måndag 6 juli 2015

Nä, det här var inte det bästa jag läst direkt..

DavidDavid av Mary Hoffman

Ja, du. Hoffman, vad ska jag säga. Om en bok handlar om Florens, konst, historia och dessutom är skriven av Stravaganza-favoriten Mary Hoffman, då ska det rätt mycket till för att jag inte ska duka under med hull och hår och gå all in. Om jag istället tycker att det är lite segt och träigt, ja, då ä det nog inte en skitbra bok, alltså. Jag är villig att förlåta mycket om Florens finns med på ett hörn i en bok och om det dessutom är en fiktiv berättelse om en av de viktigaste perioderna i stadens historia så borde det inte finnas några hinder alls. Så jag tror att jag med säkerhet kan säga att detta inte är den bästa boken i mina bokhyllor.

Handlingen utspelar sig i Florens under 1500-talet. Den unge Gabriele kommer till staden för att ta jobb hos sin ”mjölk-bror” Michelangelo. Gabrieles mamma tog hand om Michelangelo som barn efter hans mors död och de har växt upp tillsammans även om de tillhör olika klasser. Då Gabriele tänker sig en karriär som stenhuggare passar det fint att han får hjälpa och assistera den kände skulptören som bestämmer sig för att använda Gabriele som modell för sitt nästa stora projekt: en David-staty. Detta sker dock förste efter att Gabriele redan varit i staden i några veckor. Michelangelo var bortrest när Gabriele först anlände till Florens och eftersom han tydligen är oemotståndligt snygg så blev han snabbt inlurad till en ung änka där han spenderade nätterna i synd. Något som får ödesdigra konsekvenser senare i boken.

Överhuvudtaget är det MYCKET fokus på hur fantastiskt snygg Gabriele är och hur alla kvinnor (och en hel del män) kastar lystna blickar efter honom och hur svårt det är för honom att stå emot. Det är mycket sex till höger och vänster. Efter ett tag dras han även in i stadens politik och spion mellan de republikanska ”Savonarola-anhängarna” och de som stödjer familjen Medicis kamp för att ta sig tillbaka till makten.

Det är upplagt för massor av intriger och spänning men jag märker att jag finner det ganska… lamt. Förmodligen för att så mycket handlar om hur naiv Gabriele är och hur allt som händer honom händer pga att han är så snygg. Nu har jag dessutom sett Davidsstatyn i verkligheten många gånger och jo, han var fit, visst, men kom igen… Folk var generellt visserligen ganska fula förr, med sjukdomar och avsaknad av tandläkare, läkare, dietister och allmän hygien. Det betyder inte att det blir superintressant att läsa om.


Kanske hade jag för höga förväntningar, kanske var jag på fel humör. Det är inte det sämsta jag läst, men känner inte riktigt att jag kan rekommendera det till någon av mina elever och det är definitivt inte i nivå med Hoffmans fantasy-serie Stravaganza som också har Italien-koppling. 

Inga kommentarer: