tisdag 7 juli 2015

En mångt mycket bättre roman med Florens som backdrop

Up at the VillaUp at the villa av Somerset Maugham

Direkt efter att jag last ut Mary Hoffmans mindre medryckande bok ”David” så gav jag mig på den här lilla tunna finingen. Jag minns precis hur jag satt på stranden nere vid floden Arno i Florens medan min son satt bredvid och grävde i sanden och jag tänkte att redan efter 10 sidor utan någon som helst handling så känner jag att detta är en fantastiskt mycket bättre bok än den förra. Och då menar jag bara de första 10 sidorna. Resten av boken gör en inte besviken för även om de första kapitlen mest handlar om hur en ung änka sitter i skuggan i en lånad villa uppe i bergen utanför Florens och överväger om hon ska gifta om sig eller inte så tar handlingen plötsligt en HELT annan och mycket oväntad vändning.

Det är få personer i galleriet här och även om Mary (som hon heter) verkar vara lika tilldragande som Michelangelos David så blir det aldrig blasé eller tråkigt. Tvärtom. Faktum är att Mary själv verkar aningens blasé och uppgiven över livet efter att ha gift sig ung i ett förälskat rus och sedan spenderat sitt äktenskap med at vara djupt olycklig tills hon nu vid 30 är en desillusionerad änka. Med mer än en beundrare. Till en början verkar det som att hon bara är rik och bortskämt och väljer mellan en äldre man med stora politiska och ekonomiska utsikter, och den unge rufflaren och spelaren som inte går att lite på. Någon som påminner inte så lite om Marys tidigare make. Men så enkelt blir det inte. Båda männen har fler bottnar än så och det introduceras en helt annan intrig med hjälp av en ung flykting och violinist som flytt till Italien efter Tysklands annektering av Österrike 1938.

Mary tvingas ta en rejäl titt i spegeln och fundera på om det där vackra ansiktet speglar hennes inre eller om hon bara varit självgod och självupptaget.

Ja, boken kom ut i början av 50-talet, tror jag, men utspelar sig troligtvis just där mellan mars 1938 och december 1939 någon gång. För kriget är inte närvarande även om de politiskta oroligheterna är det. Även om de inte har någon stor betydelse för handlingen i boken som kretsar just kring villan upp i bergen. Framför allt är det intressant att se hur Mary påverkas av sina beslut under de här tre dagarna som den utspelar sig under. Hon går från djupt självgod och naiv till att bli något som liknar något mer ödmjukt och till att ta lite mer ansvar för sitt eget liv.

Jag var dessutom övertygad om jag verkligen skulle ogilla den ”charmige unge kortspelaren och sol- och våraren” men även han visar sig bra mycket mänsklig än man först hade kunnat tro.


Jo, jag gillar. Tror inte att jag hade gillat det alls för 20 år sedan då jag förmodligen hade gett den ungefär samma omdöme som jag gav ”The Great Gatsby”. Bortskämda människor med bortskämda mäniskors problem. Och jo, det är det, men det är intressant att läsa ändå. Framför att för att Somerset Maugham gör det intressant med sin insiktsfulla penna.

2 kommentarer:

Lena sa...

Boken låter trevlig.

Mrs. B sa...

Den här romanen läste jag förra året och gillade också (fast jag ser samtidigt att jag är väl moralistisk i min kommentar. Måste ha tänkt mycket på fiktion och moral under tidan): http://lookingformrgoodbook.blogspot.co.uk/2014/07/att-lasa-fel-w-somerset-maugham-och-att.html