahldén har skrivit två böcker om Krigets Kongo och två systrar som flyr därifrån till Sverige. Den första boken ”I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig” handlar om 16-åriga Ombeni som ser hela sin familj slaktas och torteras men som lyckas fly till Sverige. Den boken gjorde så otroligt starkt intryck på mig att jag fortfarande, flera år senare, tänker på den ibland. Jag tror jag grät medan jag läste precis varje sida i den boken. Det är fruktansvärt och förfärligt utan att bli spekulativt det är svårt att värja sig mot de hemskheter Ombeni får se och vara med om.

I uppföljaren, ”Min systers dotter har många pappor” får vi träffa Ombenis syster som även hon lyckas fly till Sverige så småningom, men först efter att ha blivit utsatt för hundratals våldtäckter och misshandel. Det barn ömhet för den lilla.

Egentligen är den här boken faktiskt värre och man får en annan inblick i situationen i Kongo och vad barn och kvinnor utsätts för. Ändå är den svårare att ta till slut tycker jag, mycket för att systern sluter sig i sig själv så väldigt mycket. Wahldén har jobbat som journalist i många år och jag är övertygad om att hon gjort mycket efterforskningar innan hon skrev de här böckerna så de skildrar med all säkerhet en vardag som är sann för många utan att vara baserad på något enskilt fall.


En annan sak som är bra med de här båda böckerna och med Waldéns böcker generellt är att det är väldigt lättlästa och relativt korta så de flesta kan ta till sig berättelserna. Det gör att språket inte blir ett hinder utan historien vänder sig till alla som är intresserade. Gammal som ung. Med tanke på det grova innehållet skulle jag ändå sätta en ungefärlig åldersgräns på ”högstadiet” på dem.

2 kommentarer:

Carolina sa...

Nu MÅSTE jag ta tag i läsandet av de här två böckerna av Wahldén! Har aldrig blivit av...

(och du: hon heter Janina Kastevik, hon på Bläddra! bläddra!)

Bokomaten sa...

Det tycker jag absolut men ladda ordentligt, för det är en känslomässig mangel...