onsdag 17 juni 2015

Lägesrapport från Pocketen

Alla tre klär på sig (inbunden)
Vad läser vi hemma för tillfället då? Ja, jag smyger ju åt mig lässtunder då och då, men i ärlighetens namn så det vi läser mest hemma är ju bilderböcker för min 2-åring. För någon månad sedan släpptes två nya böcker i Maria Nilsson Thores serie om Förskolan Ärtan. Vi har läst och älskat de två första böckerna där hemma så det var med stor glädje vi plockade hem de här från biblioteket när de kom.


Alla tre har fruktstund (inbunden)Alla tre har fruktstund och Alla tre klär på sig heter de här två delarna och ligger oerhört nära det lilla barnets vardag och händelser. Det märks tydligt att det är scener som Pocketen känner igen och kan formulera sig kring. Han återberättar vad som händer och pratar om personerna och pekar. Så himla roligt att se. Även om han kanske är på väg att växa ifrån Ärtan lite nu när han snart är 2,5.

Vi lyckades tillslut även hitta PIXI-boken om Förskolan Ärtan, efter att ha letat i flera månader. Mycket är plockat från böckerna och flera bilder är de samma, men det är bara bra. Blir igenkänning, plus att den är suverän att ta med på resa.

Ett monster med snurrig päls (inbunden)En annan bok vi fått läsa om och om igen på sistone är en annan bok vi plockat hem från biblioteket. En vän till en vän, typ, har författat den här monsterhistorien så jag blev nyfiken på vad det var. En monster-hit, visade det sig att det var, kan man lugnt säga.

Ett monster med snurrig päls av Rikard Ask och Jutta Falkengren går suveränt här hemma just nu. Ett litet svart monster som ser ut som en trasselsudd, det vaknar och har ont i magen och försöker förtvivlat få stopp på eländet. ”Monster ledsen” säger pocketen varje gång och förtydligar med ”ont i magen” och pekar på sin egen mage. Sedan visar det sig att monstret är en tjej och magontet är en bebis som är på väg. Vi brukar ofta få bläddra fram till bebisen och prata lite om den. Bebisar är stort här hemma för tillfället. (Ja, monster också i och för sig.) Tror killen tycker att det är fascinerande med sådana som är mindre än honom själv. Extra roligt är när han sedan för över det och vill leka att han är monster-bebisen (Baby-Gunilla eller ”bebinilla”) och jag är monster-mamman. Då blir man glad att det är något som planterat sig i huvudet.
Vem städar inte? (inbunden)
Utöver dessa så funkar fortfarande ”Vem-böckerna” som GODIS här hemma. Tror vi har läst dem i 1,5 år (fast olika svåra) och varken pocketen eller jag har tröttnat än. ÄLSKAR Lilla Nallen och Nalle-grisen och de andra. Kan inte få nog.:)


I dagarna åker en del av böckerna tillbaka till bibblan men vi saknar ju inte saker att läsa. Får se vad som fastnar fram över här hemma.

Inga kommentarer: