En självbiografisk fantasyroman?

Among others av Jo Walton

Då och då tipsar även Bokomaken om böcker som han tror att undertecknad skulle tycka om. När jag läste om den så verkade den ju onekligen vara precis i min smak, dessutom verkar den lämplig för ungdomar som är intresserade av att läsa och gärna läser på engelska. Då vi har ett gäng sådana engelskspråkiga på jobb så fick den åka ner i en inköpskorg till jobbet. Jag tror också verkligen att ett gäng av mina fantasytjejer på högstadiet kan uppskatta det här men man ska ha bra lätt för att läsa på engelska eller vara väldigt intresserad av Fantasy och Science-fiction för att klara sig igenom den här annars. De skulle nog verkligen uppkatta den dock. För det här är verkligen en ovanlig bok. En vuxen ungdomsroman. En coming-of-age-roman med magiska inslag. En självbiografisk fantasyhistoria. En bok om som svarar på frågan ”och sedan då?”.

Boken handlar om Morwenna som växer upp på 70-talet och i en olycka förlorar sin tvillingsyster. Året är 1979 och Morwenna är 15 år gammal. Efter olyckan skickas hon till sin far som bor ihop med sina systerar. Vad alla inte vet är att det är Morwennas mamma som är orsak till systerns död, då hon är en ond häxa som försökte förgöra välden men Morwenna och hennes syster lyckades stoppa henne. Tyvärr dog systern i kampen men detta är det få som känner till då de flesta inte ens vet att magi existerar. Tvillingarna växte upp i Wales men pappan bor i England. Han är utfattig, men fastrarna, som är stenrika, skickar raskt iväg Morwenna på internatskola ute på landet. Där blir hon direkt en utböling med sin dialekt och sin käpp då hon skadade benet i samma kamp mot sin galna mamma. Morwenna kan inte mycket magi, men tillräckligt. Hon kan dessutom se och prata med féer. Det kryllar av dem i Wales, men vid internatskolan är de desto färre. Morwenna känner sig otroligt ensam men tar sin tillflykt till böckernas värld och uttalar en besvärjelse om att få fler vänner. Hon slukar alla fantasy och science-fiction-böcker hon kommer över och snart blir hon inbjuden att delta i den lokala fantasy-bokklubben på biblioteket. Morwenna känner för första gången att hon har vänner och till och med kanske snart en pojkvän. Om inte bara samvetet gnagde så om att allt berodde på hennes besvärjelse.

Romanen har klart självbiografiska drag från Waltons egen uppväxt på 70-talet, men man får förmoda att hon inte såg så särskilt många féer. Det intressanta här är att man faktiskt aldrig blir helt hundra på om morwenna hittar på alltihop för att hantera sorgen efter sin syster, om hon inbillar sig det pga en post-traumatisk psykos eller om allt faktiskt stämmer. Om hon kan utöva magi. Historien om den ensamma flickan som drunknar i böcker och står på gränsen till att bli vuxen är både väldigt lätt att känna igen sig i även väldigt spännande. Däremot är det otroligt tung med titlar och namn emellanåt då Walton name droppar som en tok allt som lilla 15-åringa Morwenna ska ha hunnit läsa redan i sitt liv. Dels känns det knappt rimligt att hon ska ha hunnit plöja FULLT så mycket, dels blir det lite trögt att läsa. Speciellt om man själv inte har läst alla de där titlarna även om man blir lite nyfiken på en del av dem.

Nja, helt ok, och otroligt nog mycket igenkänningsfaktor, men den där wow-känslan infinner sig aldrig riktigt. En bra bok som trots allt sitter kvar i hjärtat fast det är flera veckor sedan jag läste ut den nu, men som kanske hade kunnat bli bättre om man dels skalade bort en del av allt det där man brukar fylla dagböcker med (vad man åt till frukost, vem som sa vad, vem som är snyggast  i gruppen, precis hur lång tid det tog att ta sig från a till b osv) och dels om jag kanske hade varit lite med insatt i vilka alla de där titlarna Morwenna svänger sig med är.