tisdag 30 juni 2015

Kurragömma med döden

KurragömmaKurragömma av Petrus Dahlin

Förra året kom Dahlin med den galet läskiga och fantastiska boken ”Hjärtlös” som träffade så mitt i prick att han till och med överträffade Ingelin Angerborn i genren. Den hade allt som läshungriga 10-12-åringar med sug efter skräck vill ha. Även jag tyckte den var skitbra och har bokpratat om den flera gånger. Spöken, tvillingar, NY, hemsökta hus och barn som går igen. Otäckt så det skräller om det.

Nu har han kommit med ännu en otäck berättelse som väl inte riktigt toppar ”Hjärtlös” direkt, men som kommer falla rätt i knäet på samma läsare med stor succé.

Astrid blir lämnad ensam i sommarhuset de hyrt på den lilla spanska ön när hennes mamma tvingas iväg med jobbet. Vad som skulle bli en ensam natt i huset förvandlas till en hel vecka och huset ligger dessutom lite öde en bit ifrån en liten by. Det som skulle bli en läkande gemensam semester efter faderns bortgång i en drunkningsolycka förvandlas till misär och elände.

Astrid ägnar tiden åt att bada i sjön och gå ner till byn och handla mat och titta på den lokala festivalen. Några barn i byn försöker leka med henne och drar med henne på kurragömma. I informationspapprena hennes mamma hade med sig läser hon också om sjön och får höra en historia av deras kontakt på ön. Sjön är konstgjord och tänkt som en vattenreserv. När den byggdes var man tvungen att lägga en hel liten by under vatten. I samband med att hållet fylldes med vatten så drunknade fem barn som lekte kurragömma bland husen och sedan dess har flera drunkningsolyckor inträffat i sjön. Alla barn.

Och snart börjar konstiga saker hända. Astrid drömmer mardrömmar och hon ser blöta fortspår utanför sitt hus. Och barnen dyker upp allt oftare och vill leka…

Ja, ni hör ju. Spännande så det förslår. Även om det kanske inte är HELT logiskt att hennes mamma skulle lämna henne ensam på ön men jag förstår att man måste hitta på något sådant för att kunna utsätta henne för det otäcka så där helt isolerad.


Det är inte samma nivå som Hjärtlös, men just den där isande isolerade och utlämnade känslan finns där. Att vara helt ensam och bara ha sig själv att lita på. Den fångar Dahlin perfekt faktiskt. Och det är något med det karga spanska bergslandskapet som verkligen gör sig för spökligheter. Det här är riktigt spännande och den släpps verkligen perfekt inför sommaren för just att den utspelar sig under en semester, om än en dyster sådan, gör den lite extra verklig nu. Tumme upp, Dahlin.

Inga kommentarer: