onsdag 3 juni 2015

Sofia Nordin briljerar i roman på gränsen till skräcklitteratur

AtomerAtomer av Sofia Nordin

I min värld är Sofia Nordin framför allt ungdomsboksförfattare, men jag läste också ”Gå sönder, gå hel” för några år sedan när den kom och tyckte att den var helt makalöst bra. Och otäck. Man kan säga att Nordin verkligen har hittat sin röst för den här boken är inte någon lättsam historia det heller. Snarare skulle jag säga att det här gränsar till skräcklitteratur.

Jag kan tänka mig hur det lär när Nordin skulle pitcha den här idén på förlaget. Den är otroligt lättsåld som idé. ”Alma är framgångsrik forskare och biolog. En dag drar hon hem en man från krogen och när han av misstag traskar in i garderoben så vrider hon snabbt om nyckeln i låset och låser in honom.” Sedan får han stanna där, mannen som visar sig vara Almas barndomsvän Cedrik. Dagarna går och blir till veckor. Hela tiden försöker hon hålla skenet uppe om att vara någon annan än den hon är, men det dröjer ju inte lång tid innan Cedrik i alla fall räknar ut att det här inte är ett vanligt misstag och att låssmeden snart är på väg.

Alma berättar hela deras historia för oss. Från det att Cedrik flyttade in i huset mittemot när de var fem, till den där ödesdigra dagen då de skildes för alltid och Cedrik drog iväg på deras jorden-runt-resa själv. Vad var det som hände? De var bästa vänner, kanske mer än så, tills Cilla flyttade in som sommargäst i ett av grannhusen när de var i 11-årsåldern. Cilla med sitt perfekta hår och som fick hålla Cedrik i handen.

Men det är 17 år sedan de skildes och nu är Cedrik inlåst i Almas garderob. Hon har egentligen inte någon plan. Han kan ju inte stanna där för alltid. Hon kanske ska på forskningsresa och då skulle han ju svälta ihjäl. Det blir ohållbart, men Alma vill straffa honom på något sätt. För att han stack. För att han lämnade henne ensam.
Vi förstår dock snart att det kanske inte var Cedrik som var boven i dramat den där gången för 17 år sedan. I alla fall inte bara. Någonting hände som förändrade allt och Nordin beskriver det så krypande otäckt att man sitter som på nålar med ett lätt illamående och ett stort obehag i magen hela läsningen igenom. Det är en plåga att vända blad men ändå kan man inte sluta läsa. Fascinerad vill man veta hur det ska sluta för det KAN ju inte fortsätta som det gör? Han kan ju inte sitta där i garderoben med en hink och dricka mat genom nyckelhålet. Det är så sjukt otäckt och läskigt och obehagligt och man vill bara att det ska ta slut så man kan få gå tillbaka till sitt vanliga liv.

Nordin är verkligen galet duktig på att förmedla stämningar, föredragningsvis ganska ödesmättade och otäcka sådana. Det är ett tema som är återkommande även i till exempel hennes ungdomsdystopier.


Med tanke på hur snabbtläst den här boken är så skulle jag verkligen rekommendera den till de allra flesta, men man ska ha ett starkt hjärta och nerver av stål för att inte förgås när man läser. Det här är riktigt, riktigt bra.

Inga kommentarer: